Re ARR AE ARG Aa SENASAT EEE PE nn Toten ät I VPS SSR tedde, org JAAA RN FANN PY FVO Pöo4-4- 10 Dies 0 SON FRRr Gr AVN : re aspasessrsrer rr rese äär.

Ser > Aero tvtat m tORENÄRNr e IRAK =S As osrisrger se 4 vår

ere 4 CagaBR rr 00 1-4 BER ORT be KARNA

” RR RA (YsOR Ropa ob 0 < FRUN Ör KV BOR

WW Ft de VV rr ARB rsr BRAT

Cr

- > rg > Are epårses

are TRA vv AR RATAR YA oe sr Rn a

SER SN

&

NN NN

NE

ÖFEVERSIGT

AF

FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS |

FÖRHANDLINGAR.

XXXI.

1888—-1889.

ÄTT TETNTS TATA ETETESTYTYT TATT TTT ECKEETETT TTT EEETTTETTET IEEE KET ET ETT ERTNTENTTTTETTIT TTT EET TESTET ETTER TT TT KITE AT TT VTT ATT T AT ET TATA TEA KT ATA TITT EET EEETELEEET TAR UA RTRTRUSSTUSTS LUNG

ÖFVERSIGT

AF

FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS

FÖRHANDLINGAR.

0.0.4 5

18883—18389.

HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1839.

vad

j eg

"TOI2 ond

IN - fo YE börser HAS

+ e

: BLÖTOK [20 LH | ITE Fan AMANIIS AHA IVER (i Naser

Tr nea

Öfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Societetens

sammanträden :

| Sid. Den 24 September 1888 + » » » 5 sem se se Rs 6 » 22 Oktober SR ätande evnnfida: falbtiteskter TV: 19 November smith te Surcheng Te ket ble TV: 96 Å SS SVEA yr SI spalt VIL 17 December RA RA SIS ER Ar (a 2 Nn RR LR a a tre Vil? », 21 Januari 1889 split erg SR str kare VILI. », 18 Februari SEE tra bo Ne ST save INSNE. j 18 Mars | SR EINE FIRE ES SIN 10 Yo SENSE EE PO. ETT » 15 April Jr 272 Need Jeg SG ite ve SN RÖR re ta VI SER SA 2 nagR Slater RAN ride ERE RIDE » 20 Maj SNES RAN a Vatbla TER bås SLE [SKO as Fe XIX. Bets FR re ARR SENSSR ORSA SSR Rd fa NERE NGE ER JUDA KR Eftr Er VS Vär fe KOCIÉ Vetenskapliga meddelanden: Entzifferungsversuch einiger Inschriften auf einer Felsenwand im Kreise Minusinsk (Ostsibirien), von Aug. Tötterman i Die Felseninschrift bei Suljek, von O. Donner + = soc +: 9 Zur Frage der ostsibirischen Inschriften. Bemerkungen zum Tötterman'”schen Entzifferungsversuch, von H. Grenman 14. Einige Beobachtungen iber symmetrisches Dibromaceton, von Fd: Hjelt und. "V5 CISWENS skr SIR 18. Om kaliumsulfids inverkan på xylylen-bromiderna, at HEdv. FIG UEER = aha isar en ANSER SMI SA ret 23. Bemerkungen zu Wortmanns Hypothese der pflanzlichen Kräimmungen, von Fr. Elfving. - » = s ss sc ss + > 2 Construction eines Modelles einer speciellen Minimalfläche, von Hj. Tallqvist ENA EE KE Er En OO SA DS RE 32. Anteckningar om Martial d'Auvergne och hans kärleksdomar, at W. Söderhjelm Ake RT FRE ST NE NER 4 FILMA Ber ARR Tr för BAT FORA 52. Textkritische Bemerkungen zu Cornelius Nepos, von C. Syn- nerberg kö SBR TR klen & Att AR AN 106. Bidrag till enantylsyrans historia, II, af H. A. Wahlforss » «121. Das Suljekalphabet, von Aug. Tötterman + «= = so so ss sot 136.

Absoluta magnetiska bestämningar vid meteorologiska cen-' tralanstalten i Helsingfors, af Ernst Biese. +» «+ + «+ « 164.

Quelques observations sur le pouvoir rotatoire du quartz re- lativement aux couleurs du spectre, avec une formule ” nouvelle pour en calculer les valeurs, par Lars Wasa- i BJORN. ge 7 Ande VAN AR. An Bi ST RE RN RET EVA lör 167.

Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens meteorologiska centralanstalts verksamhet under år 1888, af N. K.

Nordenskiöld > = 6 > vå Bf ox ere fe IEA 6 Po Le ps AR 178. Sammandrag af klimatologiska anteckningarne i Finland år 1888, af Ad. Moberg + + = e0eoede = fee Re RR 183. Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1889:

I. Ordförandens inledningstal - » « = +s ss oc se ss a 207. IL. Årsberättelse, afgifven af ständige sekreteraren - - - - 210. II. Eddastudier. Föredrag af A. O. Freudenthal « + + = = = 219. IV. Till Erik Edlunds minne, af A. F. Sundell. +» ++ + + + 247.

Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Veten- skaps-Societeten förärade ifrån den 23 Maj 1888 till 20 Maj 1889, af Ad. Moberg = = cs = omm = - & SAN 365.

Tryckfel. Sid. 178 rad. 2 nedifrån står: direktör, läs: direktor. » 207 , 2 uppifrån ,, den 29 April 1888, läs: den 29 April 1889. i

GICA/ Los AN SVA ML Ae

NITSYM AA 0 22

Öfversigt af förhandlingarne vid

Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden,

Den 24 Sepiember 1888.

Ordföranden uppläste ett cirkulär från Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademin i Stockholm, hvari tillkännagafs att ledamoten af samma akademi professorn Erik Edlund den 19 Augusti 1888 aflidit i sitt 70:de åldersår. |

Med anledning häraf anmälde sekreteraren att på för- anstaltande af några medlemmar af Vetenskaps-Societeten en krans blifvit å Societetens vägnar genom prof, H. Gyldén nedlagd på Edlunds graf.

Sedan undertecknad sekreterare till Societeten öfver- lemnat det honom vid senaste årsfest tillerkända vetenskap- Hga priset 2.000 mark för att bilda en grundfond för belö- nande af matematiska afhandlingar, framlade undertecknad nu följande förslag till stadgar för samma fond:

Stadgar för den af undertecknad till Finska Vetenskaps-Societeten donerade matematiska prisfonden.

SÅ Fondens medel förräntas på lämpligt sätt un- der Societetens inseende och den inflytande räntan lägges årligen till kapitalet, tills detta uppgått till 3,000 mark. |

a Sedan fonden vuxit till nyssnämnda belopp, bil- das af räntorna derå hvart tredje år ett pris, hvil-

II

ket af Vetenskaps-Societeten utdelas för den bästa matematiska afhandling, som under nästföregående tre år blifvit till Societen inlemnad för att i dess skrifter offentliggöras.

ST På Societeten ankommer att bestämma sättet för prisskrifternas granskning samt att, om så pröf- vas nödigt, fastställa närmare vilkor för prisets ut- gifvande. Helsingfors den 24 September 1888. DL. Lindelöf.

Förslaget godkändes utan anmärkning. Beträffande medlens förvaltning ansågs lämpligt att de, för erhållande af högre ränta, utlånades åt enskild person mot antaglig säkerhet.

På framställning af hr Ahlqvist godkändes till införande i Öfversigten en af prof. AuG. TÖTTERMAN inlemnad uppsats: Entzifferungsversuch einiger Inschriften auf einer Felsenmauer im Kreise Minusinsk (Ostsibirien), och biföll Societeten tillika förf:s anhållan om bekostande af arbetets öfversättning till tyskan samt om 50 exemplar öfvertryck.

Hr Elmgren öfverlemnade åt Societeten ett exemplar af sitt nyligen utgifna arbete: Evangeliska historiens krono- logi. Till Societetens bibliotek hade för öfrigt under som- marens lopp föräringar ingått från följande vetenskapliga samfund och institutioner: Vetenskaäps-Akademierna 1 S:t Petersburg, Stockholm, Berlin, Mänchen, Paris och Turin, Comité géeologique och Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Naturforscher-Gesellscehaft och Universitetet i Dorpat, Société Imp. des Naturalistes och Société Mathéma- tique i Moskwa, Naturvännernas Sällskap i Kiew, Fysikaliska Observatorium i Tiflis, Videnskabs-Selskabet i Christiania, Norska Polarexpeditionen, Kongl. Danske Videnskabernes Selskab och Carlsberg Laboratoriet i Köpenhamn, Oberlau- sitzische Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Medici-

III

nisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Kön. Säch- sische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, K. K. Naturhistorisehes Hofmuseum, V erein zur Verbreitung natur- wissenschaftlicher Kenntnisse, K. K. Geologische Reichsan- stalt och Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien, Verein der Aertzte in Steiermark i Graz, Altertumsverein i Frei- berg, Historischer Verein fär Schwaben und Neuburg i Augsburg, Physikalisceh-Medicinische Societät i Erlangen, Statistiscehes” Bureau i Budapest, Naturhistorischer Verein fur Neuvorpommern und Rägen i Greifswald, Naturhisto- rischer Verein i Bonn, Naturhistorischer Verein i Regens- burg, Gewerbeschule i Bistritz, Société Archéologique i Agram, Ecole Polytechnique i Delft, Société Hollandaise des Sciences i Harlem, Institut Méeétéorologique i Utrecht, Société Entomologique de Belgique och Société Rovale Malacologi- que de Belgique i Brässel, Société géologique de Belgique i Liege, Société de géographie och Société mathématique i Paris, Association Frangcaise de l'avancement des Sciences, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astro- nomical Society, Meteorogical Office och Zoological Society i London, Royal Iriseh Academy och Royal Society i Du- blin, Royal Society i Edinburgh, Literary and Philosophical Society i Manchester, Smithsonian Institution, Geological Survey och The Chief Signal Officer i Washington, Geologi- cal and Naturalhistory Survey i Canada, Academy of Natu- ral Sciences i Philadelphia, California Academy of Sciences i San Francisco, Museum of Comparative Zoology i Cam- bridge, Society of Natural History i Boston, Johns Hopkins, University i Baltimore, Canadian Institut i Torento, Connec- ticut Academy of Arts and Sciences i New Haven, Acade- mia Nacional de Ciencias i Cördoba, Royal Society of New South Wales och Linnean Society of New South Wales i Sidney, Asiatic Society of Bengal i Calcutta samt College of Science vid Keis. Universitetet i Tokyo, äfvensom från Svenska Literatursällskapet härstädes samt prof. K. G. Lein- berg i Jyväskylä.

IV

Den 22 Oktober 1888.

På framställning af sekreteraren beslöts att aflåta en särskild skrifvelse till Naturforscher-Gesellschaft vid univer- sitetet i Dorpat till betygande af Societetens tacksamhet för oden af berörda sällskap till Societeten vid dess femtioårs jubileum dedicerade festskriften, innehållande en afhandling af professorn dr Karl Weihrauch med titel: , Neue Unter- suchungen äber die Bessel'sche Formel und deren Anwen- dung in der Meteorologi.

Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Stockholm, Berlin och Wien, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, K. K. Geologische Reichsanstalt och Anthropolo- gische Gesellschaft i Wien, Historischer Verein fär Steier- mark i Gratz, Forstakademin i Eberswalde, Socieéte Hollan- daise des Sciences och Fondation de Teyler van der Hulst i Harlem, Musée Guimet och Société Matheématique de France i Paris, Société nationale de sciences naturelles et mathé- matiques i Cherbourg, Smithsonian Institution i Washington, Society of Natural History i Boston samt Academy of Na- tural Sciences 1 Philadelphia.

Den 19 November 1888.

Från Kongl. Christian-Albrechts- Universitet i Kiel hade ankommit en skrifvelse med förslag till skriftutbyte, hvilket förslag af Societeten antogs.

Sekreteraren anmälde till ingtagning i Öfversigteh en af docenten FREDR. ELFVING inlemnad uppsats: Bemerkungen zu Wortmanns Hypothese der pfanzlichen Krämmungen.

Hr Donner meddelade likaledes för Öfversigten en upp- sats med titel: Die Felseninschrift bei Suljek, hvilken komme att åtföljas af en af magister H. GRENMAN författad recen- sion af prof. A. Töttermans nyligen publicerade , Entziffe- rungsversuch einiger Inschriften auf einer Felsenmauer im Kreise Minusinsk.'"'

Hr E. Hjelt meddelade , Einige Beobachtungen ber

Vv

symmetrische Dibromaceton von Epv. HJeLrt und V. O. SIvEnN't, hvilket meddelande skulle ingå i Öfversigten.

Hr Neovius refererade en af studeranden TALLQVIST verkstäld undersökning af en speciel minimalyta samt före- visade en dertill hörande af hr Tallqvist konstruerad gips- modell. Till fysisk-matematiska sektionens granskning öf- verlemnades, huruvida arbetet kunde intagas i Societetens skrifter. Hr LaGus tillkännagaf att af hans arbete ,, Numis- matiska anteckningar" andra delen, behandlande ,, myntfynd i finsk jord", numera afslutats och kunde densamma bilda ett särskildt häfte af Bidragen. é

Jemte en skrifvelse från direktorn H. Wild hade till Societeten öfversändts ett cirkulär från Internationela Me- teorologiska Komitén, innehållande förfrågan om det pen- ningebidrag, som från särskilda i cirkuläret uppräknade sta- ter möjligen kunde påräknas för utgifvandet af en samling internationela meteorologiska tabeller samt om det antal exemplar af sagda tabeller, som beräknades kunna få afsätt- ning inom enhvar af dessa stater. Sedan meteorologiska utskottet upplyst att meteorologiska centralanstalten vore i behof af 2 exemplar af ifrågavarande tabeller, universitetets fysikaliska laboratorium af 1, Justeringsbyrån af 1 samt att för Societetens bibliotek äfven 1 exemplar vore önskvärdt, beslöts att anhålla hos hr E. Mascart i Paris att 5 exemplar af berörda arbete måtte reserveras för Finland samt att om denna åtgärd jemväl underrätta direktor Wild.

Hr Moberg meddelade en förteckning öfver defekter uti Societetens bibliotek, utvisande mer eller mindre talrika luckor uti publikationsserierna från 70 af de sällskap, med hvilka Societeten står i skriftbyte. Åt sekreteraren upp- drogs att genom skrifvelser till samtliga dessa sällskap söka utverka komplettering af de felande numrorna.

På grund af de vid senaste sammanträdet inlemnade förslag företogs nu val af nya ledamöter i Societeten och invaldes dervid till hedersledamot ständige sekreteraren i Vetenskaps-Akademien i Paris JosEPH L. FRANG0OIS BERTRAND

VI

samt till ordinarie ledamot inom historisk-filologiska sektio- nen e. 0. professorn dr MaGnus GOTTFRID SCHYBERGSON.

Hr Moberg uppläste ett af Meteorologiska Utskottet i samråd med direktorn Nordenskiöld uppgjordt förslag till ny stat och instruktion för meteorologiska centralanstalten äf- vensom en dertill fogad reservation af hr Sundell. Efter en längre diskussion, hvarunder hr Nordenskiöld sökte gendrifva reservationen och denna åter togs i försvar af hr Sundell, beslöts att uppskjuta frågans afgörande till ett extra sam- manträde, som för sådant ändamål skulle hållas en vecka härefter.

Hr Nordenskiöld förevisade prof på ett meteorologiskt veckoblad, som han önskade utgifva på försök och hvari skulle ingå synoptiska kartor för den förflutna veckan äfven- som väderleksöfversikter. Mångfaldigandet skulle ske me- dels autokopist och redaktionskostnaden beräknades till 1 mk 20 pi för dag. Societeten hade för sin del ej något att häremot invända.

Sedan anmäldt blifvit att limnigrafen i Hangö kommit i obestånd, uppdrog Societeten, på framställning af hr Nor- denskiöld, åt mekanikern Helin att resa till Hangö för att ställa den i skick.

Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Statistiska Byrån och Svenska Literatursällskapet härstädes, Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Société ma- thématique i Moskwa, Universitetet i Upsala, Meteorologiska Institutet i Christiania, K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Naturforschende Gesellschaft i Danzig, Vetenskaps- Akademin i Mänchen, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Societeé Archéeologique i Agram, Medicinisch-Naturwissen- . schåftliche Gesellschaft i Jena, Société Royale des Sciences i Liege, Ministere de la Marine et de PIInstruction publique i Paris, Mr E. Lemoine dersammastädes, Vetenskaps-akade- min i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Academia Na- cional de Ciencias i Cördoba samt Linnean Society of New South Wales i Sidney.

VII

Den 26 November 1888.

Till vidare åtgärd företogs den vid senaste samman- träde bordlagda frågan om ny stat och instruktion för me- teorologiska centralanstalten. Efter någon diskussion god- kändes Meteorologiska Utskottets framställning i ämnet med särskilda af sekreteraren deri föreslagna modifikationer, och skulle underdånig hemställan om stat och instruktion för berörda anstalt i enlighet härmed till Kejserliga Senaten ingifvas.

Den 17 December 1883.

The Kansas Academy of Science i Topeka hade til Societeten öfversändt ett band af sina publikationer med anhållan om utbyte af skrifter, hvartill Societeten å sin sida samtyckte.

Sekreteraren anmälde att han, jemlikt Societetens vid senaste ordinarie sammanträde meddelade uppdrag, under den"25 November aflåtit cirkulär till vederbörande veten- skapliga samfund och institutioner med uppgift om de i 50- cietetens bibliotek förekommande luckorna i deras publika- tioner samt anhållan att om möjligt få dem fylda.

På Matematisk-Fysiska Sektionens tillstyrkan godkändes den af stud. HJ. TALLQvistT inlemnade afhandlingen ,,Construc- tion eines Modeles einer speciellen Minimalfläche' till infö- rande i Öfversigten.

På framställning af hr E. Hjelt mottogs till införande i Acta ett arbete af ÖSSIAN ÅSCHAN med titel: Bidrag till kän- nedom af «-dibromhydrin, hvarutom hr HjJeLrT för egen del anmälde till intagning i Öfversigten en uppsats ,,Om kalium- sulfids inverkan på xylylenbromiderna.''

Till ledamöter i Meteorologiska Utskottet under år 1889 återvaldes hrr MOoBERG, LEMSTRÖM Och SUNDELL. Till supp- leanter i samma utskott utsågos hrr LINDELÖF och NEOoVIUS.

Till revisorer för granskningen af Vetenskaps-Societe- tens och Meteorologiska centralanstaltens räkenskaper åter- valdes likaledes hrr MoBErG och ELMGREN.

VIII

Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Svenska Literatursällskapet, Juridiska Föreningen, Medicinal- styrelsen och Industristyrelsen härstädes, Åbo stads histo- riska museum, Fysikaliska Observatorium i Tiflis, Tromsö Museum, Observatorium i Kiel, Miänster-komitén i Ulm, Phy- sikalisch-medicinische Gesellschaft i Wirzburg, Physikalisch- Ökonomische Gesellschaft i Königsberg, Verein för Natur- kunde i Cassel, Vetenskaps-Akademien i Minchen, Natur- wissenschaftlicher Verein 1 Bremen, Astronomische Gesell- schaft i Leipzig, Naturforschende Gesellschaft i Halle, Société 'Hollandaise des Sciences och Fondation Teyler i Harlem, Observatorium i Brässel, Société de géographie i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Zoological Society i London, Smithsonian Institution i Washington, Museum of compara- tive Zoology 1 Cambridge, Geological and Natural History Survey of Canada, Kansas. Academy of Science i Topeka, Academia Nacional de Ciencias i Cordoba, Asiatic Society of Bengal i Calcutta samt Asiatic Society of Japan i Yokohama.

Den 21 januari 1889.

Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten meddelade utanordning af 332 mk 90 p:i, utgörande magistern Uno B. Roos tillkommande ersättning för en under sistlidne Maj och Juni månader verkstäld resa i och för inspektion af särskilda meteorologiska stationer.

Hr SYNNERBERG anmälde till införande i Acta en af ho- nom författad afhandling med titel: Observationes criticae in M. Minuci Felicis Octavium.

Hr Estlander inlemnade å docenten J. J. TIKKANENS vägnar ett arbete med titel: Die Genesis-mosaiken von 5. Marco in Venedig und ihr Verhältniss zu den Miniaturen der Cotton-bibel nebst einer Untersuchung uber den Ursprung der mittelalterlichen Genesisredactionen besonders in der by- zantinischen und der italienisehen Kunst, hvaraf någon del förut varit på italienska språket publicerad i Archivio sto- rica dePArte, utgifven af Guoli i Rom. På tillstyrkan af hi- storisk-filologiska sektionen godkändes arbetet till införande

IX

i Acta. Detsamma skulle åtföljas af högst 10 plancher, för hvilka kostnaden uppgifvits till 40 mark stycket. Meteorologiska Utskottet inlemnade ett skriftligt ytt- rande i fråga om anordnandet af observationer för utre- dande af isförhållandena vid Finlands kuster, innefattande särskilda modifikationer i det af öfverdirektören för lots- och fyrinrättningen meddelade förslag i ämnet. Med anledning häraf uppdrogs åt utskottet att ytterligare samråda med lots- chefen rörande de omständigheter, hvari meningsolikhet egt rum, samt att derefter framställa definitivt förslag 1 saken. Emedan det pris som betingats för litografering af plancherna till sista häftet af dr Karsténs , Icones selectae hymenomycetum Fenniae” syntes oproportionerligt högt i förhållande till arbetets ringa omfång, beslöt Societeten an- moda författaren att vidtaga sådana anordningar beträffande planchernas uppställning och färgläggning, hvarigenom kost- naden för dem kunde i möjligaste mån reduceras, och åtog sig friherre Palmén att härom meddela sig med författaren. "Hr F. Plateau i Brässel hade till Societeten förärat ett af honom författadt arbete angående synsinnet hos insekter. Boksändningar till biblioteket hade i öfrigt ingått från Fin- ska Litteratursällskapet, Medicinalstyrelsen och Industristy- relsen härstädes, K. Ryska Geografiska Sällskapet och Co- mité géologique i S:t Petersburg, Gelehrte estnische Gesell- schaft i Dorpat, Société des Naturalistes i Moskwa, Svenska Akademien i Stockholm, K. D. Videnskabernes Selskab i Kö- penhamn, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften, Naturforschende Gesellschaft och Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Vetenskaps-Akademien i Möänchen, Nassauischer Verein fär Naturkunde i Wiesbaden, Altertumsverein i Zwic- kau, Ungerska Vetenskaps-Akademien i Budapest, Anthro- pologische Gesellschaft, Zoologisch-botanische Gesellschaft, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum samt K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Verein fär Naturkunde i Offenbach, - Société Hollandaise des Sciences i Harlem, Société entomo- logique de Belgique i Bruxelles, Société de géographie -och

Societe Matheématique de France i Paris, Meteorological -

/

MTAB 8 AN 7” Ne

w

Y &

Öv ” röt

U(LIBRAR)Y

TOT

SE ÖR -

xX

Office och Royal Astronomical Society i London, Royal Irish Academy i Dublin, U. S. Geological Survey i Washington, Essex Institute i Salem, American Academy of Sciences i "Boston, New-York Academy of Sciences, Museum of com- parative Zoology i Cambridge, College of Science, Imp. Uni- versity i Tokyo samt Royal Society of New South Wales i Sidney. Den 18 Februari 1889.

Sekreteraren i franska Vetenskaps Akademien J. BErR- TRAND hade i bref till sekreteraren uttalat sin tacksamhet för den uppmärksamhet Societeten bevisat honom genom hans inkallande till hedersledamot samt tillika förärat åt 50o- cieteten ett exemplar af sitt nyligen utgifna arbete: Calcul des probabilités.

Föreningen Circolo matematico i Palermo hade öfver- sändt de båda första volymerna af sina ,,Rendiconti" med anhållan att få inträda i skriftbyte med Societeten, hvartill bifölls. '

Dr W. SÖDERHJELM hade inlemnat ,, Anteckningar om Martial d'Auvergne och hans kärleksdomar'', hvilka på fram-: ställning af hr Estlander godkändes till införande i Öfver- sigten.

Hr 0. Hjelt anmälde ett arbete af med. kand. WALTER CyGN&us med titel: , Studier öfver typhus-bacillen"', hvilket förf. önskade få intaget 1 Societetens Acta med rätt att der- jemte begagna det såsom akademiskt specimen. Arbetet åt- följdes af 3 plancher, för hvilka kostnaden beräknades till 609 mk. På hr Hjelts tillstyrkan samtyckte Societeten här- till, med vilkor att förf. deltoge i halfva kostnaden för plan- cherna.

Friherre Palmén tillkännagaf att dr Karsten, på gjord förfrågan om möjligheten att något nedbringa kostnaden för plancherna till hans arbete Icones selectae, ansett sig kunna medgifva endast några föga betydande ändringar i dem. Vid sådant förhållande beslöts antaga det af litografen Sundman gjorda anbudet om tryckningen af sagda plancher såsom bil- ligare än det af hr Lievendal framstälda.

XI

Hr Moberg anmälde att Meteorologiska Utsköttet hållit gemensam öfverläggning med öfverdirektören för lots- och fyrinrättningen angående ordnandet af observationer öfver isförhållandena vid Finlands kuster och dervid enats i öfriga frågor utom beträffande observationernas bearbetning, hvar- om utskottet önskade inhemta Societetens närmare bestäm- mande. Societeten ansåg för sin del lämpligast att sagda bearbetning öfvertoges af lotsöfverstyrelsen, till hvars förfo- gande för sådant ändamål nödigt statsanslag borde ställas, samt uppdrog åt Meteorologiska Utskottet att i dess afgif- vande förslag i ämnet jemväl upptaga det belopp, som efter pröfning härtill skulle erfordras.

Hr Moberg tillkännagaf att han jemte hr Elmgren, så- som utsedde revisorer, granskat Finska Vetenskaps-Societe- tens och polarexpeditionens räkenskaper för sistlidet år samt uppläste deröfver följande

Revisionsberättelse.

Vid anstäld granskning af Finska Vetenskaps-Societe- tens räkenskaper för år 1888 hafva undertecknade revisorer befunnit dem innehålla redovisningar för följande fonder:

EL ra ör kassa:

Behållning från 1887 . . .. ej de le ce Rs AR RA sv TANG200: Inkomster under år 1888:

Statsanslaget för Vetenskaps-Societeten . . . 15,000: —

D:o för mekaniska verkstadenis, =stss ssysås ta 25003,

D:o för limnigrafen i Hangö . . rr 200: —

D:o för prisutdelning vid 50:års jubler . + --6,000: —

TEEN TARLOE ere ve Verne TR LE PITE 285: 56. 93.985: 56.

mfuuJJJ[JMJ———— Summa ny. —38,548: 42.

Utgifter under år 1888: Tryck, inbindning och häftning af Vet. Societetens skrifter 10,896: 57.

LED SD NE a RSS NES SA ON NES JIERKSH SKA: VELESEAMEIS oms 2 0 ör sla er Sm MESA ker der ee ANN: EIS SVIG O0-055" JUBNE UI er ST KRESINEAS INTRA ASEN" BIE GÖ: = Hyra för lokalen. . . . ERAN ORT VEN AUIFRI000:== Aflöningar och brstdäkndinn, ädre Shed-tnbvldtöges

Transport Zny 23,707: 57.

XII

Transport Zag 23,707: 57. Z/

Vattenhöjdsmätningar och apparater dertill . Oy Töiunmieralen. tt. ELAN SÖ geter ME tester Mois TS 439: 40. Bidrag tl TfornmimnestörenINee a sr Ae gone oo 500: — Kopiering af Finnos Wirsikirja 120: — Öfversättningar till Finska . BR Frakter och postporto. . 312:6t Utgifter för jubileumfesten . 136: 40 Renskrifning =. « . ANF EE. STORE NINE 7 LO SPRIDAS AT 30:-— Inbindning för Biblioteket ERNER ERROR 20125 Biträde vid d:o ETKERSNE TIRANA SATA AES 48: — TYTVETSE AT CRp EISCAT Aero NA SIAT ACE FRY GEIR RASEN SIONS SARAS RES LINE 166: 83. BehallminsAtillirs89 ks ARS RN KR fv RASK

Summa Ing — 38,548: 42

2. Statsrådet DD. Lindelöfs donationsfond:

Doneradt kapital. «togs INR TRES SE Tr 010 == Ränta å 2 ?/, från 18?/,88 till 18/,59 sd Mn 2PERERA

Summa Ing —2,022: 492, Utlånadt kapital mot.6-0/(f<TAtar se cc a fe Hårda ae RÖN N KON LAI ba ag faran en ner aan RR 22:.42,

Summa Zn 2,022:- 42,

53. Anslaget för polarexpeditionerna:

Behållning från år 1887 ny. 3,647: 76. Behållning till 1889 ng 3,647: 76.

Emedan ingen anmärkning emot desamma kunnat gö- ras, tillstyrka vi full decharge för redovisaren. Helsingfors den 21 Januari 1889.

Ad. Moberg. S. G. Elmgren.

På grund af hvad revisorerne sålunda tillstyrkt, beslöt Societeten meddela skattmästaren full decharge.

Vaktmästarens arvode, som hittills utgjort 200 mark för år, höjdes på sekreterarens framställning till 300 mark, räknadt från innevarande kalenderårs början.

Föräringar till Societetens bibliotek, utom de redan omnämnda, hade ingått från Finska Läkaresällskapet, So- cietas pro fauna et flora fennica, Åbo stads historiska

XII

museum, Observatorium i Pulkova, Société Matheématique i Moskwa, Universitetet i Christiania, Bergens Museum, Ve- tenskaps-Akademien och K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Société Archéologique i Agram, Medicinisch-natur- wissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Vetenskaps-Akademien i Miänchen, Alterthumsverein i Zwickau, Ecole Polytechnique i Delft, Société de Geographie i Paris, Vetenskaps-Akademien i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Royal Astronomical i Society i London, Royal Irish Aca- demy i Dublin samt Museum of comparative Zoology i Cambridge.

Den 18 Mars 1889.

Ordföranden öppnade sammanträdet med en erinran om den stora förlust Societeten lidit genom dess frejdade ledamot professorn SExTUSs OTTO LINDBERGS den 20 näst- vikne Februari timade frånfälle.

Societeten öfverlemnade åt naturhistoriska sektionen att utse någon af sina medlemmar att vid nästinstundande årsfest hålla minnestal öfver den hädangångne.

I sammanhang härmed beslöts att enligt häfdvunnen ordning vetenskapliga föredrag vid samma tillfälle skulle hållas af afgående och tillträdande ordföranden.

I skrifvelse af den 1i dennes tillkännagaf Öfverstyrel- sen för väg- och vattenkommunikationerna att på dess för- anstaltande åtgärd vidtagits om anbringande af fixpunkter i vidt skilda delar af landet i afsigt att, sedan deras inbördes höjd och läge i förhållande till en lämplig nollpunkt blifvit genom noggrann afvägning bestämda, alla höjdmätningar framdeles kunde till denna för landet gemensamma noll- punkt hänföras och sålunda jemförbara uppgifter vinnas bl a. till utredande af den lutning vattenytan i Finska och Bottniska vikarne antagligen innehar äfvensom om jord- skorpans mer eller mindre reguliera höjning i skilda delar af landet, och anhöll Öfverstyrelsen tillika att Vetenskaps- Societeten ville delgifva Öfverstyrelsen sin åsigt beträffande de omständigheter, som dervid vore att beakta. Societeten

XIV

beslöt att, innan vidare 1 saken tillgjordes, härom inhemta matematisk-fysiska sektionens yttrande.

Forstmästaren H. E. Sandberg anmälde i bref af den 11 Mars om ett jordskalf, som den 9 dennes iakttagits å Rousu gästgifveri i Karungi socken Stötarne inträffade vid pass kl. half 2 på dagen och fortgingo utan afbrott omkring 1/, minut. Skalfvet, som tycktes gå i rigtning från öster åt vester, åstadkom en vaggande rörelse å byggnaden samt husgeråden 1 rummet. Detta jordskalf var svagare än de tvenne sådana, som inträffade under sommaren 1882 i samma trakter.

Hr Ahlqvist anmälde till införande i Öfversigten en af professorn A. TÖTTERMAN inlemnad uppsats om ,,Suljek-alfa- betet", jemte förf:s anhållan att på egen bekostnad få taga 300 exemplar öfvertryck deraf, hvartill Societeten biföll.

På framställning af hr Hjelt godkändes till införande i Acta en af docenten Ossian AscHAN författad afhandling om klorid af oxanilsyra.'"

Hr SUNDELL redogjorde för resultaten af de under se- naste år insamlade åskvädersobservationerna, hvaröfver en uppsats med titel ,,åskvädren 1888" skulle ingå i Bidragen och jemte öfversättning deraf till finskan utdelas bland ob- servatörerne. På hr Sundells framställning beslöts tillika, att åskvädersobservationerna skulle fortsättas äfven under innevarande år samt derför nödiga blanketter och formulär tryckas på Societetens bekostnad.

Sekreteraren anmälde till intagning 1 Bidragen en af honom gjord undersökning af lifslängden i Finland, grundad på de statistiska uppgifterna om folkmängden den 31 De- cember 1880 samt om dödligheten under åren 1873—1886.

Hr Elmgren anmälde en af fil. kandidaten HANNES GEBHARD inlemnad afhandling: ,, Savonlinnan läänin asutus ja oloja v. 1541—1571"', hvilken förf. önskade få införd i Bidragen med rätt att derjemte begagna den såsom akade- miskt specimen för licentiatgrad. Arbetet hänsköts till hi- storisk-filologiska sektionens granskning.

Till samma sektion remitterades på ordtörandens an-

XV

mälan en af docenten H. A. WENDELL författad till intagning i Bidragen jemväl afsedd , Ordlista öfver allmogemålet i Finnby kapell i Åbo län."

Hr Moberg anmälde att han jemte hr Elmgren enligt uppdrag granskat och å Societetens vägnar godkänt redo- visningen öfver meteorologiska centralanstaltens inkomster och utgifter under år 1888 och skulle densamma insändas till Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten.

Meteorologiska utskottet, som haft att bereda den i Finans-Expeditionens skrifvelse af den 21 Mars 1888 berörda frågan om anordnande af observationer öfver isförhållandena vid Finlands kuster, hade numera i samråd med Chefen för lotsväsendet och direktorn för meteorologiska centralanstal- ten uppgjort ej allenast program och instruktion för dylika observationer, utan ock förslag till provisorisk anordning för den första organisationen af observationerna, deras be- arbetning och tillgodogörande samt kostnadsförslag för den- samma, slutande sig å Za 16,500, och öfverlemnade dessa sina förslag, jemte skrifvelse af denne dag, till Societetens pröfning. Societeten, som för sin del icke hade någonting mot förslagen att anmärka, beslöt att insända dem jemte öfriga i ärendet tillkomna handlingar till Kejserliga Senaten och dervid hemställa om godkännande af Utskottets förslag.

Sekreteraren tillkännagaf att han vore sinnad företaga en utrikesresa under instundande April och Maj månader. Med anledning häraf uppdrogs åt hr LEMSTRÖM att under tiden handhafva sekreteraregöromålen.

Prof. H. Gyldén hade till Societeten öfversändt ett exemplar af sin afhandling: , Fortsatta undersökningar rö- rande en icke lineär differential-epvation af andra ordnin- gen." Föräringar till Societetens bibliotek hade dessutom ingått från Juridiska Föreningen härstädes, Kejs. Finska Hushållningssällskapet i Åbo, Kejs. Ryska Geografiska Säll- skapet och Comiteé Géologique i S:t Petersburg, Naturvän- nernas Sällskap i Kiew, Kongl. Norske Videnskabers Selskab i Trondhjem, Universitetet i Kiel, Ungerska Vetenskaps-Aka- demien i Budapest, Naturwissenschaftlicher Verein i Greifs-

XVI

wald, Naturhistorischer Verein i Bonn, K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Oberlausitzisehe Gesellschaft der Wis- senschaften i Görlitz, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Société Mathématique de France i Paris, Société des Scien- ces i Nancy, Société des Sciences physiques et naturelles i Bordeaux, Musée Guimet och -Societé de géographie i Paris, - Académie des Sciences et lettres i Montpellier, R. Scuola Superiore 1 Pisa, R. Accademia delle Scienze 1 Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, Circolo Matematico i Palermo, Royal Society i London, Royal Irish Academy 1 Dublin, U. 5. Signal Office 1 Washington samt Academy of Natural Sciences i Philadelphia.

Den 15 April 1889.

Historisk-filologiska sektionens ordförande tillkännagat att sektionen beslutit förorda hr Gebhards i föregående pro- tokoll omnämnda afhandling till införande i Bidragen, hvar- jemte sektionen tillika töreslagit att Societeten ej vidare framdeles borde mottaga till publikation för licentiatgrad tillernade disputationer, och efter någon diskussion beslöt Societeten att i allmänhet ansluta sig till denna uppfattning.

Hr NEovius anmälde till intagande i Acta en afhand- ling med titel: Ueber Minimalflächenstäcke deren Begren- zung von drei geradlinigen Theilen gebildet wird.

Hr Lemström anmälde till intagande i Öfversigten: Quelques observations sur le pouvoir rotatoir du Quartz pour les différentes couleurs du spectre avec une formule nouvelle pour en calculer les valeurs af LARS WASASTJERNA samt Absoluta magnetiska bestämningar vid meteorologiska centralanstalten i Helsingfors N:o 3 af E. BrEsE.

Upplästes ett protokoll af den 30 Mars 1889, inkom- met ifrån Meteorologiska Utskottet och undertecknadt af Moberg, Lemström och Neovius, angående inventering af Meteorologiska centralanstalten. Uti detta protokoll förordas af Utskottet följande, af anstaltens direktor gjorda förslag:

att från instrumentförteckningen afföra en thermome-

XVII

ter, som af våda söndrats i Sordavala, och från inventarie- förteckningen en lykta, som förkommit;

att Societeten, med anledning af den utvidgade synop- tiska undersökningen af väderleksförhållandena, hos chefen för ryska telegrafverket i Finland verklige statsrådet m. m. W. Spåre skulle göra anhållan derom, att genom hans med- verkan dagliga väderlekstelegrammer måtte kostnadsfritt få meddelas meteorologiska centralanstalten från Paris, Kjöben- havn, Borkum, Hamburg Svinemiände och Neufalzwasser, från hvilka orter dylika telegram inkomma till Fysiska cen- tral-observatoriet i S:t Petersburg;

att Societeten hos Jernvägsstyrelsen skulle anhålla om att de isobartelegrammer, hvilka från 1:sta Maj förledne år försöksvis afsändts till Wiborg, Forssa, Tammerfors, Wasa och Uleåborg, äfven under det kommande året finge kost- nadsfritt fortsättas samt att de måtte få utvidgas med vind- pilar och en verbal förklaring af 25 ord, i stället för blott 10 ord, som hittills fått användas;

att magister Axel Heinrichs måtte erhålla uppdrag att inspektera meteorologiska stationerna i Sordavala, Wärtsilä, Sulkava, Wiborg, Hangö och Åbo samt att han vid resan till Sordavalå finge taga vägen öfver S:t Petersburg för an- ställandet af en barometerkompåration; och beslöt Societe- ten att på grund af de skäl, som direktor och Meteorolo- giska Utskottet anfört, bifalla till alla dessa förslag.

På grund af genom läkarebetyg styrkt sjuklighet hade direktorn N. K. Nordenskiöld anhållit om tjenstledighet under Juni, Juli och Augusti månader och att assistenten för ut- arbetandet af synoptiska kartor hr K. E. Johansson måtte förordnas att sköta de löpande göromålen vid anstalten; och beslöt Societeten, på Meteorologiska Utskottets förord, att härtill bifalla.

På hr Mobergs framställning beslöt Societeten tilldela ynglingen Zetter för 16 dagars arbete vid uppställandet af Societetens bibliotek en gratifikation af 25 mark.

Hr Freudenthal uppläste en skrifvelse från den komité, som af Fornminnesföreningen blifvit nedsatt för insamling

2

XVIII

af medel till en ny expedition under instundande sommar med ändamål att ytterligare utforska inskriptionerna vid Je- nissei, i hvilken skrifvelse anhålles att Societeten härtill ville bidraga med ettusen mark; härjemte uppläste hr Freudenthal ett cirkulär, utfärdadt af samma komité. Societeten beslöt att hänskjuta detta ärende till historisk-filologiska sektionen, och då genom hr Nordenskiöld upplystes att aflidne bergs- intendenten N. Nordenskiöld vid resa i Sibirien erhållit en uppgift att i trakten af Tagilsk en inskription skulle finnas på en bergvägg, beslöts att fästa expeditionens uppmärk- samhet på denna sak.

Till Societetens hedersledamot invaldes direktorn för Fysiska Central-observatoriet i S:t Petersburg verklige stats- rådet HrEinRicH Winp; och till ordinarie ledamot i Natur- historiska Sektionen extra ordinarie professorn JOHAN PET- TER NORRLIN.

Societeten, som uppdragit åt naturhistoriska sektionen att ombesörja en minnesteckning öfver Societetens aflidne berömde ledamot professor Sextus Otto Lindberg, att fram- ställas på årsdagen, underrättades af nämnda sektion, att ingen sådan minnesteckning kunde till nämnda dag åstad-: kommas, i anseende till den korta tiden, hvarför densamma borde uppskjutas till nästa årsdag.

Föräringar af böcker hade sedan senaste möte till So- cieteten anländt från Inrikes-Departementet och United Sta- tes Geological Survey i Washington, Johns Hopkins Univer- sity i Baltimore, Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Royal Astronomical Society i London, Matematiska Sällskapet i Moskwa, Naturhistoriscehes Hofmuseum 1 Wien, Accademia delle Scienze i Turin, Royal'Society i London, Statistiska Centralbyrån härstädes, Accademia dei Lincei i Rom, Naturforscher-Gesellschaft in Dorpat, Geologische Reichsanstalt in Wien, Doktor Spof i Åbo, Die Gewerbe- schule in Bistritz, Comite Géologique i S:t Petersburg, Société de Geographie i Paris, Finska Läkaresällskapet och Geogra- fiska Sällskapet härstädes.

XIX

Den 29 April 1889

sammanträdde Finska Vetenskaps-Societeten och sedan hr SUNDELL nu tillträdt ordförandeskapet, skreds till val af vice ordförande, hvarvid härtill enhälligt utsågs professorn fri- herre J. ÅA. PALMÉN.

Den 20 Maj 1889.

Ett från Akademikern, direktor H. Winp ankommet tacksägelsebref för valet till hedersledamot upplästes.

Fysisk-matemaliska sektionen anmälde genom hr Sun- dell att sektionen tagit skrifvelsen af den 11 Mars 1889 från Öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna i öfvervä- gande och ansåg för sin del att Societeten i sin svarsskrif- velse borde framhålla följande:

; 1:0) Nollpunkten för höjdbestämningar inrättas lämpli- gast strax söder om astronomiska observatoriet och ställes under observatoriets uppsigt.

2:0) Det vore önskvärdt att Societetens vattenmärken vid Nikolaistad och Hangö blefve, vid de af Öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna föranstaltande nivelleringar, hänförda till Öfverstyrelsens på dessa orter upprättade fix- punkter.

3:0) Det vore likaledes önskvärdt att resultatet af ni- velleringarna efterhand måtte meddelas Societeten.

Societeten beslöt att svarsskrifvelse i enlighet härmed skulle till Öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna aflåtas.

På historisk-filologiska sektionens tillstyrkande utlå- tande beslöts att hr Wendells , Ordlista öfver allmogemålet i Finnby kapell i Åbo län" skulle tryckas i Bidragen. Sam- ma sektion hade äfven afgifvit yttrande angående bidrag till Jenissei-expeditionen och förordat en summa af 500 mark, hvarom Societeten förenade sig.

Till införande i Öfversigten anmäldes: af hr A. E. Arppe: Bidrag till Enantylsyrornas historia II af prof. I: A. WAHLFORSS;

XX

af t. f. sekreteraren: ,,Recherches expérimentales sur la limite de stabilité de quelques surfaces minimales" al " kandidäten HI. TALLQVIST.

T. f. sekreteraren anmälde att hr C. Svmnerbers till honom öfverlemnat en kortare afhandling med titel Text- kritisehe Bemerkungen zu Cornelius Nepos, som författaren önskade få införd i Öfversigten för år 1888—89; hvilket af Societeten bifölls.

Emedan Jernvägsstyrelsen förmenat sig icke vidare kunna, utan att ersättning åt telegrafisterna vid Helsingfors station af 50 mark i månaden utbetalades, fortskaffa de i föregående protokoll omnämnda isobartelegrammen, så er- höll Meteorologiska Utskottet i uppdrag att, med anledning af sakens stora betydelse, å Societetens vägnar anhålla om anslag af allmänna medel för detta ändamål, enär Societe- ten med egna tillgångar icke ansåg sig kunna bestrida denna utgift.

Hr Sundell anmälte att uppsatsen: ,,Om åskväder i Fin- land 1888—389'' var färdig tryckt. Tillika anhöll hr Sundell att Meteorologiska centralanstalten skulle anmodas att till- handahålla landets officiella tidningar väderlekstelegrammer för sön- och högtidsdagar i så god tid att dessa kunde ingå i det derpå följande helgfria dag utkommande bladet, och beslöts att Meteorologiska centralanstalten skulle anmodas villfara denna önskan.

Gåfvor af böcker hade anländt till Societetens biblio- tek från Kon. Zoologisch Genotschap i Amsterdam, Fysika- liska Centralobservatorium i S:t Petersburg, Société malaco- logique i Briässel, Société géologique i Liege, Société de physique et d'histoire naturelle i Geneve, Asiatic Society of Japan i Yokohama, Universitetet i Lund, Meteorologiska Institutet i Christiania, Svenska Literatursällskapet härstädes, Dr J. O. Rancken i Wasa, Historischer Verein i Augsburg, Vetenskaps-Akademien i Turin, Oberhessische Gesellschaft fär Natur- und Heilkunde, Finska Litteratursällskapet, Ge- lehrte Estnische Gesellschaft i Dorpat, Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien i Stockholm, Astrono-

XXI

mische Gesellschaft i Leipzig, Finska Läkaresällskapet, R. Accademia dei Lincei i Rom, Société de géographie i Paris, K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Kejs. Vetenskaps- Akademien i S:t Petersburg, Militärläkare-Sällskapet i Mo- skwa, Roval Astronomical Society i London, Société Hol- landaise des Sciences i Harlem och Societe Adriatica delle Scienze i Triest.

Den 28 Maj 1889.

Ordföranden erinrade om att direktor N. K. NORDEN- SKIÖLD den 21 Maj aflidit samt inledde mötet med några minnesord om hans vetenskapliga verksamhet och den för- lust Societeten genom hans frånfälle lidit.

T. f. sekreteraren anmälte att, genom ett tillfälligt miss- öde, en ansökning af docenten W. SÖDERHJELM och magister A. WALLENSKÖLD vid föregående möte icke kunnat föredra- gas och anhöll nu om att få uppläsa densamma. Nämnde herrar anhålla att i Societetens ,, Acta" få trycka en publi- kation med titel: ,,Le mystére de. Saint Laurent, publie d”aprés la seule édition gothique, avec introduction et glos- saire''; och beslöt Societeten på de at författarena anförda skäl härtill bifalla.

Företogs frågan om besättandet af direktorsembetet vid meteorologiska centralanstalten och efter någon diskus- sion ansåg sig Societeten kunna till afgörande upptaga frå- gan huruvida tjensten borde anslås ledig, eller om den kunde såsom en förtroendepost besättas, efter det yttrande af fy- sisk-matematiska sektionen blifvit inhemtadt. Med 8 röster mot 2 beslöts att tjensten icke skulle anslås ledig och här- efter remitterades frågan till fysisk-matematiska sektionen, som egde att till första möte instundande höst inkomma med yttrande om de personer, som befinnas lämpliga för denna tjenst och villiga att densamma emottaga.

Ordföranden väckte fråga om bestridandet af direktors- tjensten vid Meteorologiska centralanstalten under den tid tjensten kommer att stå obesatt, och då hr Moberg medde- lade att hr Lemström vid frågans behandling inom Meteo-

XXI

rologiska Utskottet förklarat sig villig att emottaga detta uppdrag och då Societeten ansåg önskligt vara, att anstal- ten under ledigheten icke lemnas utan vetenskaplig tillsyn och vård, beslöt Societeten att hos Kejserliga Senaten före- slå hr Lemström till tjenstförrättande direktor intill den 1 Oktober innevarande år. Enär lönen för denna tjenst un- der samma tid öfvergår till civilstatens enke- och pupill- kassa, skulle tillika göras framställning derom, att hr Lem- ström ur allmänna medel måtte för detta uppdrag erhålla ett arvode till det belopp, som i dylika fall plägar tillfalla vikarie.

Naturhistoriska Sektionen anmälte att hr J. P. Norrlin blifvit utsedd att på nästa årsdag framställa en minnesteck- ning öfver aflidne prof. S. O. Lindberg.

Den 21 Juni 1889.

Föredrogs en skrifvelse från Ecklesiastik-Expeditionen af den 14 i denna månad, hvarigenom Societeten underrät- tades att Kejserliga Senaten, vid skedd föredragning af So- cietetens underdåniga framställning af den 31 nästvikne Maj om förordnande för professoren S. Lemström att intill den 1 Oktober innevarande år bestrida föreståndarebefattningen " vid meteorologiska centralanstalten, velat hafva åt Societe- ten öfverlemnadt att, på sätt Societeten finner lämpligast, så begå, att föreståndarebefattningen vid meteorologiska centralanstalten under ledigheten efter direktor Nordenskiöld varder behörigen och enligt gällande föreskrifter omhänder- hafd, dock sålunda att statsverket ej varder med några sär- skilda utgifter för ändamålet betungadt.

Med anledning häraf och då Societeten under nuva- rande förhållanden icke ansåg sig kunna lemna anstalten utan särskild vetenskaplig tillsyn, beslöts enhälligt uppdraga åt prof. LEMSTRÖM att under förenämnda tid såsom t. f. di- rektor utöfva den nödvändigaste uppsigten öfver arbetena vid meteorologiska centralanstalten jemte vården om dess penningemedel och öfriga egendom mot ett arvode af 400 mark för Juni månad och 200 mark i månaden för den öf-

XXIXU

riga tiden intill den 1 Oktober, eller inalles 1,000 mark, hvaraf 333 mark 33 p:ni skulle utgå ur det lediga direktors- arvodet och återstoden 666 mark 67 p:ni ur besparingar i anstaltens medel.

Hr NEovius, som under sommaren vistades i Hangö, an- mälde om särskilda bristfälligheter, hvilka han funnit vid- låda limnigrafapparaten derstädes samt erbjöd sig att söka afhjelpa dem. Societeten antog med nöje anbudet och för- klarade sig villig att ersätta de dermed tilläfventyrs förenade kostnader.

L. Lindelöf,

EA BRN

EE vdtsi lån gä ud as Ned dkn alu klagar LUK De AR HL srabhöse ski URNA mrs Ols äSRDA 0 a MM HEN Ijob AROEt fs TALE TT fricKa Vg ale funnet. (fd HUV Ar 9 uelvgådl HAr sv der fel LapRög, fra LU OT INA polig STATE | MM i ät pu nal il Ml labunda TIL HU Ht. Ae BYT RO kd ANG Maa

ARG | ANN egg alln boögmalveb hä FEL Jäs a EE

Entzifferungsversuch einiger Inschriften auf einer Felsenwand im Kreise Minusinsk (Ostsibirien)

von Aug. Tötterman.

Aus mehreren Griänden sehe ich mich bewogen einen anspruchslosen und zunächst von berufswegen veranlassten Entzifferungsversuch einiger von den, durch die Jenisseische Expedition aufgezeichneten, bei Suljek im Kreise Minusinsk be- findlichen Felsenschriften der Öffentlichkeit zu äbergeben.

Die Nachbildung, welche ich zunächst im Auge habe, trägt die Öberschrift: Paikalla mukailtu ?2/yr 87. Alla 2 Kameelia vastakkain d. h. ,,am Orte den ??/yrr 87 nachge- bildet. Unten befinden sich zwei Kamele einander gegeniber.''

Da die Expedition zwei andere, etwas abweichende Aufnahmen derselben Felsenschrift hergestellt hat, mein Deu- tungsversuch aber zunächst nur der eben genannten galt, so will ich diese mit N:r 1 bezeichnen, die beiden anderen MES: 2 UnO NEP ol S Lab. tik ad.

Dass die Zeichnungen etwas verschieden ausgefallen sind, ist natärlich in den Schwierigkeiten, eine undeutliche Inschrift wiederzugeben, begrändet.

Die Zeichnungen N:r 1 und 2 befinden sich auf Pa- pierstreifen, wogegen N:r 3 auf einem grösseren Papier ge- meinsam mit anderen Nachbildungen von Inschriften und Thierbildern aufgezeichnet ist. So sind unmittelbar darun- ter zwei einander gegeniöberstehende Kamele abgebildet, welche sich die Zähne weisen und sich beissen wollen. 5. famn a

Dass meine Textwahl auf Zeichnung N:r 1 fiel, be- ruhte darauf, dass sowohl die Uberschrift als auch die ge-

2

ringe Anzahl von Schriftzeichen mir die Arbeit ihrer Ent- zifferung erleichtern zu können schien.

Was das Aussehen der Buchstaben in dieser Nachbil- dung betrifft, so erinnern sie an das altsemitische Alphabet. Ich rechne darum, wenn ich im Folgenden von der Reihen- folge der Buchstaben rede, von rechts nach links. In dem ersten und siebenten Buchstaben findet man das palmyreni- sche g wieder, der dritte und eilfte hat einige Ähnlichkeit mit dem m desselben Alphabets, der fänfte gleicht dem t, der achte dem 7. Der zweite und neunte Buchstabe hat dasselbe Aussehen wie das v (u) der Quadratschrift, der sechste ist das altsemitische ajin (spiritus asper).

Dem vierten Buchstaben seinen Platz in dem altsemi- tischen Alphabet anzuweisen, fiel dagegen schwerer. Er erinnert stark an >». Ein einigermassen ähnliches r habe ich aber nur gefunden in: Neuaufgefundene hebr. Bibel- handschriften, Bericht etc. von A. Harkavy. Petersburg 1884; siehe Memoiren der Kaiserlichen Akademie der Wis- senschaften 7. Ser., Tom. XXNXII, N:r 8.

Unmittelbar rechts neben dem zweiten m befindet sich der kleinere senkrechte Strich, uber dessen Verbindung mit mn durch einen wagerechten Strich der Zeichner, ein be- währter Alterthumsforscher, lebhaften Zweifel gehegt hat, wie aus den Tilgungs- und Fragezeichen hervorgeht. Es ist also kein zwingender Grund vorhanden, jenen Verbin- dungsstrich und einen dadurch gebildeten Buchstaben anzu- nehmen. Nimmt man einen solchen an, muss man noch andere schwach begrändete Voraussetzungen heranziehen und bekommt dennoch keine Deutung, deren Richtigkeit sich bewährte, wie es mit der in einer der hauptstädtischen Tageszeitungen, Nya Pressen N:r 167 d. J., erwähnten jeden- falls der Fall ist. Der in Rede stehende Strich muss im Gegentheil allein fär sich einen Buchstaben ausmachen und scheint in der That derselbe wie der achte, also ein j, zu sein. Dass dieses Schriftzeichen in der Inschrift wirklich vorkommt, bestätigen allerdings die Zeichnungen N:r 2 und N:r 3. Das letzte Schriftzeichen, das links neben dem zwei-

3

ten m befindliche, gleicht einem mm finale (siehe Stade, Lehrb. der hebr. Gramm. Taf. I Kol. 11).

Nach Aufnahme N:r 1 gehören also zur Inschrift die Buchstaben g v m rt" gj vjman.

Obgleich die Nachbildungen N:r 2 und N:r 3 beim er- sten Anblick sich als abweichend von N:r 1 darstellen, so ist bei genauerem Zusehen die Verschiedenheit doch nicht so bedeutend. In N:r 3 sowohl wie N:r 2 lässt sich nach dem ersten g ein m und ein v erkennen, denn m kann im Palmyrenischen auch ein Aussehen wie das des zweiten Buchstabens in N:r 3 haben (s. Taylor, The Alphabet, vol. 1, 3. 250). Den dritten Buchstaben in N:r 3 hat der Zeichner, wie mir scheint mit Unrecht, als ein unsicheres v bezeich- net. In N:r 2 sind die nächsten Zeichen nach g am wahr- scheinlichsten in ein 2m und ein v aufzulösen, wie sich eben aus N:r 3 schliessen lässt. Die Zeichen nach ajin scheinen grössere Verschiedenheit von den entsprechenden Zeichen in N:r 1 aufzuweisen, da aber der Zeichner selbst an dem Vorhandensein eines Verbindungsstrichs in dem ersten Zei- chen nach ajin in N:r 2 zweifelt, weswegen er ihn diänner wiedergegeben hat, so kann man auch hier bei etwas gu- tem Willen ein g j v j herauslesen. Weil N:r 3 von dem- selben Gelehrten aufgenommen ist wie N:r 2, so därfte wohl das von N:r 2 gesagte auch von N:r 3 gelten können. Doch findet sich in N:r 3 nach dem zweiten m und vor dem nun finale ein /, welches in N:r 1 und 2 gar nicht vorkommt.

Nach den Aufnahmen N:r 2 und 3 gehören also zur Insehrift die Buchstaben g m vr tgjvim (G) nn. Es sind somit dieselben Buchstaben wie in N:r 1. Nur in der Reihenfolge weichen sie etwas ab, indem N:r 1 die Folge EN Så Wer NINA TING to Mer FOlse ng ME SE We haben. |

Wenn Juden arabische Worte mit rabbinisch-hebräi- schen Buchstaben schreiben, so bezeichnen sie sowohl das arabische gim wie gain mit dem rabbinisch-hebräischen gy. Wollen sie in ihrer Schrift diese arabischen Buchstaben un-

4

terscheiden, so transscribieren sie gim durch ein unten mit einem Punkt versehenes g, wogegen der Punkt uber das g gesetzt wird, falls die Transscription gain beabsichtigt. Nicht selten lassen sie jedoch diese Unterscheidungspunkte fort. Vgl. Bargés, Rabbi Yapheti ben Heli bassorensis ka- raitae in librum psalmorum commentarii arabici etc. Lu- tetiae Parisiorum 1846, Seite nach dem Vorworte; Jepheti ben El karaitae in proverbiorum Salomonis caput XXX commentarius, quem edidit Zacharias Auerbach. Bonn 1866. S. 8 und: Öber des Karäers Jephet arabische Erklärung des Hohenliedes von Paul Jung. Göttingen, Druck der Dieteri- schen Univ. Buchdruckerei, S. 7.

In der fraglichen Felsenschrift, wo ich annehme, dass arabische Worte mit altsemitiscehen Buchstaben wiederge- geben sind, muss also das Schriftzeichen g dem gm oder gam entsprechen oder auch beides bezeichnen können, da es nicht mit Unterscheidungszeichen versehen ist. In Er- wägung dessen, dass hinter dem zweiten g zwei Vokalkon- sonanten /j und v stehen, erscheint es jedoch wahrschein- lich, dass der Schreiber mit g und j zusammen den ara- bischen Konsonantlau gim hat wiedergeben wollen, an wel- chen sich v als Silben bildender Vokal schliesst (u). Ist diese Vermuthung richtig, so hat man auch Grund anzu- nehmen, dass der Schreiber das erste g anwendete, um den gazrnlaut auszudräcken. Statt nach dem Beispiel der Schriftsteller durch diakritiscehe Punkte verschiedene Kon- sonanten zu unterscheiden, wendet der Schreiber zu diesem Zweck ein fär Felsenschrift geeigneteres und dauerhafteres Verfahren an. Mit dieser Annahme wird die Deutung der fraglichen Inschrift wesentlich erleichtert und ich trage kein Bedenken, dies hier vorauszusetzen, obwohl mir allerdings nicht bekannt ist, dass anderswo Juden diese Bezeichnungs- weise beim Schreiben des Arabischen angewendet haben sollten. Jedenfalls spricht fär diese Annahme die Art und Weise, wie die modernen Juden beim Schreiben deutscher Worte mit hebräisch-rabbinischen Buchstaben die Vokal- konsonanten anwenden.

5

In den oben erwähnten Zeichen, welche der Inschrift angehören, kann man nun die Stammbuchstaben von zwei arabischen Worten erkennen. In dem einen Worte sind die Buchstaben g (&) m r enthalten, in dem anderen spiri- tus asper, gj (g) und m. Zu diesen kommen die Vocale der inneren Formation und die gehörigen Endungen, wobei zu bemerken ist, dass die Nunation sich in der Zeichnung nicht ausgedräckt findet, denn arabisch schreibende Juden lassen sie absichtlich fort (s. Färst, Geschichte des Karäer- thums, 2 B., Vorwort, 5. X). Die Worte, welche ich auf solche Weise erhalte, sind: gumtratu "u tmin. Hierbei nehme ich an, dass zur Bildung der Silbe äg ausser den Buchstaben gju auch das nach v (u) folgende j gehöre. Ein Analogon hierzu finde ich in der Weise, wie polnische Juden deutsch transscribieren. Wenn sie mit sogenannter Raschischrift z. B. das deutsche ,, auch" schreiben, so sieht es, wiedergegeben in GQuadratschrift, so aus: wub. Bei ihnen lässt sich also nach dem += noch ein > hören, ob- gleich ein solches in dem deutschen Worte nicht vorkommt.

Das Wort gumiratu” fasse ich als nomen actionis vom Verbum gamira in der Bedeutung odio plenus fuit animus. Im "gutmin sehe ich wiederum das nomen actionis vom Ver- bum "a ama, dentibus momordit Die Bedeutung dieser Worte wäre also: die Gehässigkeit des Beissens, illustriert durch die beiden Kamele, welche die Zähne gegen einander fletschen. Dass die Kamele oft sehr boshaft, ja, mitunter sogar rasend sind, ist äbrigens eine bekannte Thatsache (s. Riehm, Handw. des bibl. Altertums u. W. Kamel).

Dass der oder die Schreiber jedoch nicht bloss ara- bisch fär die Inschrift angewendet haben, geht daraus her- vor, dass auf der fraglichen Felsenwand Worte vorkom- men, welche augenscheinlich hebräisch sind. An einer Stelle, wo Risse und Spränge in dem Felsen vorkommen, liest man mit grossem Zwischenraum zwischen den einzel- nen Worten in Quadratschrift: go no al jak. (vgl. Tabb. I u. I b.). An einer andern Stelle wieder, wo Jagdscenen dar- gestellt sind und die Jäger die Beute — in einem Steinbocke

6

steckt schon ein Pfeil — davontragen, ist das Wort =Nw> deutlich zu unterscheiden; s. Tabb. I u. II c.

Da das Verbum "353 im Hifil zerschlagen, zerstören, niedermachen bedeutet, so kann es nicht mit einritzen iden- tificiert werden, und der Satz mit 3” erzählt also nicht von dem, welcher diese Inschriften eingegraben hat, son- dern bedeutet eher die Zerstörung, welche fär den Schrei- ber in den Rissen und Sprängen am Felsen ringsherum vor- lag. Das verkäörzte Impf. Hif. ist statt der verlängerten Form angewendet in Ubereinstimmung mit Ges. $ 128. 2. Im Worte no'al gleicht das n einem n, welches auf cilici- schen Miänzen vorkommt, siehe Taf. I in Stades Lehrb. der hebr. Gramm., Kol. 8. Ich sehe in diesem Worte ein Par- ticipium Nifal vom Verbum >33x-, welches im alten Testa- ment synonym mit Nun steht (s. Num. 12, 11.). Die frag- lichen hebräischen Worte ergeben also den Satz: dies zger- störte ein thöricht, gottlos Handelnder. Diese Inschrift ist ebenfalls fräher von mir in Nya Pressen d. J. N:r 167 er- wähnt worden.

Aus diesen hebräisch geschriebenen Worten kann man den Schluss ziehen, dass Israeliten in diesen Gegenden ge- wohnt haben. Wahrscheinlich rährt auch die Inschrift uber die Kamele von einem Israeliten her. Das scheint mir aus dem Umstand hervorzugehen, dass der Schreiber wie die Ka- räer die Buchstaben gim und gain mit g bezeichnet, aber dabei auch dieselben zu unterscheiden verstanden, wenn auch nicht mit Punkten äber und unter dem g wie der Ka- räer Jefet ben Ali, so doch in einer fär eine Felsenschrift geeigneten Weise, indem, wie oben bereits angegeben, g allein gain bezeichnen sollte, wogegen göm mit gj trans- sceribiert wurde.

Dass das israelitisehe Volk sich weit uber die Erde verbreitet hat, ist ja allgemein bekannt, insbesondere will ich in dieser Hinsicht an die Kinder Israel erinnern, welche Karäer benannt werden. Diese traten zuerst an den Ufern des Euphrat und Tigris auf um 750 n. Chr. und breiteten sich von da aus uber Persien, Irak, Afghanistan, die Län-

WU

der östlich und sädlich des Mittelmeers und anderswo; siehe Först, a. a. O., 2 B., Vorwort, S. IX. Dass Juden bis zu den Quellen des Jenissei gekommen sein sollen, ist um so we- niger unglaublich, als sie sogar auch in China eingewandert sind. Vegl. Delitzsceh, Kommentar zu Jesaja Kap. 49, V. 12. Im ersten christlichen Jahrhundert hegte man auch die Mei- nung, dass eine grosse Menge Israeliten in Ruhe und Frie- den in einem weit entfernt nach Nordosten gelegenen Lande wohnte, vgl. 4 Ezr. Kap. 13; Ewald, Gesch. d. Volkes Israel IV. B,, S. 118. Anm. 2. Auch braucht der Umstand keine Verwunderung zu erregen, dass sie sich der arabischen Sprache bedienten. Das war nichts ungewöhnliches, wie aus ihrer Literatur hervorgeht.

Die Benutzung des Arabischen als Schriftsprache war fär die Juden um so leichter, als es eine mit dem Hebräi- schen verwandte Sprache ist. Grössere Schwierigkeiten bietet den Juden jedenfalls die Anwendung der deutschen Sprache als Schriftsprache dar; gleichwohl kommt es vor, dass sie Deutsch, wenn auch nicht mit altsemitischen so doch mit hebräischen Buchstaben schreiben. So hat, um ein Beispiel anzufähren, die kleine Schrift, aus welcher ich das oben erwähnte 778 — dies Wort findet sich schon auf dem Titelblatte — citierte, den deutschen mit Buch- staben in hebräischer Quadratschrift geschriebenen Titel: Sar TA RT 75 ONAMND-IIDA TN IIS AG mp03sbwr: Diese Worte sind so zu lesen: ,,Schreib-Lehrer oder Briefen-Formel fär jädische Kinder beide Geschlechter'' Die kleine Schrift, welche im Öbrigen mit hebräischen Cur- siv-Buchstaben gedruckt ist, erschien in Warszowie 1867.

In diesem Zusammenhange darf auch angeföhrt wer- den, was der Karäer Eldad ha-Dani von Medien, der am Ende des Zehnten Jahrhunderts lebte, uber die Sprach- kenntniss seiner Landsleute bemerkt. Ausser bebräisch, sagt er, verstand man persisch, arabisch und tatarisch (s. Hörsta, a. 05085; S>L03-0:

Vö

je! :

SIKT

2698 NE

DOT

O,

4 bn

(5

ZJILIBRARY

|

Einer umfassenderen Untersuchung und Entzifferung der fraglichen Inschriften muss es vorbehalten sein auszu- machen, ob in denselben andere Sprachen als arabisch und hebräisch angewendet sind. Ebenso kann erst eine genaue und grändliche Untersuchung ihres gesammten Inhalts die Frage erledigen, wie viele unbeschriebene Blätter in der Geschichte des fär die ganze Menschheit so wichtigen Vol- kes Israel dieselben noch fäöllen mögen.

In Betreff des Aussehens der Buchstaben will ich noch auf die Eigenthämlichkeit hinweisen, dass eine ältere Form des Buchstaben ajin angewendet ist, obwohl das palmyre- nische Alphabet sich einer jängeren bedient. Dass sonst ältere Buchstabenformen neben jängeren angewendet wer- den, dariäber siehe Stade, Lehrb. d. hebr. Gramm., $ 22. Das Aussehen von dem ersten m in N:r 3 erinnert an eine ältere palmyrenische Form dieses Buchstabens. SS. Taylor, The Alphabet, Vol 1., 5. 250. Die kurze Inschrift scheimt also auch in palaeographischer Hinsicht viel Interesse zu bieten.

Wie man ibrigens im Inneren von Asien Niederlas- sungen antreffen kann, von deren Dasein man fräher keine allgemeine Kenntniss hatte, dafär liefert ein Bericht in Bul- letin de PFacadémie impériale des sciences de St. Péters- bourg, Tome XXXII, p.464—465, auf welchen Herr Staats- rath Ahlqvist mich gätigst aufmerksam machte, einen höchst interessanten Beitrag. Aus diesem Berichte geht nämlich hervor, dass Nestorianische Christen in fräheren Zeiten un- ter nördlichen tärkischen Stämmen gelebt haben. Von ih- nen rähren nun syrische Grabsteine im Gebiete Semiret- schije her nebst einer grossen Anzahl von Inschriften, welche alle schon entziffert, und zwar die meisten von Herrn Pro- fessor Chwolson, und der Publication iäbergeben sind, wie der Berichterstatter, der Herr Akademiker Radloff, mittheilte.

— 00

Felsenwand mit Inschriften vad! Thierbildern.

Tab. I. Tab. TI,

Drei verschiedene Nachbildungen der gleichen Felsenwandschrift:

sm IYYTKOPLONLK " NP OP AMA

sal NYTONAMA

Eine hebräische Inschrift: b.

SR I

Fine zweite hebräische Inschrift:

S

AA

| o | = j

cd

C.

| N C

F. Liewendal's Lith. Anst, Helsingfors F Liewendals Lith, Anst, Helsingfors

Die felseninschrift bei Suljek.

von

0. Donner.

Da die in den verhandlungen der Societät abgedruckte, von prof. A. Tötterman versuchte entzifferung einiger in- schriften auf einer felsenwand bei Suljek im kreise Minu- sinsk aus mehreren gränden mir unwarscheinlich vorkommt, erlaube ich mir meine bedenken gegen die versuchte deu- tung hier in kärze anzugeben.

Das material, welches im sommer 1887 eingesammelt wurde, bestand aus 10 inschriften, davon neun grabschrif- ten und eine felseninschrift. Alle jene waren durch ab- klatsch in weichem papier auf der stelle kopirt worden, nur die inschrift auf der felsenwand, welche durch ihre lage schwerer zugänglich war, ist am platze abgezeichnet. T. hat sonach aus dem befindlichen schriftmaterial sich die am wenigsten zuverlässige zur behandlung herausgewählt, wo- durch die darstellung sogleich an beweiskraft verringert wer- den muss.

An derselben felsenwand, wo die von T. abgebildeten kurzen sätze vorkommen, finden sich noch andere und zwar teilweise längere inschriften. Bei einem versuch zur deu- tung jener, wäre es daher nöthig gewesen wenigstens auf alle an derselben inschriftstelle vorkommenden schriftcha- raktere bezug zu nehmen. Dies thut T. nicht, er lässt meh- rere der schwierigsten typen fort, und erklärt dann die ibri- gen weniger komplicirten aus dem altsemitischen alphabet, zunächst aus dem palmyrenisehen. Vergleicht man aber alle die auf der felsenwand vorkommanden schriftzeichen mit den palmyrenischen, so fehlen unter den letztgenannten meh-

10

rere derselben, und uäberhaupt enthält kein einzelnes semi- tisches schriftsystem alle entsprechenden formen. Nimmt man aber einzelne typen aus dem ganzen heraus, so bieten sowohl die nordsemitische wie die sädsemitische schrift in ihren ältesten zägen zahlreiche äbereinstimmungen mit der altaischen schrift, aber es zeigen sich ähnliche auch mit der altgrichischen und altitalischen, mit der phoenikischen und altindiscehen, besonders aber mit der runenschrift.

Durch ähnliches herauspfläcken einzelner streifen aus dem nunmehr ziemlich reichhaltigen materiale und die be- ziehung ihrer schriftzeichen auf altsemitische charaktere ge- langt nun der verfasser zu der tberraschenden lösung des räthsels, dass nicht einmal diese drei zeilen zu demselben einheitlichen alphabete gehören, sondern phonetische ab- weichungen von einander enthalten, und dass die erste zeile arabisch, die zwei letzteren hebräisch gelesen werden mössen. Dies verfahren ist aber entschieden willkärlich und die dar- auf begrändeten schlässe lauter annahmen. Die inschriften missen bis auf weiteres als ganzes, als einheitliches schrift- system beurtheilt werden, innerhalb dessen den einzelnen typen ein bestimmter lautwerth im verhältniss zu den äbri- gen zukommt. Erst wenn dieser werth im allgemeinen nach- gewiesen worden ist, kann zur deutung einzelner abschnitte mit hälfe der einen oder anderen sprache geschritten werden.

Gesetzt jedoch, dass die altaischen inschriften tber- haupt ein besonderes schriftsystem in irgend einer bekann ten oder unbekannten sprache repräsentiren und dass sie in längst verflossener zeit an felsenwänden und grabsteinen ein- gehauen wurden, so ist dadurch jedoch nicht die möglich- keit auch späterer inschrift daselbst ausgeschlossen. Es könnten jädische kolonisten oder reisende an dieser felsen- wand später ihre bemerkungen neben den fräheren inschrif- ten eingegrabt haben. In diesem falle verlieren jedoch die letzteren, einzeln dastehenden schriftzäge jede bedeutung fär die beurteilung des ursprungs und der sprache jener älteren.

Nehmen wie aber vorläufig eine ähnliche erklärung an, so ist zu untersuchen, in welcher weise die von Tötterman

1

behandelten inschriften einer deutung aus dem altsemitischen, resp. palmyrenischen palaeographisch entsprechen.

Er liest ywmaäratu "ujämmn. Dabei muss erst bemerkt werden, dass die erste form seiner nachbildung der schrift N:o 1, nach angaben der herren Aspelin und Appelgren, als die ohne zweifel zuverlässigste bezeichnet werden muss. Wir bekämen dann in der ersten, nicht in der zweiten silbe ein langes u.

Was das aussehen der charaktere betrifft, habe ich auf der beigefägten tafel die formen der Suljek-inschrift neben den von T. zur deutung angenommenen palmyrenischen und anderen altsemitischen schriftzeichen zusammengestellt, um zu zeigen wie wenig sie im ganzen mit einander iberein- stimmen.

1. Das erste zeichen, mit dem palmyrenischen g iden- tificirt, hier aber als arabisches y,yain gelesen, hat ein strich rechts, das palmyrenische links.

4, 5. Das vierte und fänfte zeichen entsprechen noch weniger palmyrenischen > und t; beide haben vielmehr auf- fallende ähnlichkeit mit dem sabeischen und ethiopischen pb, oder mit den in Safa-inschriften vorkommenden beth und samekh, oder b und s.

6. "Ayin erscheint zwar im phoenikischen alphabet wie ein cirkel, im palmyrenischen aber wie ein y. Nur in frä- herer aramäischer schrift zeigt es sich als ein nach oben offener rundel, während das zeichen hier nach unten offen ist.

8. Das achte zeichen ist ein fär das ganze altaische schriftsystem eigenthimliches, das in keinem semitischen al- phabete vorkommt. T. sieht darin drei bukstaben: 7, u, 7 gelesen, von welchen der erste die palatalisirung des g — lautes, die dritte nur verlängerung des dazwischenstehenden u bezeichnen soll.

10. Schliesslich ist der endbuchstaåb von den palmy- renischen formen des nun bedeutend abweichend.

i2

Gehen wir zu den vermutheten hebräischen texten öäber: 20 no'al jak und jisav, fällt es sogleieh auf, dass der an- fangsbuchstab /; an zwei stellen so ganz anders bezeichnet wäre, an erster stelle in teilweiser bereinstimmung mit dem palmyrenischen, während es in dem letzten worte so ziemlich identisch ist mit dem vorausgesetzten n in nvo'al. Ebenso unzulässig ist es in jedem der drei wörter 2o, no'al, jisav eme verschiedene form des vav anzunehmen, wenig- stens muss die erste und zweite form verschiedene lautbil- der bezeichnen. Auch lamed hat gewöhnlich die umgekehrte stellung im vergleich zu der hier befindlichen.

Abgesehen von diesen schwerwiegenden gränden gegen eine entzifferung jener wörter in der angegebenen weise, ist jedoch von entscheidender bedeutung, dass die zeichen der inschrift in T:s abbildung ganz ungenau nachgebildet worden sind. Bei genauerer präfung findet man kein dem aleph entsprechendes zeichen wieder in der inschrift b), noch in c). Auf der mitfolgenden tafel habe ich versucht, die inschrift genauer abzubilden. Daraus erhellt, dass in beiden fällen zwei verschiedene zeichen auftreten, wo T. sie als aleph gelesen, sowie dass diese an beiden stellen nicht ein- ander gleich sind.

Fassen wir das angefährte zusammen, so sprechen die folgenden umstände gegen die von T. versuchte deutung der betreffenden inschrift: die wiedergabe derselben ist in bedeu- tendem grade ungenau;

die formen der einzelnen schriftzuge zeigen nur ge- ringe Uubereinstimmung mit den zu erklärung angezogenen typen der altsemitischen oder palmyrenischen schrift.

Der versuch die angefährten zeilen als arabische und hebräische schrift zu lesen hat daher schon aus bloss pa- läographischem gesichtspunkte keine wahrscheinlichkeit fär sich. Um so mehr treten dann die zu anfang betonten ge- sichtspunkte in den vordergrund, wonach das ganze inschrift- liche material durchmustert werden muss, ehe zur deutung der texte geschritten wird. Dies um so nöthiger, da viele inschriften durch die zeit bedeutend abgenutzt wurden, so

Suljek. Inschr.

/ Å

4 5)

SJ

6 CC É | | boj

12,15, 22.

BN

Sd.

Palmyr.

ÅA LÅ SR UVA LT SNI

Le So C

Inschrift pb.

IVA

C

Fotinik.

Frik VT ph

O

Hebr.

2

Aram. 4

Aram. DD

Äram. J /

Hebr. AA 9

Tä

FORA RO

Liewendal's tryckeri i Helsingfors.

t Ng Gen A SN b ) | - Hi I | - | | MN FLIe 8

13

dass die wahre form mehrerer charaktere erst durch genaue vergleichung festgestellt werden kann.

Ohne zweifel gehört das altaische schriftsystem, mit ausnahme der keilschrift, zu den ältesten aller in westasien vorkommenden und bezeugt schon fär sich eine ziemlich hoch entwickelte kultur. Die in den inschriften aufbewahr- ten spärlichen reste dieser kultur werden daher, einst. ent- ziffert, die dunkle vorgeschichte mittelasiens in eigenthiämli- cher weise beleuchten. Hoffentlich wird dies in verhältniss- mässig kurzer zeit geschehen können.

ve HERE: 0

Zur Frage der ostsibirischen Inschriften,

Bemerkungen zum Tötterman'schen Entzifferungsversuch von

H. Grenman.

In dem Bemihen die Jeniseischen Inschriften, die bisher jedem Versuch der Entzifferung Trotz geboten haben, zu erklä- ren, ist es dem Hrn Professor Tötterman noch nicht gelungen, ein vollständiges und allgältiges Alphabet aufzustellen, noch hat er eine grössere Anzahl dieser Inschriften zum Gegenstande einer eingehenderen Untersuchung gemacht, sondern sich deren zwei oder drei ausgewäbhlt, die aus irgend einem Grunde dem Erforscher weniger Schwierigkeit erbieten schie- nen. Um ein Paar Dutzend, auf derselben Felsenwand be- findlicher Lautzeichen entziffern zu können, ist er genöthigt gewesen, das Vorkommen zweier verschiedenen Sprachen und zweier verschiedenen Schriftsysteme anzunehmen. Doch nicht so, als ob derselbe Inhalt in verschiedenen Sprachen wiedergegeben wäre, sondern stehen diese Inschriften von einander völlig unabhängig da.

Die Wahl des Interpretators ist zuerst auf eine Felsen- schrift gefallen, welche in Folge der geringen Anzahl von Schriftzeichen und der begleitenden Zeichnung von zweien Kameelen ihm die Arbeit ihrer Auslegung erleichtern zu können schien. Die Untersuchung derselben hat ihn zu der uäberraschenden Hypothese gefährt, diese Inschrift stamme von einer bisher unbekannten, in Sibirien wohnhaft gewe- senen israelitiscehen Bevölkerung her, welche sich der ara- bischen Sprache und altsyrischen (palmyrenischen) BSchrift- zeichen zu ihrem Zwecke bedient hätte!

15

Weil inzwischen die palmyrenische Schriftart nur we- nige Analogien darbieten konnte, wurde es nöthig, die iäbri- gen Zeichen aus sehr verschiedenen Schriftsystemen heraus- zusuchen: aus der gleichzeitigen, aber selbständig auftreten- den hebräischen Qvadratschrift, aus dem alten phönikischen Alphabet und aus hebräischen Bibelhandschriften, welche letztgenannten wohl nicht aus einer fräheren Zeit als dem achten Jahrhunderte unserer Zeitrechnung herrähren können.

Die palmyrenische Schrift ist bisjetzt als dem Palmyra und den Aramäern eigenthiämlich betrachtet worden; siehe de Vogié, Inscriptions sémitiques, Paris 1868 — 1877, 5. 3. Die Annahme ihres Vorkommens in Sibirien im Gebrauch einer jädischen Colonie muss also als eine äusserst gewagte Hypothese bezeichnet werden. Weil iberdies die Jenisei- schen Felsenzeichnungen aus mehreren Grinden keineswegs von einer islamischen Bevölkerung herrähren können, son- dern im Gegentheil allem Anschein nach viele Jahrhun- derte älter als Muhammad sein missen, wird man wohl auch annehmen missen, dass die Sprache dieser inschriftlichen Texte schwerlich arabisch sein kann. Denn die arabische Sprache hat bekanntlich erst durch den Islam Schwingen und eine hervorragende Stellung unter fremden Nationen erhalten.

Die in Rede stehende Inschrift wird von Herrn T. ge- lesen: cumtåratu ”ugåmir, und diesen Worten giebt er, nach Freytags arab. Wörterbuch, die Bedeutung: die Gehässigkeit des Beissens. Hierbei befremdet in erster Linie die ziem- lich unmotivirte Abwesenheit des Artikels beim Genitiv wie auch die seltene Bedeutung, in welcher die beiden arabi- schen Worten aufgefasst werden. Gamara heisst urspring- lich vom Wasser: Jemanden bedecken, dräcken, uäberschwem- men. Gamira in der Bedeutung: odio plenus fuit amimus, wird immer mit dem -Subjekt zadr o. dgl. und praep. "alå construirt: ,,das Herz fluthet äber ihm"; es wird so von Seelenaffekten ebensowohl in bonam als in malam partem gebraucht. In dieser bildlichen Bedeutung aber kommt das Wort weder im Koran, noch meines Wissens bei den alten

16

Dichtern vor; es scheint der betreffende Ausdruck vielmehr ein in späteren Zeiten entstandener, was die Araber ein ,, mu- vallad" nennen, zu sein. Hierzu kommt noch, dass die Form Sumårat, als nomen actionis von gamira, schon a priori Bedenken erregen muss; denn nach der Regel ge- hört das Infinitivsehema fu älat ausschliesslich den intran- sitiven Zeitwörtern der Form fd ula (siehe z. B. Lagus, Läro- kurs i arabiska språket, $ 165, 1). In der Explikation die- ser Wurzel bei Freytag waltet in der That eine durchge- hende Konfusion ob, wie es sich herausstellt, wenn man dasselbe Wort bei al-Bistånt?, in dessen ausgezeichnetem arab. Wörterbuche Muhit el-muhit, Beirut 1870, nachschlägt. Albiståni kannte und citirt öfters Freytags Wörterbuch, das er an unzähligen Stellen korrigirt; vgl. z. B. die so gewöhn- liche Wurzel 2l/i bei jedem. Nach Muhit hat gamira in der angegebenen Bedeutung nur die Infinitiven gamar und gamr. Die Form gumtrat gehört dagegen zu gamura, das theils dieselbe Bedeutung hat wie gamara (vom Weasser), theils (von Personen gebraucht) bedeutet: edel, freigebig sein. Dass Freytag aber auch aus besseren Qwellen geschöpft hat, erhellt daraus, dass er weiter unten gumårat als Substan- tiv mit der Angebung der ganz richtigen Bedeutung: pro- funditas, liberalitas, aufnimmt.

Das Wort "ugåm wird als nomen actionis von "agama in der Bedeutung: dentibus momordit, aufgefasst. Auch in diesem Falle giebt uns al-Biståni u. A. einen näheren Auf- schluss. Die erste Bedeutung des Wortes ist: ,,etwas (ein Stuck Holz o. dgl.) in den Mund nehmen, um mit den Zäh- nen die Beschaffenheit desselben zu erforschen, ob der Ge- genstand hart sei oder weich”, woher der Ausdruck: "agama "ådahu, ,,er hat in sein Holz gebissen", d. h. er hat die Ver- hältnisse einer Person ausgeforscht. In der Literatur kommt das Wort "agama vor in der Bdt: auf die Probe stellen, er- forschen; vgl. die Erklärung desselben von S. de Sacy in seinem arabischen Commentar zu Hariri, Les séances de Hariri, Paris 1853, 5. 83 und 482.—, Aus Bosheit beissen'' heisst dagegen im Arabischen "azza, ein Verbum, das in

17

seiner dritten und sechsten Form gerade von Thieren, die sich beissen, gebraucht wird.

Der einzige Sinn, den man aus der Zusammenstellung: gumäratu "ugämi” herauslocken könnte, wäre also nicht: Gehässigkeit im Beissen, sondern: Grossmuth im Ausforschen, Humanität in der Präfung, ein Begriff, welcher in sonder- barer Weise durch das Bild von zweien, einander gegen- uberstehenden und sich gegenseitig die Zähne zeigenden Ka- meelen illustrirt worden wäre!

Unmittelbar unter dieser Inscription hat der Herr T. zwei hebräische, in Qvadratschrift wiedergegebene, insge- sammt 12 Zeichen enthaltende Inschriften gefunden. In ei- ner begleitenden Zeichnung kommen wiederum die beiden gehässigen Kameele vor, sowie eine Jagdscene: Reiter mit Pfeil und Bogen nebst fliehenden wilden Thieren. Hier hat der Herr T. herausgelesen: sie tragen davon; leider kann man den Zusammenhang zwischen diesen Worten und der Zeichnung schwerlich begreifen.

— OR

Einige Beobachtungen äber symmetrisches Dibromaceton,

Von Edv. Hjelt und V. 0. Sivén.

Um einige synthetische Versuche auszufähren, welche doch nicht gönstlig verliefen, haben wir symmetrisches Dibrom- aceton dargestellt. Diese Verbindung ist bis jetzt sehr we- nig untersucht, und wir theilen deswegen einige während dieser Arbeit uber dieselbe gemachten Beobachtungen mit. Der einzige, welcher fräher dieses substituirte Aceton darge- stellt hat, ist Völcker ?), der es bei Einwirkung von Brom- silber auf Dijodaceton, sowie von Bromkalium auf Dichlor- aceton erhielt.

Wir haben es auf anderen Wege dargestellt, nähmlich durch Oxydation des a-Dibromhydrins ?), welches bei Ein- wirkung von Phosphorbromid auf Glycerin entsteht. Die Constitution dieser Verbindung ist durch Untersuchungen von O. Aschan sicher bewiesen. Bei der Darstellung derselben haben wir seine Methode ?) gefolgt. Aus 1350 Gr. Glyce- rin erhielten wir 258 Gr. Dibromhydrin, weleche bei der De- stillation im Kohlensäurestrom zwischen 211 — 220" iber- gingen.

Die Oxydation wurde in hauptsächlicher Ubereinstim- mung mit dem von Markownikoff ?) fär Darstellung des

1) Ann. d. Chemie, 192, 96.

?) Vgl. Markownikoff, Ann. d. Ch. 208, 363; O. Aschan, Ber. d. ch. Ges. XXI, 2801.

3) Ber. d. d. ch: Ges. XXI, 2890.

+) Ann. d. Chemie 208, 349.

19

Dichloraceton aus Dichlorhydrin angegebenen Verfahren, aus- gefährt. 530 Gr. Dibromhydrin wurden in kleinen Portionen in ein erwärmtes Gemisch von 25 Gr. Kaliumbichromat, 40 Gr. Schwefelsäure und 40 Gr. Wasser eingetröpfelt. Die Retorte, welche mit einem HRäckfusskäöhler verbunden war, wurde noch eine kurze Zeit, nachdem alles Hydrin einge- tragen war, erwärmt. Dann wurde mit Aether ausgezogen, dieser abdestillirt und der Riäckstand mit einer koncentrir- ten Lösung von Natriumbisulfit umgeschättelt. Nur ein Theil des Oeles löste sich; das zuräckgebliebene war un- verändertes Dibromhydrin.

Durch Ansäuern mit Schwetelsäure, Erwärmen und Ausziehen mit Aether wurde der Bisulfitlösung das Aceton entzogen. Aus der entwässerten Aetherlösung wurde das Ace- ton als schwach gefärbtes Oel erhalten. Die Ausbeute betrug 13 Gr., während 32 Gr. unverändertes Dibromhydrin zuriäck- gewonnen wurden. Dieses wurde dann nochmals oxydirt und so eine neue Portion Aceton gewonnen.

Wir versuchten das Aceton aus dem Oxydationsgemisch sofort abzudestilliren, mit den Wasserdämpfen ging aber auch Dibromhydrin iber. Die Oxydätion war nicht voll- ständiger, als das Oxydationsgemisch zum erwärmten Di- bromhydrin zugetröpfelt wurde. Die Ausbeute betrug bei jeder Oxydation im Mittel 20—253 pet. des angewandten Hydrins.

Das Aceton lässt sich nicht bei gewöhnlichem Luft- druck destilliren. Im luftverdännten Raume— bei 38 — 65 m. m. Druck—Cdestillirt es ohne sich in bedeutendem Grade zu zersetzen. Nur geringe Bromwasserstoffbildung wurde bemerkt, als das Oel bei 1109 bis 1309 iäberging.

Das Aceton wurde als ein fast farbloses Oel erhalten, das wir aber nicht zum Erstarren bringen konnten. Völc- ker gibt indessen an, dass es ein fester Körper ist, welcher bei 24? schmilzt. Wir können die einander wieder- sprechenden Beobachtungen nicht erklären. Es wäre ja im- merhin mösglich, dass unser Oel eine geringe Menge einer verunreinigenden Verbindung enthielte. Bei den ersten Ana- lysen wurde der Bromgehalt ein wenig zu niedrig gefun-

20

den (dieses war äbrigens auch bei Völckers Analysen der Fall); schlieslich aber haben wir genägend stimmende Zahlen erhalten. Zur Remigung war das Aceton zum zweiten Male in Bisulfitverbindung ibergefährt und wieder freigemacht.

0,365 g. gaben 0,6335 g. AgBr.

Gefunden Ber: f. C:H,0OBr;

Br. 73,84 14,07 pet.

Das spec. Gewicht des Acetons haben wir bei 189 be- stimmt und 2,167 gefunden; doch wollen wir bemerkt haben, dass die zur Bestimmung angewandte Substanz wohl nicht absolut rein war.

Die Verbindung besitzt, wie die ibrigen halogensub- stituirten Acetone, einen scharfen Geruch. Seine Dämpfe grei- fen die Schleimhäute stark an. In Aether und Schwefel- kohlenstoff ist das Aceton leicht löslich.

Fär die Bisulfitverbindung, welche perlenmutter-glän- zände Schuppen bildet, wurde die Zusammensetzung

C.H,OBr,, NaHSOs + 1!/; H.O gefunden 0,227 g. gaben 0,0445 g. Na, SO, 0,2116 g. gaben 0,0412 g. Na, SO; 0,2762 g. gaben 0,3017 AgBr. Gefunden: Na 6,3 6,3 Berechnet: 6,7 pet. 3 Br 46,4 4) AN381 gg Dass die Krystalle Wasser enthalten geht daraus her- vor, dass sie in der Luft verwittern und bei Erhitzen zer- fliessen. Eine Bestimmung des Wassers konnte nicht aus- gefährt werden, weil mit dem Wasser auch Aceton sich verflächtigt. Eine Probe, in Exsiccator gestellt, verlor in circa 12 Stunden 8,3 pet. in Gewicht (fär 1!/; H:O ber. 7,8) Die Gewichtsabnahme hörte hierbet nicht auf, fand aber langsamer statt. Es mag erwähnt werden, dass das unsym- metrische Dichloraceton mit !/; Mol. H,O und die symme- trische Verbindung mit 2!/, Mol. HO krystallisirt. Prof. Wiik hat die Bisulfitverbindung krystallographisch untersucht und theilt hieräber folgendes mit: , Tafelförmige Krystalle:

0: BiisoBa PT oco(c:xab. ac); Winkel (approximativ): ab:ab= 799 ac Jac,== 329 405; Axenverhältniss: ab: e==0,824 1:26 9:

Von den optischen Elasticitätsrichtungen auf dem c— Plan geht die grössere paralell mit der b —, die kleinere mit der a— Axe".

Mit Hydroxylamin bildet das Aceton ein in Nadeln kry- stallisirendes Oxim, welches nicht unter 290" schmilzt. Es löst sich nicht in Natronlauge.

Wenn trockenes Ammoniakgas in eine aetherische Lö- sung des Acetons geleitet wird, entsteht ein weisser Krystall- brei, ohne zweifel durch Bildung eines Additionsproduktes. Ähnlich verhält sich Monobromaceton (Sokolowsky).

Die Verbindung ist änserst unbeständig. Von Aether befreit, zersetzt sie sich unter Braunfärbung. Es wurde schnell eine Probe abgewogen und analysirt.

0,2065 g. gaben 0,3295 g. AgBr. Gefunden: Br 67,9 Berechnet fär: CH, O Br,, NH; | 68,6

Auch die Gegenwart von Ammoniak in der Verbin- dung wurde nachgewiesen.

Bei der Einwirkung von alkoholisehem Ammoniak findet eine tiefergehende Reaktion statt. Es entsteht viel Brom- ammonium.

In den stark reducirenden Produkten, welche bei der Oxy- dation des Glycerins entstehen, haben, E. Fischer und Tafel"), neben Glycerinaldehyd, symmetrisches Dioxyaceton nachge- wiesen. Nicht um diese Verbindung darzustellen, sondern nur um zu erfahren, ob aus dem Dibromaceton ein reducirender Körper entsteht, haben wir dasselbe mit Kaliumcarbonat und Körmit Baryumhydrat behandelt, Das erstgenannte Reagens wirkt in verdinnter Lösung beim Erwärmen nach und nach ein. Man erhält eine bräunlich gefärbte Lösung, welche

1) Ber. d. d. chem. Ges. XXI, 2634.

22

anfangs Fehlingsche Lösung schon in der Kälte reducirt; nach einiger Zeit zeigt sie aber diese Reaktion nur in der Wärme. Auf dem Wasserbade zur Trockene verdampft und mit Alkohol extrahirt, bleibt beim Verdunsten der Lösung eine sirupöse, nicht säss sehmeckende Flässigkeit mit schwa- chen Caramelgeruch zuräck. In Baryumhydrat löst sich das Aceton schon in der Kälte auf. Die Lösung reducirt, nach Entfernen des Baryums, die Fehlingsche Flässigkeit in der Wärme. Wenn das Dibromaceton selbst mit der alkoholi- schen Kupferoxydlösung erwärmt wird, tritt natärlich auch Reduktion ein.

Ein Versuch durch Einwirkung von Dibromaceton auf Natriummalonsäure-ester eine Tetramethylenketo-dikarbon- säure darzustellen zeigte, däss die Reaktion keineswegs glatt verläuft.

— JOE & —

Om kaliumsulfids inverkan på xylylenbromiderna. Af Edv. Hjelt.

Vid sina undersökningar öfver o-xylylenbromid pröf- vade Leser!) denna förenings förhållande äfven till kalium- sulfid. Han erhöll härvid en merkaptanlikt luktande olja, hvilken hade xylylensulfidens sammansättning. Denna före- ning, hvilken mycket lätt förhartsas, undersöktes icke när- mare. Om den utgör den enkla sulfiden, hvars samman- sättning uttryckes genom formeln

EE — CH,

föl smekte,

FOSIE eger den emellertid ett visst intresse, emedan den innehåller en tiofenring och kan uppfattas såsom en hydrerad isotio- naften.

I sammanhang med tidigare arbeten öfver ftalalkoho- len och försök att bereda dess inre anhydrid har jag äfven framstält den ofvannämnda sulfiden och med densamma gjort några reaktioner.

o-Xylylenbromiden upphettades vid omvänd kylare med en koncentrerad kaliumsulfidfösning. Alkoholtillsats undveks, emedan bromiden i en alkalisk och alkoholisk lösning lätt öfvergår i ftaletyleter. Då bromidens lukt icke vidare kunde iakttagas, öfverdestillerades sulfiden med vattenånga. I de- stillationskärlet samlade sig en färglös olja, hvilken upp- togs i eter. Den efter eterns frivilliga afdunstning återstående

1) Ber. d. d. Ger. XVII, 1824.

24

oljan stelnade i en köldblandning till kristaller, hvilka smulto vid ungefär 09. Den mörknar mycket snabbt och öfvergår i ett svart, i eter svårlösligt harts. I eterlösning håller sig sul- fiden längre tid oförändrad, men ur lösningen afskiljes dock efter hand det nämnda hartset. Enligt Lesers analys har oljan sammansättningen Cs Hg &S.

Såsom ur det följande framgår, eger föreningen sulfi- dernas allmänna egenskaper. Då eterlösningen försättes med metyljodid och afdunstas, erhållas kristaller, hvilka smälta vid 154—155? och utgöra additionsprodukten, d. v. s. xy- lylen-metyl-sulfoniumjodid.

C: Hg SN S see 02504 8. gat 0209 g. AJ Kunnet: J== 45,1 beräkn: 45,6.

Uppvärmes jodiden med silfveroxid och vatten, bildas ett kristalliseradt, starkt basiskt reagerande sulfoniumhydrat. Äfven med qvicksilfverklorid, platinaklorid och brom bildar sulfiden additionsprodukter. Qvicksilfverkloridförenin- gen erhölls såsom en af långa, mjuka kristallnålar bildad filtlik massa. Den löser sig icke i vatten och eter, men väl i varm alkohol. Vid dess analys erhöllos följande tal: 0,1508 g. gaf 0,063 g. HgS 0,1463 g. gaf 0,0734 g. Ag Cl

Funnet: Beräknat för

(C; Hz 5), Hg Cl, (Cs Hg 5), Hg Cl, Hg 36,0 49,2 36,8 (CI Ne IV 1350

Föreningen synes således vara ett derivat af dixylylen- disulfid, analogt sammansatt med dietylendisulfid-qvicksilfver- klorid. (C> Hj), S, Hg Cl. !) Sulfiden sjelf är högst sannolikt en disulfid

CH;. 5. CH; Förlags. GE,

eller öfvergår åtminstone lätt i en sådan.

1) Husemann, Ann. d. Ch. 126,280.

20

Af koncentrerad salpetersyra oxideras sulfiden häftigt, hvarvid svafvelsyra i riklig mängd bildas. Försättes den med koncentrerad svafvelsyra erhålles en rödviolett lösning.

För jämförelses skull behandlades äfven m- och p- xylylenbromid med kaliumsulfid, hvarvid förfors såsom för ortoföreningen angafs. Ur den förstnämda bildade sig vid längre upphettning en gulfärgad, fast massa. Vid destillation med vattenånga öfvergick intet. Den fasta mas- san affiltrerades, sönderkrossades, uttvättades med vatten, alkohol och eter och erhölls såsom ett amorft, nästan färglöst pulver, hvilket icke smälter och icke löser sig i vanliga lösningsmedel. Ämnet innehöll ännu något brom (2,3 2/,). Svafvelhalten befanns vara 22,89/,, under det för xylylensulfid beräknas 23,5 ?/,. Omsättning eger så- ledes rum mellan bromiden och kaliumsulfid, men den enkla sulfiden polymeriserar sig emedelbart, ty den bildade amorfa sulfiden måste anses vara en polymer sådan. Reaktionen motsvarar den, hvilken eger rum vid inverkan af kalium- sulfid på etylenbromid. !) Härvid bildas nemligen en amorf i alkohol, eter och kolsvafla olöslig massa, hvilken är något bromhaltig. Vid upphettning gifver denna dietylendisulfid. Den amorfa m-xylylensulfiden gifver dock vid upphettning intet sublimat.

Öfvergjutes sulfiden med koncentrerad salpetersyra, sker häftig inverkan. Efter en stunds uppvärmning på vat- tenbad är reaktionen slutförd och ur lösningen utkristallise- rar isoftalsyra.

p-Xylylenbromiden förhåller sig vid inverkan af ka- liumsulfid såsom m-föreningen. Härvid bildas en seg amorf, olöslig sulfid, hvilken dock snart hårdnar. Reaktionspro- dukten innehåller blott 17,6 ?/, svafvel, hvilket väl åtminstone delvis beror derpå, att den innehåller icke alldeles obetyd- liga mängder brom. Vid stark upphettning, hvarvid för- kolning egde rum, erhölls ringa mängder af ett gult kristal- liniskt, sulfidlikt luktande sublimat, hvars smältpunkt låg vid

1) Crafts, Ann. d. Ch. 124,110; 128,220.

26

1552, och som med qvicksilfverklorid bildade en förening. Den erhållna qvantiteten var otillräcklig för analys. Af kon- centrerad salpetersyra oxideras den amorfa sulfiden häftigt till tereftalsyra. — Såväl m- som p-föreningen färgar kon- centrerad svafvelsyra violett.

Äfven med inverkan af kaliumsulfhydrat på de tre bromiderna gjordes några försök. Ur o-föreningen erhölls jämte ofvannämnda sulfid, en icke stelnande olja, hvilken väl var det motsvarande sulfhydratet. P-föreningen gaf åt- minstone såsom hufvudprodukt samma amorfa, olösliga sul- fid, som bildades vid inverkan af kaliumsulfid, m-förenin- gen förhöll sig annorlunda. Jämte amorf sulfid erhölls en i den alkoholiska vätskan löst, vid tillsatts af saltsyra ut- fällbar olja, hvilken egde en vidrig merkaptan-lukt. En svaf- velbestämning i den råa oljan gjordes och gaf ett resultat, som ganska nära öfverensstämmer med det för xylylensulf- hydrat beräknade.

01885 g. gaf 0,5142 g. Ba SO, Funnet: 38,5. beräk: 38,0 9/,. Dessa amorfa sulfider erinra om de anhydrider hvilka bildas vid inverkan af svafvelsyra på xylylenglykolerna 2) eller vatten vid hög temperatur på xylylenbromiderna.”?) Afven dessa äro amorfa och olösliga i vanliga lösningsmedel.

1) Hjelt, Öfvers. af vet. soc. förh. XXIX; Ber. d. d. ch. Ges. XIX, 1538; XX, R. 259. ?) Grimauzx, Ann. d. Ch. 155, 343.

Bemerkungen zu Wortmanns Hypothese der pflanzlichen Krämmungen. Von Freår. Elfving.

Im vorigen Jahre stellte Wortmann (Botanische Zei- tung 1887, N:o 48 — 51) eine Hypothese iäber die inneren Vorgänge bei den Reizkrämmungen der Pflanzen auf. Einige kritisehe Bemerkungen dazu machte ich in einer Mitthei- lung ,,Zur Kentniss der Krämmungserscheinungen der Pflan- zen" (Öfversigt af Finska Vet. Soc:s Förhandlingar Bd. 30. 1888), die fast unverändert unter den Titel ,, Quelques mots sur la courbure des plantes in Journal de botanique (16 Juni 1888, N:o 12) erschien. Darauf hat Wortmann in der Bot. Zeitung (1888, N:o 30, 31) geantwortet.

Da Wortmann, wie es scheint, meine Darstellung nicht ganz, wie sie gemeint war, aufgefasst hat, will ich, obgleich ich nur wenig thatsächlich neues mitzutheilen habe, noch auf die Frage eingehen, da sie von fundamentaler Bedeu- tung ist und Wortmanns geschickte Darstellung leicht zu dem Glauben fiähren könnte, dass wir aut diesem Gebiete mehr wissen als nach meinem Erachten der Fall ist.

Wortmann legte ein Epicotyl von Phaseolus multiflorus horizontal und verhinderte vermittelst eines in passender Weise angebrachten Gewichtes die Aufwärtskrämmung, wel- che unter normalen Verhältnissen eintreten sollte. Es stellte sich dann in dem Organ eine differente Ausbildung der Ge- webe auf der Ober- und Unterseite ein; die Zellen auf der Unterseite wurden gross und dännwandig, diejenigen der Oberseite dagegen stark collenchymatisch verdickt. Die Ur-

28

sache dazu ist nach Wortmann die Schwerkraft, und in ho- rizontal gelegten geotropischen Organen werden analoge Veränderungen hervorgerufen, wenn sie auch nicht nach- Wweisbar sind; sie genägen indessen um die geotropischen Krämmungen zu erklären: diese beruhen darauf dass die verdickten Zellwände weniger gedehnt werden als die der anderen Seite.

Dagegen wandte ich ein dass, wenn die Krämmung in angegebener Weise verhindert wird, diejenige Seite, wel- che unter normalen Verhältnissen concav werden wiärde, gedehnt wird, und ich zeigte dass bei käönstlicher, einseitiger Dehnung, einfach durch dauernde Biegung des Epicotyls, die- selben anatomischen Veränderungen, welche Wortmann ge- funden hatte, eintreten. Ich schloss daraus dass es bei sei- nen Versuchen nicht die Schwerkraft, sondern die einsei- tige Dehnung d. h. die Biegung war, welche die verschiedene Ausbildung der beiden Seiten bewirkt hätte und dass folg- lich seine Hypothese täber das Zustandekommen der Kräm- mung nicht genug begriändet wäre.

In seinem zweiten Aufsatze bemerkte nun Wortmann dass eine dauernde horizontale Lage des Organs erreicht wer- den könne ohne dass auch der geringste Zug auf dasselbe ausgeäbt wird. Wortmann liess das Epicotyl in einer en- gen, horizontalen Glasröhre wachsen oder aber er befestig- ste die Plumula mit einer Klemme, und obgleich jetzt keine Delinung vorhanden war, stellten sich doch die betreffenden anatomischen Veränderungen ein: sie wurden von der Schwer- kraft bewirkt.

Diese Versuche Wortmanns kann ich bestätigen, seiner Deutung aber nicht beistimmen.

Mein Gedankengang findet sich am besten ansgedräckt in der französischen Mittheilung 1. c., wo es heisst: Il est clair que, quand an moyen d'un poids on maintient droit la tigelle d'un Haricot qui normalement se serait redressée, on exerce sur l'organe, au point de vue mécanique, une in- fluence de méme nature que quand on fléchit un organe droit. On est donc autorisé de se demander si les change-

29

ments dans la structure anatomique, qu'a observés M. Wort- mann et quil attribue å FPinfluence de la pesanteur etc., ne sont pas dus å la simple flexion mécanique. C'est ce qui a lieu en effet.

Ich behaupte also dass in einem Organ, welches sich aufkrämmen sollte, aber in dauernder horizontaler Lage ge- halten wird, eine analoge Spannung in der wachsenden Re- gion eintreten muss wie in einem gebogenen Theil; die Ober- seite muss länger werden als unter normalen Verhältnissen, die Unterseite dagegen kärzer. Dabei ist es ganz gleichgil- tig ob ein Gewicht, eine Klemme, ein Glasrohr oder irgend eine andere Einrichtung zur Anwendung kommt. Hauptsa- che ist dass das Organ eine gerade statt einer krummen Form bekommt.

Dass auch bei Wortmanns letzten Versuchen in der That eine solche innere Spannung in den Organen vorhan- pen ist, sieht man leicht, wenn man zum Beispiel das in einer horizontalen Glasröhre gewachsene Epicotyl herauszieht: die Spitze schnellt nach oben, ein Zeichen dass die Oberseite gedehnt, die Unterseite zusammengedriäckt war, gerade wie ich es verlange.

Wortmanns Behauptung dass hier ,,nicht die mindeste mechanische Dehnung auf die Zellen der Oberseite ausgeiäbt wird" trifft also nicht zu. — Es ist auch leicht sich zu iber- zeugen, dass diese innere Spannung vorhanden ist, bevor die Ausbildung der Ober- und Unterseite eine differente ge- worden.

Beiläufig bemerke ich hier dass Wortmans Angabe uber das Verhalten der zusammengelötheten Eisen- und Kup- erstreifen, welche als Illustration seiner Auffassung angefährt wird, nicht correct ist, denn wenn die Krämmung der bei- den erwärmten Streifen verhindert wird, so erfährt der FEi- senstreifen nothwendig eine Dehnung von Seiten des anderen.

Ferner zeigte ich dass die uns jetzt beschäftigenden anatomischen Veränderungen durch dauernde Biegung des Organs hervorgerufen werden. Ich kann hinzufägen dass es nicht nothwendig ist, das Epicotyl auf ein Mal umzubiegen;

30

es geniägt die Spitze festzubinden und so die Krämmung der Pflanze selbst zu öberlassen, wobei man sie am Klinostaten rotiren lassen kann. Bei dem Weiterwachsen krämmt sich das Epicotyl, und diejenige Seite, welche durch die zufällige Vertheilung der Wachsthumsintensität convex und folglich gespannt geworden ist, zeigt nach 1—2 Tagen die gewöhn- lichen Membranverdickungen, während die entgegengesetzte, in ihrem Längenwachsthum verhinderte, von grossen dänn- wandigen Zellen gebildet ist.

Also, wenn man die geotropische Krämmung verhin- dert, so tritt in dem Organ 19 eine innere Spannung und 2" gewisse anatomische-Veränderungen ein. Dieselben ana- tomischen Veränderungen treten, bei Ausschluss der Schwer- kraft, ein, wenn eine ähnliche innere Spannung in dem Or- gan zustande gebracht wird. Folglich ist man in erstem Falle nicht berechtigt die Schwerkraft als Ursache zu den Veränderungen zu bezeichnen.

Dadurch glaube ich die Hauptsache klargelegt zu haben. Dass ich eine Erklärung der geotropischen Krämmungen nicht zu geben vermöge, gebe ich gern zu. Eine solche er- warte ich von der Zukunft, und es wird sich vielleicht her- ausstellen dass selbige nicht auf der Grundlage der Theo- rie von Sachs und de Vries zu gewinnen ist.

Betreffend Wortmanns Versuchen mit geotropisch ge- krämmten Theilen, die er gerade streckte, muss ich noch einige Worte hinzufugen. W. stellte Phaseolus-Keimlinge ho- rizontal so dass das Epicotyl sich geotropisch aufwärts krämmte. Nach einiger Zeit wurde die Pflanze wieder auf- gerichtet und der jetzt gekrämmte Theil gespannt, wodurch er schliesslich gerade wurde. Dass hier keine anatomische Veränderungen sichtbar wurden, kommt beim ersten Betrach- ten auffallend vor, da doch hier eine känstlich horvorgeru- fene Kräimmung eines Organs, gerade wie bei meinen Ver- suchen, vorliegt. Der Widerspruch ist aber nur scheinbar. Wenn bei einer in angegebener Weise behandelten Pflanze der gekrämmte Theil des Epicotyls noch in Wachsthum be- griffen war, dann wärde er sich gerade gestreckt haben auch

dl

ohne das Gewicht, das hier in demselben Sinne wie die in der Pflanze selbst vorhandenen Kräfte wirkte. War dagegen der gekrämmte Theil schon ausgewachsen, dann hat der Fall fär uns keine Bedeutung, denn es handelt sich bei der

ganzen Frage nur um die Krämmungen wachsender Pflan- zentheile.

Construction eines Modelles einer speciellen Minimalfläche,

Von Hj. Tallqvist.

Zu den Minimalflächen, welche eine Schaar reeller Cur- ven zweiten Grades enthalten, gehört auch eine von Herrn Pro- fessor Enneper bestimmte. (4. Enneper. ,,Ueber Flächen mit besonderen Meridiancurven''; Abhandlungen der Kgl. Gesell- schaft der Wissenschaften zu Göttingen 1882. Bad. XXIX pag. 49—50.) Die auf dieser Fläche gelegenen Curven zwei- ten Grades sind Parabeln. Herr D:r Relander hat in einer Abhandlung: ,,Bestimmung der Minimalflächen, welche eine Schaar reeller Curven zweiten Grades enthalten" zu zeigen gesucht, dass es unter den Minimalflächen mit einer Schaar reeller Curven zweiten Grades, ausser den Flächen mit in parallelen Ebenen liegenden Kreisen, keine andere gibt, als die von Enneper zuerst bestimmte Fläche mit einer Schaar reeller Parabeln und die daraus bei specieller Constantenbe- stimmung hervorgehende Catalan'sche Fläche. (Journal de l'Ecole Polytechnique, cah. 37, 1858.) Die Beweisfährung Herrn Belanders leidet jedoch an Ungenauigkeiten und die in seiner Abhandlung aufgestellte Behauptung — wenn die- selbe richtig ist — ist jedenfalls eines Beweises därftig. Es bietet aber die Enneper'sche Fläche schon an und fär sich ein so grosses Interesse dar, dass ein näheres Eingehen auf die Eigenschaften dieser Fläche, sowie die Veranschaulichung derselben durch ein Modell, als gerechtfertigt betrachtet wer- den kann.

i

Analytische Darstellung der Fläche. Geometrische Entstehung derselben.

In der oben erwähnten Abhandlung des Herrn Relan- der wird gezeigt, dass die Gleichungen der betrachteten Fläche dadurch erhalten werden, dass der in den von Herrn Weierstrass aufgestellten Ausdräcken fär die rechtwinkligen Coordinaten eines Punktes einer Minimalfläche

xX= MYE (1—s?) F$ (5) ds, y= RT i (1-+ s?) $$ (5) ds, A= R f 255 (vi,

auftretenden Grösse $$ (s) der Werth

SS g3

2

St : 15) 5 (SJE=N GG + ia

wo a und b reelle Constanten bezeichnen, beigelegt wird. Setzt man q! så s =TrTe ="T (CcC0S.q Fi Sin 9), und il

ENA

r

so erhält man folgende Ausdräcke fär die rechtwinkligen Coor- dinaten eines Punktes der betrachteten Fläche:

| : Il ; x=asin2y—2ay + bvsing + av" sin2g, 1 UU 2) y=—3a C0s2 9 — 3 bv c0s gy — 3 av COS 2 q&,

z=bg + 2 av sin g.

Fährt man noch die folgenden Bezeichnungen ein:

3

34

; 1 ; Xx, = asin2y —2a9-+ 3 av? sin 2 q, 1 3) Nas ANREOS 29-35 W' cos2g,

ZY FANAVISIIGR,

und = = bv sin y, 1 4) Va EL DN bv cos f3 Za = b Pp,

so erhält man

Xx = Xj + Xo, yY=Vi TY»

Z = sr Lo:

Hierin bedeuten nun x;, V,, z, die rechtwinkligen Coor- dinaten eines Punktes der Catalan'schen Fläche, Xs, Vo, Za die rechtwinkligen Coordinaten eines Punktes der gewöhn- lichen Schraubenfläche.

Es entsteht somit die Ennepersche Fläche durch geo- metrische Addition der gewöhnlichen Schraubenfläche und der Catalanschen Minimalfläche. ;

Bei dieser Addition werden bekanntlich die Coordinaten derjenigen Punkte der beiden Flächen zu einander addirt, welche demselben Werthe der Grösse s entsprechen, oder in welchen die Tangentialebenen einander parallel sind.

I. Auf der Fläche gelegene Curven. Setzt man in den Gleichungen 3) und 4) y& = 9, = Const.,

so wird durch die Gl. 3) eine Parabel der Catalanschen Fläche ausgedräckt; die Gl. 4) ergeben eine geradlinige Er-

30

zeugende der Schraubenfläche. Bei der erwähnten geome- trischen Addition werden also zu den Punkten einer Para- bel der Catalanschen Fläche die Punkte einer geradlinigen Erzeugenden der Schraubenfläche addirt. Hieraus geht her- vor, dass die durch Addition enstandene Fläche ebenfalls eine Schaar reeller Parabeln enthält, und dass jede einzelne derselben dadurch erhalten wird, dass in den Gl 2) der Grösse 9 ein constanter Werth 9« = qg; beigelegt wird.

Um die Lage der dem Werthe 9 = 9, entsprechenden Parabel näher zu bestimmen, ist es zweckmässig das Coor- dinatensystem so zu verlegen, dass die Ebene der Parabel zur xy-Ebene wird. 1!) -Bezeichnet man mit x' y" z' die Coordinaten eines Punktes der Parabel in Bezug auf das neue Coordinatensystem, so ergibt sich bei passender Ver- legung des Anfangspunktes

=+5a C EB 2 |

SY Tight —SVi6a?-+b?sing, (v+ da

2a 2 =0

Die Axe der Parabel fällt mit der Geraden y'=0 zusammen. Ihre Gleichurg bezogen auf das ursprängliche Coordinatensystem ist

2

; bön COS: 2 yi XTSin2g, Y=SA SM2g, =D SOS fe

2=bg, —g sn29,, woraus zu ersehen ist, dass die Axen aller Parabeln mit der xy-Ebene parallel sind. Diese FEigenschaft der Fläche geht auch aus der geometrischen Entstehungsweise dersel- ben hervor. Die Axen der Parabeln bilden mit der y-Axe des alten Coordinatensystemes einen Winkel von der Grösse

1) Vergleiche die oben erwähnte Abhandlung des Herrn Re- Zander. Seite 61—63.

36

2q9i. Der Parameter der Parabeln wird gegeben durch den Ausdruck 16a? +b? . 6) pr RER RR SIM SAf Ne Die Coordinaten des Scheitels entsprechen dem Werthe ve b cos På £) ERROR 1

und werden bestimmt durch die Gleichungen 2

é Reg s x=asin2gy, —2ag9, — og, M2g, sin? NE

z benabe 3 8) SfE MI Era RS SR SUSAR SINAN == Dip = SIZE) Um die Lage der Parabel vollständig zu bestimmen hat man noch die Grösse des Winkels zu ermitteln, welchen

die Ebene der Parabel mit der xy-Ebene einschliesst. Aus den Gleichungen 2) erhält man die Gl. der Ebene

der Parabel in der Form

| b Dag acos2q, X+Tasin2g, yt 2= 4 —209:008201,7

aus welcher ersichtlich ist, dass die Normale der Ebene mit der z-Axe einen Winkel einschliesst, dessen Grösse von dem Werthe des Parameters q vollständig unabhängig ist, und es ergibt sich folglich die bemerkenswerthe Eigenschaft der Fläche, dass die Ebenen sämmtlicher auf derselben gelegenen Parabeln mit einer festen Ebene — mit der xy-Ebene — Winkel von constanter Grösse einschliessen.

Bezeichnet man diesen constanten Winkel mit w, so ist

b Väibiaepbi

9) COS 0

1) Vergleiche Relander. Seite 64.

BY Setzt man in den Gleichungen 2) VE=CONSE.

so erhält man die Gleichungen einer zweiten auf der Fläche liegenden Curvenschaar, die Schaar der orthogonalen Tra- jectorien der Parabeln. Die von Gauss mit

bezeichnete Grösse verschwindet nämlich identisch. Diese zweite Curvenschaar entsteht durch geometrische Addition der Punkte der Schraubenlinien auf der Schraubenfläche zu den Punkten der orthogonalen Trajectorien der Parabeln auf der Catalanschen Fläche.

Ebenso wie die Catalansche Fläche die Eigenschaft be- sitzt längs jeder einzelnen auf der Fläche gelegenen Parabel von einem parabolischen Cylinder bertuhrt zu werden, des- sen Erzeugenden auf die Directrixlinie der Parabel senkrecht stehen, so wird auch die Ennepersche Fläche längs jeder auf derselben liegenden Parabel von einem parabolischen Cylinder berährt, dessen Erzeugenden aber nicht mehr mit der Directrixlinie der Parabel einen rechten Winkel ein- schliessen. Herr Relander hat gezeigt (a. a. 0. Seite 355—59), dass die Ennepersche Fläche die allgemeinste Minimalfläche ist, welche durch diese Eigenschaft characterisirt wird.

II.

Gerade Linien auf der Fläche. Symmetriverhältnisse und Periodicität derselben.

Setzt man in den Geichungen 2) pf ==NYr, (== 07 Se Or rasat)

so erhält män

38

Xx=—2anz,

b Ia JENS ANG

70 == IOMA a

Es sind dies die Gleichungen gerader Linien, in welche die auf der Fläche gelegenen Parabeln äbergehen. (Verg- leiche Relander. Seite 64.) Alle diese Geraden sind der yv-Axe parallel und liegen in einer zu der xz-Ebene senkrechten Ebene, welche mit der positiven Richtung der

x-Axe einen Winkel von der Grösse arctg (= fen ein-

schliesst. För n=0 erhält man die y-Axe selbst. Der Abstand zweier aufeinander folgenden Geraden ist constant und gleich x V4a?+b2. Von diesen Geraden liegt nur das Stäck

NR a TR

auf der Fläche. Die Geraden sind als Parabeln mit dem Parameter Null doppelt zu denken. Die Fläche durchsetzt sich selbst längs jeder dieser Geraden und hat in allen Punkten derselben zwei von einander verschiedene Tan- gentialebenen. Ausser längs diesen Geraden, durchsetzt sich die Fläche noch längs Curven, von welchen jede einzelne im Bezug auf eine dieser Geraden symmetrisch ist. Nach einem von Herrn H. 4. Schwarz bewiesenen Lehrsatze sind die erwähnten Geraden Symmetriaxen der Fläche.

Setzt man in dem Ausdräcke 6)

g="2kl, (mn =0,+t1,+2 0000 ) so ergibt sich der grösste Werth, welchen der Parameter der auf der Fläche gelegenen Parabeln annehmen kann» nämlich 16 a? + Db? EE. Sad |

39

Die Axen der diesen Werthen von q& entsprechenden Parabeln werden durch die Gleichungen

x=—(2n+l)az, Nr 0 : z=(2n+l)-7

bestimmt. Es ist ersichtlich, dass dieselben ebenfalls alle der y-Axe parallel sind und in derselben Ebene liegen, wie das soeben betrachtete System gerader Linien auf der Fläche. Die Entfernung zweier aufeinanderfolgender dieser Axen liegt in der Mitte zwischen zwei Geraden des ersten Systems.

Es lässt sich nun zeigen, dass auch jede dieser Axen eine Symmetriaxe der Fläche ist, obwohl dieselben nicht auf der Fläche gelegen sind. Um dieses zu zeigen verschiebe man das Coordinatensystem so, dass die y-Axe mit der Axe der dem Werthe & = = zz entsprechenden Parabel zusammenfällt und betrachte sodann zwei auf der Fläche gelegene Punkte (x, y, z,) und (x, y. z,), welche den Wer- then g,, V, resp. (2n Fl) x—g,, — Vv, entsprechen; als- dann bestehen die Gleichungen

Ryc== (2809 NE MG LR Lö

aus welchen hervorgeht, dass die Fläche durch eine Dre- hung um 180? um die y-Axe, d. h. um eine der betrachte- ten parallelen Geraden, mit sich selbst zur Deckung gelangt.

Aus den Gleichungen 2) geht hervor, dass wenn man die Grössen 9 und v in gy +zx und —v ibergehen lässt, die Coordinate y ihren Werth nicht ändert, während die Coordinaten x und z um die constanten Grössen —2az

40

und br zunehmen. (Vergleiche Belander. Seite 64.) Der Abstand zweier solcher Punkte beträgt a V4a2 +b2, ihre Verbindungslinie ist der xz-Ebene parallel und bildet mit der positiven Richtung der x-Axe einen Winkel von der

g b Grösse arctg (- SL Betrachtet man daher das Stuäck

der Fläche, welches theilweise von zwei aufeinanderfolgen- den, der auf der Fläche liegenden Symmetriaxen begrenzt wird, so geht aus dem gesagten hervor, dass die Fläche aus lauter solchen congruenten Stucken, die wir im Folgenden Flächenschaalen nennen wollen, gebildet wird. Durch eine Translation um die Grösse ax V4a? + b?2, bei welcher je- der einzelne Punkt der Flächenschaalen eine zur xz-Ebene

parallele, gegen die x-Axe um einen Winkel arctg Sa

geneigte Gerade beschreibt, gelangt die Minimalfläche mit sich selbst zur Deckung.

Betrachtet man die Normalen in entsprechenden Punkten zweier aufeinanderfolgender dieser Flächenschaa- len, so-ergibt sich aus der Gleichung

NEN ZT = F21COSpEr SIV,

dass die Normalen zwar parallel, aber entgegengesetzt gerich- tet sind. In entsprechenden Punkten jeder zweiten dieser Flächenschaalen sind die Normalen auch gleichgerichtet.

IV.

x

Conforme Abbildung der Fläche auf die Kugel vom Radius Eins und auf die s-Ebene.

Stellt man fest, dass die positive Richtung der Nor- male der Fläche in dem Scheitel der Parabel mit dem

grössten Parameter G = (0 EE 5) mit der Axenrichtung

41

der Parabel zusammenfallen soll, so erhält man zur Bestim- mung der positiven Richtung der Normale der Fläche die Gleichungen

Fanna X 4 COS q V4-+v? Dia 10) NOR Visa ay NERE REN sen

wo der Qvadratwurzel ihr Hauptwerth beizulegen ist.

Mit Hälfe dieser Gleichungen ist es leicht, die durch parallele Normalen vermittelte Abbildung der Curven 9& = Const. und v = Const. auf die Hölfskugel vom Radius Eins zu verfolgen.

Setzt man 9 = Const., so ergibt sich

Y =lC009=="GONSE, d. h. die Normalen der Fläche in den Punkten längs einer Parabel sind sämmtlich einer Vertikalebene parallel. Es entspricht also jeder Parabel auf der Fläche ein durch den Nordpol und Sädpol gehender grösster Kreis der Kugel. Der Schaar der Parabeln entspricht die Schaar der Meridianen der Hölfskugel. (Vergleiche Relander. Seite 58.)

Setzt man v = Const., so ergeben die obigen Glei- chungen

= 0ONSK

Die Normalen längs einer orthogonalen Trajectorie der Parabeln auf der Minimalfläche schliessen folglich mit der z-Axe einen constanten Winkel ein. Auf der Hulfs- kugel entspricht also der Schaar der orthogonalen Trajectorien der Parabeln die Schaar der zu den Meridianen senkrech- ten Parallelkreise.

Aus dieser Abbildung auf die Kugel geht hervor, dass die Schaar der Parabeln und deren orthogonäle Trajecto-

42

rien die Fläche in unendlich kleine Qvadrate zu theilen vermögen.

Durch stereographische Projection des Systems der Meridianen und Parallelkreise erhält man die Abbildung der auf der Fläche gelegenen beiden Curvenschaaren auf die s-Ebene. Der Schaar der Parabeln entspricht das Strahlensystem durch den Nullpunkt der s-Ebene, der Schaar der orthogonalen Trajectorien der Parabeln ent- spricht die Schaar concentrischer Kreise um den Nullpunkt. Die Abbildung auf die s-Ebene ergibt sich auch unmittel- bar aus den Relationen (pag. 2)

gi Ne S ESC 0=T (COS PER Stig); v=——Tr.

Betrachtet man eine der vorhin erwähnten Flächen- schaalen, so bildet sich dieselbe ab auf die auf der positiven Seite der Axe des Reellen liegenden Halbebene, in welcher ein Punkt die complexe Grösse s geometrisch «darstellt. Der einen der auf der Fläche liegenden Geraden (9 = 0) entspricht nämlich der positive Theil der Axe des Reellen, der anderen Geraden (9 = 2) entspricht der negative Theil der Axe des Reellen. Der Parabel mit dem grössten Para-

meter (vs = Sö entspricht der positive Theil der Axe des

Imaginären. Das Stuck der durch den Scheitel dieser Pa- rabel gehenden orthogonalen Trajectorie (v = 0), welche von den beiden Geraden gY = 0 und 9 = zx begrenzt wird, bildet sich ab auf den durch die Punkte s=-+1, s=i, s=—1 gehenden Halbkreis. Längs dieser Curve, welche durch geometrische Addition der Cycloide auf der Catalan- schen Fläche und der Axe der Schraubenfläche entsteht, sind die Tangentialebenen der Minimalfläche alle vertikal Die Curve theilt die Fläche in zwei Theile, von welchen- der eine ”Theil positiven, der andere Theil dagegen ne- gativen Werthen der Grösse v entspricht. Der erstere

43

dieser Theile bildet sich ab auf das Innere des Halbkreises durch den HEinheitspunkt der s-Ebene, der andere Theil bildet sich ab auf das Äussere dieses Halbkreises.

Die zu der betrachteten Flächenschaale nächstliegende Flächenschaale wird auf die von der Axe des Reellen der s-Ebene begrenzte negative Halbebene abgebildet, so dass durch die Abbildung zweier aufeinanderfolgender Flächen- schaalen die ganze s-Ebene einfacht bedeckt wird. Zwei in Bezug auf die Gerade 9 = 7 symmetrisch gelegene Punkte der beiden Flächenschaalen bilden sich ab auf zwei in Bezug auf die Axe des Reellen der s-Ebene symmetrisch gele- gene Punkte.

Die Riemann'sche Fläche, welche die Abbildung der ganzen Minimalfläche darstellt, wird gebildet aus unendlich vielen Blättern, welche längs der positiven reellen Axe mit einander zusammenhängen.

Vom Interesse ist es, die Abbildung der Curve zu ver- folgen, welche die Scheitel sämmtlicher auf der Minimal- fläche liegender Parabeln verbindet. Nach dem Vorherge- henden (pag. 5 ) besteht fär den Scheitel jeder Parabel zwi- schen den Grössen v und 4 die Relation

fär COS 2a Die Abbildung der Scheitelcurve der Parabeln auf die s— Ebene wird also in Polarcoordinaten durch die Gleichung

oh (Embed

it ola

ausgedräckt. In rechtwinkligen Coordinaten lautet die Glei-

chung 3 NR — 16a?+b? (2) SH ONSRSE Ga

Es ist dies die Gleichung eines Kreises, dessen Mittelpunkts- coordinaten EE , 0 sind und dessen Radius gleich Vi6a?+b?

ist. Der Kreis geht durch die Punkte s= +i und s= —i

+

und schliesst mit den durch den Nullpunkt der s-Ebene gehenden Strahlen dieselben Winkel ein, welche die Scheitel- curve mit den den Strahlen entsprechenden Parabeln auf der Minimalfläche bildet. Die auf der Minimalfläche gelegenen geraden Linien werden sämmtlich von der Scheitelcurve unter rechtem Winkel getroffen.

Unter der speciellen Annahme

hEEa,

welche fär die Construction des Modelles der Fläche zu Grunde gelegt ist, werden die Parabeln vom grössten Para- meter von der Scheitelcurve unter Winkeln von 452 geschnitten.

Auf der Hälfskugel entspricht der Scheitelcurve ein durch dies Runktes, X== 0, Y== 1 = 00 undjX=0 YE Z=0 gehender grösster Kreis, dessen Ebene fär den Fall 4a=bb gegen die Aequatorebene unter 45” geneigt ist.

Ni.

onstruetion eines Modelles der Fläche.

Um zu einer deutlichen Vorstellung der Gestaltung der Fläche zu gelangen, ist von einem gehörig ausgedehn- ten Stucke der Fläche ein Modell in Gips angefertigt worden.

Den in den Gleichungen 2) der Fläche auftretenden Constanten a und b sind die Werthe

A= OMM TN DE=124RTMN MN

beigelegt worden. Die Coordinaten der Scheiteln der Parabeln werden als- dann durch die Gleichungen

x=3(— 49 + sin 4 q9), IN) y =3 (3 — cos 4 q), Zz = 12 (2 q — sin 2 q),

45

ausgedräckt. Zur Berechnung der Grösse der Parametern dient die Gleichung

12) FF =24sin? gy.

Die Ebenen der Parabeln schliessen "mit der xy-Ebene einen Winkel

13) NER

ein.

Verlegt man das Coordinatensystem so, dass die xy- Ebene mit der Ebene der Parabel p=74g, zusammenfällt, so ergibt sich fär die neuen Coordinaten eines Punktes der Parabel die Ausdräcke

x' = 3 (v +2 cos 9,)?, vA==105

Von der Fläche ist zunächst eine der vorhin erwähnten Flächenschaalen modellirt worden. Es wurde zu dem Zwecke das Intervall gy =0 bis pg =77 in 18 gleiche Theile getheilt

und fär jeden der Werthe RS (0=7103P-5 209 Mrs NG 18)

die Form und die Lage der diesem Werthe entsprechenden Parabel ermittelt. Die Parabeln wurden aus Zinkblech her- gestellt und in ihre richtige Lage gegen eine feste Ebene (die xy-Ebene) aufgestellt. Das so erhaltene Gerippe wurde sodann mit Gips ausgefällt, worauf das Ganze ausgearbeitet wurde. Von dem so hergestellten Modelle einer der Flächen- schaalen wurden zwei Abguässe genommen. Da, wie schon erwähnt, zwei aufeinanderfolgende Flächenschaalen sich durchsetzen, so erforderte es noch einiger Muhe und Ausar- beitung um die beiden Flächenschaalen in ihre richtige gegen- seitige Lage befestigen zu können.

Durch die auf dem Modelle dargestellten Parabeln und deren orthogonale Trajectorien wird die Eigenschaft der Fläche veranschaulicht, dass dieselbe durch die beiden Cur-

46

venschaaren in unendlich kleine Qvadrate getheilt werden kann. Ausser den beiden erwähnten Schaaren ist noch die Scheitelcurve der Parabeln auf dem Modelle zur An- schauung gebracht.

Von dem Modelle der Fläche fuge ich dieser Abhand- lung eine Photographie bei, da jede Beschreibung der Fläche nur ein sehr unvollkommenes Bild derselben gewähren wurde.

Die fär die Construction des Modells erforderlichen Wer- the der Coordinaten der Scheiteln, sowie die Grösse der Para- meter der Parabeln sind in der Tabelle I zusammengestellt.

Die Werthe der Coordinaten x' y" der Punkte, durch welche die Lage der zu der Schaar der Parabeln orthogo- nalen Curven fixirt wird, sind mit Hälfe der Gleichungen 14) ausgerechnet worden und in der Tabelle Il zusammen- gestellt. Diese ”Tabelle enthält 'ausserdem die aus den Formeln

m IT m IT m TX

r=e 18 vy=e 128 —2 18 (m=0, +1, +2....) sich ergebenden Werthe der Grössen r und v.

Die Werthe der Grösse m bilden den einen Eingang dieser Tabelle. Dem Werthe m=100 (v =0) entspricht die Curve, welche durch den Scheitel der Parabel mit dem grössten Parameter hindurchgeht. Da die Axe dieser Parabel för die Fläche eine Symmetriaxe ist, so konnte der zweite Eingang der Tabelle auf die Werthe y& = 02, 102, ... 90? beschränkt werden.

47

Tabelle I. er HA NE

x=3(— 49 + sin 4 9), y =3 (3 — cos 4 &9),

z=12 (2 py — sin 2 9),

E=924 sin? g. : p me | (4 X Vy Z DI 0 02 0.0000) — 6.0000 0.0000 0.0000 11! 102] —0.1660 6.7019 0.0845 0.7237 Al— 209103 1.2344 8.4791 0.6641 2.8075 3 30291 —3.6851] 10.5000 2.1741 6.0000 4 4091 —7.3515| 11.8191 4.9375 I.9162 | 3 HOLE =T1T:A9800 319 9.1263 14.0838 | 6 | 609 1—15.1644] 10.5000 14.7404 | 18.0000 | | di (084-LTBT5R 8.4791 21.6081 21.1925 | 8 809 1 — 18.6835/ 6.7019 29.4061 23.2763 919084: 188496)» <6:00.0.05)1 09.37.6991 124.0:000 | 10 10029 1— 19.0456 6.7019 45.9921 20.27 63 18 | 11091 20.090. tr 8:£792: 1 53.7905] ::20-1925 12 | 1209 d== 225534, 10:50005 )0.60:6 578 18.0000 a l308T- 202 0 SLI 66.2720 14.0838 14 14084 30.347i6)o (11:81 91 70.4608 9I.9162 | 15 | 1509 (— 34.0140 - 10.5000 HSA 6.0000 16. | 16091 36.14647 8.4791 VALTS Ad 2.8075 | 17 | 1709:1—-37.5334] > 6.7019 TI.1314 07237 | 18 | 18029 |—37.6991] —6.0000 | 75.3982 0.0000

Tabelle II. mT TEE x'=3 (v + 2 cos q)?, y' =— 12 2 sin 9 (v + 2 cos 9). | BRA p=10? mT 1 ; å | 13195 [ BRATE (sens rag Xx X | y — 0.20788 4.60260 | 130.783 129.582 |— 19.368 SS ÖA 3.79255 | 100.661 99.608 |— 16.981 4 DAR 3.09834 | 77.979 717.052 |— 14.935 —6 | 0.35092 2.49874] 60.716 59.899 -|— 13.168 NN OEI 10754 ANA 46.690 |— 11.626 ANNO 97 5 NAR SOLA 36.375 |— 10.262 3 (NBA 1.09571 | 28.750 28.189 | — 9.0332 HM 0570535 OLA DO 21.580 | —7.9036 HW] 0.83985 0.35084 | 16.579 16.154 | —6.8381 01 1.00000 0.00000 | 12.000 11.638 — D.8043 1 1.19069 |—0.35084 8.1592 7.8613 | —4.7704 2 1:41774 |-—=0.71239 4.8606 4.7418 | — 3.7049 | 3 1.68809 |— 1.09571 2.4 532 2201) ESS 4 2.00999 |— 1.51248 0.7130 0:6269 | —1.3471 9) 2.39328 |— 1.97544 0.0018 0.0001 0.0172 6 2.84966 |— 2.49874 0.7462 0.8399 1.5593 7 3.39306 |— 3.09834 3.6190 3.8219 3.3262 8 4.04007 |— 3.79255 9I.6397 9.9693 D.3720 9 4.81048 |-—4.60260 | 20.321 20.798 T.7590 | 10 | 572778 |—5.55316|) 37.875 -| 38.525 10.560 | 11 0.8200:2, = 6.67330 IL (07.22 66.376 13.861 | 12 | 812051 |— 7.99737 | 107.905 | 109.002 17.763 |

pE=207 | gE=30P | fPi==400 m | x! V | RU | y | Aj

—9 | 126.048: :|— 37.623: |) 120.383, = 53.751. |112.903

— 8 GIS LI Sr NLALN 91.564 |— 46.878 85.055

— 1 74.333: |— 28.892 69.998 |— 40.987 64.322

— 6 H7.50451)= 25.412 53.699 |— 395.899 48.743

—)D 44.579 |— 22.374 41.237 |— 31.459 30.908

41 34 51400] 19.687 31.581 |— 27.531 27.808

JAS 20.554 |— 17.268 23.989 |— 23.994 20.719

af, 20.152 |— 15.043 17.927 |— 20.743 IA

2 149224) 12.945 130050 17.674 10.636

0 10.596 |— 10.908 9J.0000 |— 14.697 7T.0419

7T.0935 | — 8.8721 5.7232 |— 11.720 4.1860

2 4.0856 | — 6.7735 d.1191 | —8.6521 2.0157

3 1.8425 | — 4.5487 1.2148 | —5.3996 0.5713

4 0.4039 | —2.1296 0.1447 | —1.8631 | 0.0012

5 0.0277 | —0.5575 (OST 2.0652 0.5897

6 1.1508 3-51049k)4 0 0 1 763A 6.5055 248032

( 4,4575 7.0751 N.6002 11.593 7.3594

8 10.981 11.105 12.737 17.484 15.329

| GE 22.24e 15.806 24.720 24.357 28.284 | 10 | 40.190 21.324 43.803 | Id2.423 48.507 | 16-68. 947 27.826 T3.25010.14 41-929 79.299 |

| f2NOLL2:289: 4 135.51t0or |ell7.7631 16 193-168: UT120:305

—9 —8 —7 — 6 5 —4

—3 —2 —1 0) 1

NES 000 IS OL 05 N

j-— fr— jr—

| 9 = 40? o=A07 9 = 60? EN Ko SR EGON EO OLA EOS IA 67 ANS — 58.084 H:3620 01 60-017 68.906 1 21== T0A36 =5H0.511 L656A EERO 50.389 |— 60.233 — 43.970 ANG EENANNOR J0.72308 === 23362 JÄLNOINN = ANNA 20.560 :|—43.730 == Boa 200 STA 30375 18.937 -|— 36.926 — 28.665 UNO ET EEBOST 13.176: -|= 30:800 — 24.484 119765 EET 8.7969 |— 25.167 — 20.540 SNES HIV D.4743 |— 19.853 = NOT 4t95eLt | 16: 713 2.0000 |— 14.696 — 12.886 2.6212 |— 12.152 1.2642 | —9.5406 INA 0.9856 | — 7.4515 024820) 406 — 4.7603 0:10:815 i — 22683 0.0275 | — 1.4066 — 02139 0.1545 2.9498 0.7879 T.5319 4.8363 1.4278 8.9684 2.8545 14.336 10.545 4.4153 DT 6.7385 20-007 17.085 9I.8583 23.566 13.209 30.839 24.658 13.856 32.591 23.395 41.042 30.495 33.008 43-122 38.936 52.947 43.864 54.637 D5.480 62.195 66.917 56.084 87.086 70.043 90.584 83.381 70.526 | 135.144 87.255 | 146.890 102.839

|

| 9 =T0P | PE='000 | YE=908 a rör RT | —9 83.846 |— 84.307 73.504 |— 82.726 63.550:1 | 78.109 Si 160119: |— 71.388 |: 51.415 60:88: 1 14950 = ENG 42910 1,|—60:318 SGT NL5SG 28.799 |— 52.580 —6 | 30.390 1|— 50.756 24.300 |— 47.565 1873 N/ESANL0S — 5 MISAT0 42411 16-185 |=—-238.819 il 0A NS —4 14.474 |— 35.028 TORT6LA Sk082 6.8628 | 25.668 —3 9.5025 |— 28.382 6.2468 |— 24.117 JIG0LTL NS —2 SE85 01 22209 3.3688 |— 17.710 1:5225 |2519.090 — 1 3 LOL EV LTRGANE 1 0 Me re BI 031693 AEEN05 40 0 1.4037 |— 10.908 MED ks DNS 0.0000 0.0000 Elk FROBI3I1 D.3136 0.0000 0.0592 0.3693 5.9540 | 21 0.0024 0.4522 0.3999 6.1018 1.5225 12.090 3 0.5084 6.5649 1.6803 12.508 2.6017 18.595 4 20580 TITT 4.0730 19.473 6.8628 2N.668 5) 5.0043 | 20.594 T.9526 Ab alel 707 33.524 6| 98794 | 28.939 13.886 35.956 18.731 42.405 7 17.486 38.501 20705 45.977 28.799 H2.580 8 28.988 49.572 305.609 57.580 43.150 64.362 9 | 46.065 62.489 54.323 HELST 63.550 78.109 10: | RHS | UTTI6S 81.303 37.004 92.513 94.241 Nr aönttr pra He mi Råd i

Anteckningar om Martial d'Auvergne och hans kärleksdomar.

Af Dr W. Söderhjelm.

Den som, forskande i äldre skeden af Frankrikes litera- tur, blifvit van att vid studiet af medeltidens frambringel- ser, poetiska och prosaiska, epopeer och helgonlegender, kärleksdikter och mirakel, hafva till hands, utom andra bib- liografiska hjälpmedel, präktiga moderna editioner med vid- lyftiga literaturhistoriska och lingvistiska kommentarier, för- vånas utan tvifvel när han hinner fram till början af nyare tiden och varsnar, hvilka luckor forskningen här lämnat öppna. Bland mängden af arbeten — ty det är icke brist på produktion under denna tid mer än under de föregående — som ligga gömda 1 manuskript och svårtillgängliga, ur- åldriga editioner, har man endast egnat sin omsorg åt de förnämsta och lämnat resten oexploiterad och sålunda oåt- komlig för den som icke själf haft tillfälle eller anledning att gå till urskrifterna. De flesta nyare editioner af andra rangens författare från dessa tider äro för öfrigt hvarken till fullständighet eller filologisk noggrannhet sådana att på dem ett exakt vetenskapligt studium kan byggas.

Femtonde århundradet har att uppvisa icke så få dik- tare hvilka af forskningen försummats.!) Många af dem

1) Öfverhufvud kan man säga, att ingen af XV årh:s poeter rönt en från modernt vetenskaplig synpunkt tillfyllestgörande behan- dling. Oaktadt många, delvis utmärkta, publikationer om Villon (af Longnon, Campeaux, Vitu, Bijvanck, Stimming, Nagel m. fl.) finnes ingen uttömmande monografi öfver honom; till sin edition af Charles d Orléans har UHéricault fogat en biografi och Beaufils har 1861 be-

53

förtjäna helt visst ett bättre öde och bland dessa intager Martial de Paris, kallad d Auvergne, ett framstående rum. Icke såsom skulle det gälla någonslags literär ,,Rettung''; tvärtom har, såsom vi i det följande skola få se, en upp- skattning, ofta måhända högre än han förtjänat, alltid kom- mit Martial till del. Men det skulle utan tvifvel löna mödan både att ånyo utgifva en del af hans arbeten, och att göra honom till föremål för en monografisk behandling som skulle, med hjälp af alla till buds stående källor, bringa klarhet i hans hittills temligen okända lefnadshistoria och noggran- nare än som skett bestämma hans ställning inom den pe- riods literära utveckling till hvilken han hör.

Efterföljande rader skola måhända lämna några bidrag till en framtida behandling af antydd art. Det i dem fram- lagda materialet har samlats med tanke på en dylik; af sär- skilda skäl uppgafs emellertid tanken redan midt under ar- betet och forskningarnas ofullständighet har ej tillåtit någon annan form för sammanfattningen af deras resultat än nedan- stående fragmentariska uppsats.

handlat honom i en tes; en ofullständig dylik (af Delaunay) existerar, jämte lingvistiska specialundersökningar, öfver Alain Chartier; på d'Héricaults inledning till hans upplaga af Coquillart kunde en literatur- historisk undersökning byggas; Martin le Franc har rönt äran af att bli föremål för en artikel af Gaston Paris (i Romania XVI) och skall af en af mästarens elever monografiskt behandlas; om Henri Baude har Quicherat skrifvit i Bibliotheéque de P'Ecole des Chartes. Den in- tressante Antoine de la Sale saknar, så vidt jag vet, hvarje kommentator.

Naturligtvis vore en sammanfattande historik öfver hela århun- dradets diktning, eller åtminstone öfver dess särskilda grenar, af än större vikt än monografiska arbeten. I detta afseende kan jag blott citera Campaux's föga grundliga La Question des femmes au XV siecle (Paris 1865) äfvensom Gaston Paris” spirituela inledningsföredrag (La pogsie francaise av XV s. i Le monde poétique 1886) till en 1886 i Col- lege de France hållen föreläsningskurs öfver femtonde århundradets li- teratur. Dessa föreläsningars publikation är ett lifligt önskningsmål hos alla som intressera sig för Frankrikes tidigare vitterhet. — Petit de Julleville's stora arbete öfver mysterierna är i bibliografiskt afseende upplysande för seklets dramatiska diktning. — En utförlig framställ- ning af débat-literaturen är att vänta af docenten vid universitetet i St. Petersburg Batjuschkoff.

d4

I. Biografiskt.

Ett epitaphium öfver Martial som, affattadt på franska och latin, funnits anbragt å en tafla i kyrkan S:t Germain le Vieil i Paris, anger datum för hans död: den 13 Maj 1508.!) Det innehåller också ett par andra indikationer, hvilka, i betraktande af de få upplysningar som finnas om Martials lit, äro af vikt: att han varit prokurator vid par- lamentet och att han beklädt detta embete i femtio år. Den latinska texten anger dessutom att han vid sin död var senio confectus samt att han varit director ac nutritor pauperum.

En annan källa, den s. k. Chronique scandaleuse, an- ger ett annat datum i Martials lif: den 24 Juni 1466, kloc- kan nio på morgonen, betogs han af en sådan , frenaisie'" att han från sitt fönster kastade sig ut på gatan, bröt ena benet, stötte illa hela kroppen och var i stor lifsfara, samt att han lång tid efteråt var besatt af samma ,,frenaisie"' in- nan han slutligen blef botad. ?) — Det måste tillika anmär- kas att berättelsen talar om ,,den unge" Martial och näm- ner att han vid tiden för olyckstillfället var nyss gift — tre veckor förut hade han tagit till äkta en dotter till ,, maitre Jacques Fournier, conseiller du roy en sa court de parlement.'"

Med stöd af uppgiften i epitaphiet, kombinerad med hvad man känner eller rättare hvad man antager i afseende åa tiden för tillkomsten af Martials särskilda arbeten, har man sökt fastställa poetens födelsedatum. I de stora bio- grafiska lexica, liksom i åtskilliga literaturhistoriska hand- böcker nämnes tiden omkring 1440; man har synbarli- gen därvid utgått från det attribut ,,le jeune'" som Martial erhåller på angifna ställe i Chronique scandaleuse, men har förbisett eller icke haft reda på epitaphiets uppgifter: senio confectus hade väl knappast kunnat sägas om en man vid sextioåtta år och han hade, såsom född 1440, icke gärna

1) Epitaphiet är ofta aftrykt och senast i de Montaiglons edi- tion af L'Amant rendu cordelier (Société des anciens textes 1881, ut- kommen 1888), s. IX f.

2?) de Montaiglon, a. a. s. VII.

dd

Ja

kunnat vid c. 18 års ålder blifva prokurator, hvilket han vid sin död ju varit i femtio år. Den i dessa tiders poesi bevandrade franska literaturhistorikern Anatole de Montaig- lon antager i det lilla biografiska utkast han i Crépet's an- tologi skrifvit om Martial och som torde vara författadt c. 1863, på grund af epitaphiets antydan om poetens höga ålder, att denne varit född 1420 eller dessförinnan och söker att — med svaga grunder — ur hans förnämsta arbete leda detta datum i säkrare bevis. !) Naturligtvis finnes i hans konstruktion intet rum för uppgiften att Martial varit ung 1466 och han säger också att Lacroix du Maine misstagit sig då han på vår poet applicerat den sorgliga historien i Chronique scandaleuse! Herr de Montaiglon har senare kom- mit till en annan åsigt: i företalet till sin edition af Lamant rendu cordelier å Vobservance damours tvekar han så litet att antaga författaren hafva varit det beklagansvärda offret för händelsen på midsommardagen 1466 att han fastmer anser detta vara ett af de två säkra data i hans lif, och han anger nu som sin tanke att Martial födts ,,vers ou avant 1440", 2?) dock utan att nämna någon vidare grund för denna nya presumption än att han, enligt skandalkröni- kan, var notarie 1466. Detta är ett så mycket mindre skäl för antagandet af 1440 såsom Martials födelseår som ju be- rättelsen uttryckligen nämner, att han, på samma gång han var notarie vid Chatelet, också var prokurator vid parla- mentet, den befattning han i femtio år innehade, och till hvilken han, såsom nämdt, knappast kunnat befordras vid 18 å 20 års ålder.

En viss Ch. Bataillard, som i akademins i Caen me- moirer publicerat en icke synnerligen grundlig studie öfver Martial, ?) anser, på samma grund som ofvan framlagts, det

1) Les poéötes francais, s. 422,

Fa: AST

3) Martial de Paris dit Martial d Auvergne (Martialis Arvernus) Notice sur sa vie et ses ouvrages. Par M. Ch. Bataillard, Membre correspondant (Mémoires de VFacadémie impériale des sciences, arts & belles- lettres de Caen 1863, s. 136 ff.)

56

omöjligt att Martial skulle varit född 1440 och menar att man måste fastställa såsom hans födelsedatum 1430 eller troligen något ännu tidigare år.

Gaston Paris har uttalat samma åsigt. 1!) Martial skulle ha dött vid 78 års ålder, skrifvit sitt första större arbete, den versifierade krönikan om Karl VII, vid ungefär tretio års ålder 1461 och blifvit parlamentsprokurator såsom tjugu- åtta år gammal 1458.

För min del finner jag det högst troligt att man genom att antaga 1430 eller ännu hällre något år under 1420-talets senare lustrum såsom tidpunkten för Martials födelse kom- mer sanningen närmast. Semio confectus skulle då hafva haft afseende på åtta decennier eller något mer och Martial skulle ha blifvit prokurator vid tretio eller något och tretio års ålder — en dylik befattning gafs sällan åt yngre män än så. Det enda som stode i vägen för ett slikt antagande skulle vara detta attribut ,,den unge” om den yrande från 1466. Att olyckshändelsen träffade poeten Martial står utom alt tvifvel genom hans egen utsago i ett af hans senare värk — stället skall senare citeras — och attributet ,,le jeune'"' kan förklaras. Enligt en af de Montaiglon meddelad upp- gift ?) har det nämligen år 1437 eller 1440 också funnits en parlamentsprokurator kallad Martial d Auvergne. Det är, såsom också de Montaiglon påpekar, icke osannolikt att detta varit vår Martials fader; i hvilket fall som hälst existerade det icke så alldeles lång tid före, kanske också samtidigt med den år 1458 utnämde prokuratorn Martial en äldre med samma namn och till skilnad från honom kallades poeten helt naturligt — äfven om den äldre icke mera lefde — , le jeune."'

I ett aktstycke, publiceradt af Quwicherat?) och, enligt

1) I en otrykt, mig godhetsfullt meddelad recension öfver P. L. Miot-Frochot, La grant Dance Macabre des femmes que composa Mai- stre Marcial de Paris, dit d"Auvergne, Paris 1869.

2) Lamant rendu cordelier, s. X, anm.

3) Emprunt forcé sur les gens d'église et les habitants des villes de Limousin (Documents inédits sur VP' historie de France. Mélanges hist. par Champollion-Figeac 1841, X s. 685).

57

honom härrörande från år 1471, finnes maistre Martial d Auvergne le jeune nämd såsom sekreterare hos ärkebisko- pen af Limoges (Jean de Borthon) och resande i hans affä- rer. Ehuru, som vi sett, epitetet ',le jeune' icke skulle lägga hinder i vägen för att antaga poeten Martial såsom liktydig med den här omtalade juristen, så är det dock föga sannolikt, att parlamentsprokuratorn skulle tagit sig tjänst- ledighet för att färdas på uppbörd för ärkebiskopen at Li- moges. Men väl kan med denne unge Martial d'Auvergne vara menad någon son till prokuratorn, som valt faderns och farfaderns yrke och vid unga år blifvit advokat — ti- teln ,,maistre' anger detta!) — samt sedan sökt sig till släktens hembygd. Detta förutsätter visserligen å ena sidan, att faderns i Chronique scandaleuse omtalade giftermål va- rit hans andra, och å andra sidan, att man för att bestämma hans födelseår får gå tillbaka åtminstone till c. 1425, ett datum, som i flera än detta afseende synes mig plausibelt.

Martials epitaphium ställer utom alt tvifvel att hans födelseort var Paris. Tillnamnet d'Auvergne som han er- hållit i arf, härrörde påtagligen från släktens hemort; detta bekräftas ock af kommentatorn till hans kärleksdomar &Be- noit le Court, som säger: cognitor fuit senatus Parisiensis, nomine Martialis, origine Arvernus. — Epitaphiet anger vidare, att han utöfvat sitt embete cwm labore et diligentia och varit en ,,procureur renommé"; den latinska texten kal- lar honom defensor ac nutritor pauperum, hvilket af Batail- lard tolkas så att Martial, i likhet med advokaternas helgon S:t Yves, gjort sig till de fättigas försvarare och vän, af de Montaiglon åter i mindre ideel riktning så, att han haft nå- got att göra med stadens fattigvårds administration.

Att Martial varit högt värderad också inom sitt stånd, intygas af Fournel,?) som säger, att han var en af de ad- vokater, hvilka gjorde heder åt yrket och gåfvo det an-

1) Jfr t. ex. Littré under detta ord.

2?) Fournel, Histoire des avocats au parlement et du barreau de Paris depuis s. Louis jusqwau 15 Octobre 1790. II, 124 ff.

58

seende, samt att han var känd för en ytterlig redlighet och utmärkta egenskaper för öfrigt.

Detta är det lilla som man känner eller kan konstru- era ut om Martials yttre lif. Jag skall nu söka att i detta sammanhang ungefärligen bestämma data för uppkomsten af hans arbeten.

Den versifierade krönikan Les Vigilles de Charles VII finnes bevarad i ett manuskript, dateradt 1484 och af Mar- tial tillegnadt konung Karl VIII!) och den tryktes första gången år 1490. Emellertid behöfver man blott kasta en blick på Invitatorium och första psalmen för att se att de måste vara skrifna omedelbart efter Karl VII:s död. Dessa utrop af sorg öfver den utmärkte, ,,gudasände' konungen upphört att lefva, dessa uppmaningar till klagan och gråt, 0. S. v., gifva tydligt vidhanden att poeten under första in- trycket af sorgebudskapet satt sig att apoteosera hans re- gering. Ännu ett bevis: i de sista raderna af sitt värk ber han publiken ursäkta de stora fel, den kommer att finna däri och taga i betraktande att han är ,,un nouvel facteur.'" Han hade således hvarken offentliggjort eller sannolikt ens skrifvit något (åtminstone större) arbete före Les Vigilles. Och sedermera finnes i denna egendomliga epope inströdd en hymn till njutningens och kärlekens lof, hvilken ögon- skenligt faller under den slags poetiska värksamhet som Martial senare så bittert ångrade och hvilken han bedrif- vit innan han förlorade sitt ,,entendement'" år 1466 (se nedan). Den omständighet att dikten publicerats först vid nämda tid har förbryllat bl. a. Bataillard, som — utan att ens hafva reda på manuskriptet af 1484 — anser Martials första uppträdande som diktare hafva skett 1490 eller då han hade uppnått den respektabla åldern af mellan sextio och sjutio år.(!) — Det ofvan anförda visar, att samman-

:) Bibl. Nat. ms. f. fr. 5054; ett särdeles vackert manuskript, på hvars titelblad är anbragt Bourbonernas vapen i guld och azur och som innehåller icke mindre än 157 miniatyrer. Ett litet oktavmanu- skript från början af detta sekel (f. fr. 14547) upptager bland andra afskrifter också utdrag ur den förenämda handskriften.

59

fattningen af Martials vidlyftiga historiska dikt måste hafva infallit under de närmaste åren efter Karl VII:s död; vi miss- taga oss säkert icke om vi förlägga dess börjande redan till 1460. Däremot är det oss naturligtvis svårt att säga när arbetet afslutades, men omdömen, som Martial fäller om den nya regeringen, gifva vidhanden, att denna räkt tillräck- ligt länge för att kunna bedömas. Hvarför arbetet icke bekantgjordes tidigare är lätt att inse om man betänker, hvem som följde Karl VII på tronen: det öfverdrifna lofpri- sandet af företrädarens regering och egenskaper och isyn- nerhet de nyssnämda omdömena om hans efterträdare, hvilka voro alt annat än vänliga, skulle sannolikt icke altför mycket hafva behagat Ludvig XI. Däremot räknade Martial, när han dedicerade sitt vackra manuskript till Karl VIII, på denne romantiskt anlagde monarks håg för dikt om ridderliga brag- der och fosterländsk häfd.

Det omtalade vidlyftiga värket står ensamt i sitt slag inom Martials produktion. Hufvudinnehållet i hans öfriga arbeten är af två slag, världsligt-erotiskt och religiöst.

De religiösa dikterna äro skrifna mot slutet af Martials lif. Danse macabre des femmes torde — oaktadt ett af de manuskript, hvilka innehålla poemet, är dateradt 1474 i na- tionalbibliotekets stora handskriftskatalog — härstamma från seklets sista år. Tillika med ,la Reine" och ,la Duchesse'" figurerar där nämligen ,la Régente' och det är svårt att tro att härmed skulle menas någon annan än Anne de Beau- jeu, Karl VIII:s bekanta syster, som förde regeringen un- der hans minderårighet. ,,La vwvieille damoyselle" bär som hufvudbonad en , hermin", medan de andra damerna hafva den fyrkantiga mössa, som begagnades under Ludvig XII:s tid, och döden talar spefullt om den gamla jungfruns föråldrade hufvudbeklädnad. Då ,le hermin" ännu var i bruk vid Karl den djärfves hof, måste väl den tid, då blott gamla män- niskor buro den och man gjorde narr af den, infalla om- kring 1500. Bruket att afsluta stroferna med en vers som innehåller ett ordspråk, är också karaktäristiskt för fjorton-

60

hundratalets sista år. !) — Hvad den långa dikten Devotes louanges å la vierge Marie åter beträffar, så antyder Mar- tial själf flere gånger i den, att han är gammal och känner sitt slut nalkas; arbetet är skrifvet efter Ludvig XI:s död, ty det innehåller en bön för hans själ och en önskan om lycka för hans efterträdare — sannolikt 1483 eller något ar de närmast följande åren.

I denna dikt finnes en strof, som är viktig för känne- domen om de öfriga arbetenas kronologi. Martial talar där om händelsen på midsommardagen 1466, då han förlorade sitt ,,entendement'', och betraktar den såsom ett straff från höjden för det han begagnat sin penna lättsinnigt och skrif- vit böcker om kärlek och fåfänglighet i stället för att prisa Gud. 2?) Han menar härmed, jemte vissa passager i Vigilles, sina på prosa affattade kärleksdomar, Les Arréts d amour, äfvensom — ifall de äro af honom, såsom man förmodat, — dikterna Lamant rendu cordelier å Vobservance d'amours och La Confession de la belle fille. De nämda arbetena måste således vara författade mellan de par första åren af 1460-talet — vi minnas att Martial i Vigilles kallar sig un nouvel facteur" — och 1466. Att Lamant rendu cor- delier är skrifven före kärleksdomarna, framgår af att en hänsyftning på denna dikt ingår i en af dessa, den trettio- sjunde.

Vi ha härmed uppnått en, såsom det vill synas, åt- minstone närmelsevis riktig tidsbestämning för uppkomsten af Martials kända arbeten. Det återstår att nämna, att en-

!) Dessa anmärkningar äro hämtade ur Gaston Paris” ofvan- nämda opublicerade recension. 2) Stället lyder: Jai mal vecu, ici je le confesse . Pour avoir bruit mon sens n'avoye bouté Que å faire livres d'amour et vanité, Sans louer Dieu qui le m”avoit presté; Et tellement, Que tout å coup, en ung seul mouvement, Il a troublé tout mon entendement.

61

ligt en med Martial ungefärligen samtidig författares uppgift!) denne också författat mindre dikter i särskilda versmått, hvilka sjöngos af hans landsmän. Härom saknas alla när-. mare upplysningar, men det är ju icke omöjligt att den slags författarevärksamhet Martial sedermera så bittert ån- grade, omfattade annat äu blott de nämda arbetena, och att den anonyma poetiska literatur på hvilken femtonde århun- dradet är så rikt, äfven, utom de nyss anförda två dikterna, hvilkas autenticitet senare skall undersökas, innehåller bidrag af honom, ehuru det är oss förborgadt hvilka.

Xx S K

Fournels ofvannämda utsago (hvars källor han dock tyvärr ej anger) visar, att Martial af sin samtid varit högt skattad som embetsman, och de talrika editioner som hans värk upplefde under hans lifstid och inom det århundrade, i hvars början hans död infaller, vitna lika fördelaktigt om hans anseende som skriftställare. Beklagligtvis har man dock under dessa tider blott varit altför sparsam att skrifva ner hans namn och omdömen om hans diktning. I sjut- tonde århundradet upptäcker man icke något spår af kun- skap om Martial, hvilket ju icke bör synnerligt förvåna. Men i adertonde seklets literaturhistoriska sammelvärk dyker han upp som en ny Phoenix. Man sysselsätter sig med den tra- giska händelsen i hans lif, man polemiserar om honom och man höjer hans diktning till skyarna: han är den, som skrif- vit bäst under sin tid, hans poesier ärö de angenämaste och intressantaste under detta sekel, 0. s. v.?) — På tal om kär-

1) Lili Gregorui Gyraldi Ferrarensis Dialogi duo de poetis nostrorum temporum, Florentia, 1551, p. 77: ,,Martialis Arvernus scrip- sit sermone gallico rhytmos diversos ... et cantiones seu cantilenas eleganti carmine, quae nunc passim a Gallis concinuntur". OCit. efter Bataillard.

2?) Jfr Sallengre, Mémoires de littérature, 1715, I, 104 ff, Lenglet du Fresnoy, Inledning till ed. af Les arréts d'amour, 1731, Abbe Massieu, Histoire de la poésie francoise, 1739, s. 275, Miceron, Mémoires pour servir å Phist, des hommes illustres de la république

62

leksdomarna, hvilka närmast sysselsatt kritiken, får jag till- fälle att återkomma till dessa admiratörer.

Tidigare ha nämts ett par författare, som i vårt år- hundrade närmare behandlat Martial och jag har varit i till- fälle att påpeka misstag, som af ett par bland dem blifvit begångna. Bataillard imiterar 1 öfrigt tämligen kritiklöst Martials lofprisare under föregående sekel: han säger att Martials stil är ,fri från den dåliga smak, som ofta för- därfvar Marots och till och med Malherbes poesier", att hans språk ,, mycket mer liknar det, som stadfästes af de stora författarena i XVII:de seklet, än Marots, Amyots, Montaignes och Malherbes" o. s. v. Medges måste dock att berömmet icke alltid är oinskränkt. De Montaiglon berör i sin nämda nyligen publicerade uppsats icke andra arbeten af Martial än det, han i samma sammanhang offentliggör. — De författare, som sysselsatt sig med medeltidens kärleks- domstolar, tala också alla mer eller mindre utförligt om Mar- tial. Till dem får jag anledning att senare återkomma.

2. Versifierade arbeten.

Les Vigilles de la mort du roy Charles VIT a neuf pseaulmes et neuf lecons är, såsom vi sett, Martials första större arbete. Det framställer i sammanlagdt omkring 14500 verser Karl VII:s historia, från hans födelse till hans död och begrafning, med den vidlyftigaste utförlighet behandlande sär- skildt händelserna under kriget mot engelsmännen, bland annat jungtruns af Orléans uppträdande, m. m. I rubriken är antydd en kuriös egendomlighet i afseende å formen. Poemet är deladt i nio ,,psaulmes" och lika många ,,lecons'"', en indelning, som torde vara hämtad ur den katolska kyr- kans ritual för dödsmässorna. Hvarje psalm, som bär la- tinsk rubrik, primus psalmus 0. s. v. åtföljes af en antiphona,

des lettres, 1728, IX, s. 171, ff. 273, Abbé Goujet, Bibliotheque fran- coise, 1745, X. 31 ff., Lacroix du Maine et Duverdier Bibliothéques fran- coises, nouv. éd par Rigoley de Juvigny, 1772, II. 93 ff., Mélanges, ti- rées d'une grande bibliotheque 1780 t. D. s. 332 f.

63

bestående af några rader och innehållande någon from re- flexion. I psalmerna, hvilkas meter är genomgående uni- form, åttastafvig med rim abab, förtäljas de historiska hän- delserna i ordningsföljd och utan afbrott, hvaremot de nio ,lecons'" innehålla det egentliga förhärligandet af den af- lidne konungens regering och dygder. De sjungas af sär- skilda abstrakta personligheter: France, Noblesse, Labowr, Marchandise, Clergié, Pitié le Chappelain des Dames, Justice, Paix, Eglise och efter hvarje ,lecon'" följer ,les respons" sjungna af motsvarande konkreta individer, le Pewple de France, les Nobles de France, les Laboureurs et Bergiers, les Marchans, les Clercs; den sjätte har intet svar, de föl- jandes svar äro icke lagda i några bestämda korporationers mun. Med icke mindre detaljrikedom än den som utmärker den historiska skildringen äro i dessa ,lecons' framstälda den aflidne regentens förtjänster på de sjungandes resp. områden. I dem begagnar författaren växlande metrar: han begynner i tio- eller åttastafviga verser för att sedan van- ligen gå öfver till korta versrader, sex-, fem- och till och med trestafviga. Det hela inledes med ett Invitatoriwum, en uppmaning till alla att begråta konungens död, som erbju- der en egendomlighet i formen så till vida att icke allenast hvarje strof (åttastafviga verser) slutar med den latinska versrad: venite nunc et ploremus, hvilken börjat den första strofen — ett enstaka latinskt ord är dessutom anbragt i slutet af härmed rimmande rader — utan också hvarje för- sta rad i strofen börjar med ett latinskt uttryck;!) sådana

1) Första versen lyder: Venite nunc et ploremus Pour le trespas du feu bon Roy, Et ses biens faitz recolemus Comme conduitz en bon arroy, Sans nous souffrir vivre en desroy, Dont le louer bien debemus; Et si gardoit justice & foy: Venite nunc et ploremus.

(Cit. efter Cousteliers edition af 1724).

64

finnas för öfrigt inströdda här och hvar i dikten, särskildt i den sista ,,respons." Det hela slutar med les laudes och två versifierade böner — alt sannolikt reminiscenser från det omtalade mönster, hvars form Martial vid affattandet af denna besynnerliga komposition följt.

Denna rimkrönika utmärker sig, såsom redan antydts, genom ett samvetsgrant uppräknande af händelserna och ge- nom en kolossal rikedom på detaljer, hvilken icke borde vara att förakta för dem som skrifva Karl VII:s historia. Men alt detta är uppradadt med den största möjliga torrhet, af poetisk fläkt finnes blott enstaka spår och en större åskåd- lighet har författaren uppnått endast när har får skildra det som tyckes roa honom mest och fresta hans penna till verk- liga debaucher i ordflöde, processioner, begrafningar och andra stora och granna ceremonier, vid hvilkas beskrifvande han icke låter en enda dräkt eller ett vapen blifva onämda.

Man skulle dock göra Martial orätt om man icke med- gåfve att i hans långa dikt finnes ställen, hvilka röja otve- tydig poetisk begåfning, ehuru det visserligen icke är i upp- räknandet af de historiska händelserna som den framträder. Det är när Martial i någon af de inflickade ,,lecons' skildrar fröjder, som under den förra konungens regering ostördt fingo njutas, men som man nu måste taga afsked af. Sär- skildt anmärkningsvärd i detta hänseende är senare delen af ,la troysiesme lecon chantée par Labour", där i femstaf- viga rader och med en rimrikedom som påminner om me- deltidslyrikens, landtlifvets glädje lifligt och friskt, ehuru icke fullt anständigt, besjunges.!) Nämnas bör också slutet af den

1) Som prof må anföras ett par strofer. Il west tel plaisir, Que d'estre å gésir Parmy les beaulx champs, L'erbe verd? choisir, Jouer qui a loisir, Et prendre bon temps; Voyre å toutes gens, Bourgoys ou Marchans, Pour eulx rassaisir:

65

sjätte ,,lecon", där poeten låter ,,Pitié, Chappelain des da- mes" taga ett patetiskt farväl af riddarlif och damtjänst med alla chevalereska och galanta fröjder, som till dem höra.

Tadlet mot den närvarande regimen uttryckes vanligen blott indirekt, om ock tämligen oförtydbart, genom ett dy- likt ofta upprepadt framhållande af hvad man i den bort- gångne fursten förlorat. Dock går författaren någon gång alldeles aggressivt tillväga och säger då ganska skarpa sa- ker, som t. ex. då han i ,,cinquiesme lecon chanteé par Clergié'" uppdrager en jämförelse mellan det andliga ståndet under den förra regeringen och under den närvarande, samt tämligen ohöljdt framlägger prästerskapets synder i värld- slighet, i fråsseri, lyx och nöjen, medan de fattiga få nöja sig med smulor som falla från dess bord. I samma ande- drag talar han om att rättvisan missbrukas och att man till domare gör små barn, som ,, komma från Orléans" och icke hafva lärt någonting annat än att spela flöjt, medan ingen fins som tänker på de rättvisa och i lag förfarna kler- kernas befordran.

Car petitz & grans

En vivent plus dans, Selon leur désir.

Mieulx vault la liesse, L'accueil & adresse, L'amour & simplesse

De Bergiers Pasteurs, Qu'avoir å largesse

Or, argent, richesse,

Ne la gentillesse

De ses grans Seigneurs; Car ilz ont douleurs,

Et des maulx greigneurs; Mais pour noz labeurs Nous avons sans cesse Les beaulxzx Prez & fleurs, Fruitaiges, odeurs,

Et joye å nos cueurs, Sans mal qui nous blesse.

66

Den lifligare ton, som sålunda herskar i några bipartier af dikten, förmår emellertid icke göra sig gällande bredvid den långdragna enformigheten i själfva de vidlyftiga hufvud- styckena. Man märker altför väl, att krönikeskrifvandet icke varit det, som låg bäst för Martials begåfning och man mär- ker det isynnerhet när man ser huru ledig och nästan upp- sluppen han känner sig då han för ett ögonblick får öfverge de historiska data och skildra saker som, intressera honom mer. Icke ens en sådan händelse som Jeanne d'Ares upp- trädande förmår sporra hans pegas till högre flykt. Martial var påtagligen en man som älskade lifvets goda, glädje, njut- ning och galanteri, prakt och lyx; hvad den bortgångne ko- nungens regeringstid härutinnan haft att erbjuda, besjunger han med entusiasm, men för skildringen af striderna och belägringarna eldas ej hans fridsamma och kanske något vekliga sinne.

Det originella i formen, den lätt löpande versen -— ty Martial synes icke besvärats af någon svårighet att rimma — och naturligtvis det fosterländska i innehållet förklara den prestige som Martials värk, att döma af de talrika edi- tioner det i femtonde och sextonde seklet upplefvat, åt- njöt. Martials samtidas smak har funnit en viss genklang hos ett par senare kritiker, !)' men om man icke betraktar Les Vigilles genom patriotiska känslors förskönande glasögon så torde det omdöme, som innehålles i det ofvansagda, ökadt med erkännande åt en viss uppfinningsförmåga 1 afseende å . formen och åt den ymniga rimkonsten, väl icke kunna jäfvas.

Om förebilder kan det knappast blifva fråga. Fjortonde århundradets historiska poesi uppvisar äfven i arbeten med så modernt stoff som Le Combat de trente Anglais et de trente Bretons, behandlande en episod ur hundraårskriget med engelsmännen, och den rimmade krönikan om Bertrand

1) Så heter det t. ex. i Mélanges etc. s. 852: ,,Si on veut bien oublier, pour un moment, la forme ridicule de ce pogme, forme qui doit etre attribuée å VPignorance et au mauvais gott du siecle ou il a été produit, on conviendra qwil n'y a peut-étre aucun livre plus curieux ni plus intéressant.'

67

Duguesclin, ett, stundom ganska lyckadt, sträfvande att imi- tera formen, stilen och tonen i de gamla geste-sångerna. I Martials eget tidehvarf är den historiska diktningen lika försummad som krönikeskrifvandet på prosa är vanligt. Före Martial kan jag under femtonde århnndradet citera endast tvänne historiska arbeten på vers: Martin de Cotignies hi- storik öfver huset Croy och pseudonymen Bucarius” dikt Le Pastoralet, hvilken behandlar inbördes kriget mellan husen Orléans och Burgund i början på seklet. Den förra af dessa utgör blott ett torrt uppräknande af data, som angå den nämda familjen. Den senare har en genomgående allegorisk form: de handlande personerna äro dolda i herdars och herdinnors skepnader, en skog föreställer Paris, en äng Artois, en liljerabatt S:t Denis o. s. v. En mängd , chan- sons" och ,,triolets” äro inströdda i dikten, som för öfrigt icke saknar literärt värde. !) Bland dessa sånger förekomma någon gång sådana, som förefalla att hafva kunnat tjäna till mönster för Martials ofvannämda herdeidyll i hans ,,troy- sieme lecon"'; men både formen och innehållet äro altför ofta återkommande i den fornfranska lyriken, för att man af denna likhet skulle kunna draga någon konklusion i af- seende å ett sammanhang mellan Martials Vigilles och Le Pastoralet; de öfverensstämma för öfrigt blott däri, att också i sistnämda dikt hoffesterna utgöra en af författaren omhul- dad detalj.

I hvilken mån Martial hämtat stoff ur samtida krönikor (t. ex. Jean Chartiers krönika öfver Karl VII, Chronique de la Pucelle, Journal du siege d'Orléans, Nicole Gilles Chroni- ques et annales, o. a.) är svårt att säga då man, till följd af deras datum, icke kan med säkerhet påstå, att han kände dem vid tiden för sitt arbetes affattning. — Detaljrikedomen och åskådligheten i hans framställning göra sannolikt, att han i hvad som inträffat under den tid han kunde följa med

1) Le Pastoralet är publicerad i Chroniques belges (Chroniques des dues de Bourgogne, II. 1873) ed. Kervyn v. Lettenhove, Jfr om den egendomliga dikten Van Hasselt, Essai sur Vhistoire de la poésie francaise en Belgique, 1838, 118 ff.

68

händelserna, vädjat till sitt eget minne och i öfrigt refererat allom bekanta fakta från en nyss förgången tid.

Blott i ett afseende synes man kunna med tämligen stor sannolikhet förutsätta ett inflytande. I sitt prosaarbete Quadrilogue låter Alain Chartier ,,Labeur', ,,Noblesse' och ,,Clergé"', representerande de tre stånden, utbreda sig öfver krigets olyckor på samma sätt som de göra hos Martial, ehuru denne ökat de abstrakta personernas antal. Allegorin i sig själf hade Martial visserligen icke någon svårighet att finna på då den, som bekant, var alt annat än ovanlig i tidens literatur. Men sättet hvarpå han begagnade sig af den påminner frapperande om Alain Chartier och då man vet med hvilken suveränitet denna skriftsställare beherskade femtonde århundradets literatur, har man alt skäl att antaga, att äfven Martial d Auvergne, oaktadt sin själfständighet i öfrigt, rönt ett, visserligen obetydligt men direkt, inflytande af honom.

Att dikten Lamant rendu cordelier å Vobservance d'amours är af Martial har redan Lenglet du Fresnoy sökt bevisa, och i inledningen till sin ofvan nämda edition af poemet upptager de Montaiglon hans skäl och ökar dem med nya, hvilka, enligt min tanke, trygt hade kunnat låta honom bestämdare än som skett formulera sin åsigt om för- fattarens identitet. Jag anser nämligen, att det icke blott finnes skäl att antaga” att L'amant rendu cordelier är skrif- ven af samme man som Les arréts d'amour, men att man kan påstå det utan tvekan. Tillräckliga grunder vore redan öfverensstämmelsen mellan 37:de kärleksdomen och stroferna 164, 165 och 170 i poemet samt den omständighet, att detta sistnämda till en stor del utgöres af en resumé öfver det sätt hvarpå borgerligt galanteri bedrefs på Martials tid — såsom ju också fallet är med kärleksdomarna. De af de Montaiglon i noterna till hans edition påvisade kongruen- serna i stilen och språket skingra de sista möjligen åter- stående tvifvel.

69

En analys af poemet är obehöflig sedan det genom fran- ska fornskriftssällskapets försorg blifvit lätt tillgängligt för alla fackmän. I detta sällskaps magnifika publikationer förtjänar det väl sin plats, ty det är fullt af behag och poesi, naivt och enkelt på samma gång som det är gjordt med konst- färdig hand, samt så originelt i afseende å uppfinning och stil och prägladt af ett så starkt personligt tycke, att det slående skiljer sig från största delen af tidens öfriga ano- nyma poesi. !)

Inom denna möta blott få andra dikter, hvilka höja sig öfver den docerande och halft triviala ton som utmärker de flesta. En sådan är La confession de la belle fille. ?) Man har tillskrifvit den Martial d'Auvergne men utan att närmare motivera hvarför. ?) Det blir således nödigt att söka utreda förhållandet och då alla yttre indikationer angående denna dikt saknas i Martials kända arbeten måste dikten själf leverera bevismaterialet för eller emot.

Innehållet är följande:

En ung dam kommer till Chappellain du manoir d Amowrs för att bekänna hvad hon försyndat mot kärleks- gudens lagar och föreskrifter. Med sina ,,fem sinnen" har hon syndat: hon har icke så ömt som hon bort med sina ögon betraktat den som älskat henne, icke med sina öron hört på hans försäkringar om evig kärlek och trohet, icke med sin mun gifvit honom uppmuntran, icke ömt berört honom med sina händer, icke låtit sina fötter bära sig dit där hon skulle träffat honom; alla de sju dödssynderna har hon på sitt samvete gentemot honom, högmod, vrede, afund

1) Poemet L'amant rendu par force au couvent de tristesse (de Montaiglon, Recueil de poésies francoises IX, s. 321 ff.) är, såsom ut- gifvaren riktigt påpekar (a. a. s. 321 not, L'amant rendu cordelier, s. 135), endast till rubriken en imitation af Martials dikt. Härigenom bevisas i alla fall dennas popularitet.

?) Publicerad af Van Hasselt, a. a. s. 229 ff. och tidigare efter samma manuskript af Douxfils, La danse aux aveugles et autres poé- sies du XV siecle, Amsterdam 1749, p. 247 ff.

?) Jfr G. Paris, La pogsie francaise au XV. s. s. 11 f.

70

m. m.; ingenting godt har hon gjort honom med ett ord. Nu ångrar hon sig, säger sitt ,,confiteor' och begär att få absolution. Hon emottages: ,, vous soyez la trés-bien ve- nue"', och le beau péere försäkrar, att kärleksguden skall för- låta henne och att det skall bli henne förunnadt att rädda från döden en , kristen" som guden vill behålla vid lif Och nu får hon af ,, Chappellain d'amours' en mängd råd huru hon skall bära sig åt, huru hon skall undvika Reffus och Damngier, fridstörarena 1 kärlekens rike, huru hon skall använda sina ,,fem sinnen" för att vara sin adoratör i lag och hvilka goda värk hon skall göra för att blidka guden. Sedan får hon ytterligare bedja om förlåtelse och lofva att aldrig mera göra tel folours. Emellertid måste hon undergå ett straff för hvad hon gjort: hon får aldrig opponera sig mot kärleksgudens bud, måste öfverlämna sig helt och hållet åt sin älskare, måste sjunga fyra visor om kärleken och sist lofva att icke upplåta sitt hjärta för alla som hon ser, utan vara trogen mot den ene.

Det faller genast i ögonen, att dikten till sitt innehåll är starkt befryndad med L'amant rendu cordelier. Liksom där kommer här en älskande till en af kärleksgudens högre förtroendemän för att bikta sig och erhålla tröst i sina li- danden, liksom där förlänas här bot mot att vissa löften, förestafvade af biktfadern, afläggas. I La confession åter- går emellertid den biktande till kärlekens tjänst, i Lamant rendu cordelier afsäger han sig alla värdsliga fröjder och klär sig i cordelierens kåpa. Den viktigaste åtskilnaden är dock den, att i sistnämda dikt den lidande mannen icke kommer till priorn i klostret ,,å F'observance d'amours" för att bedja om tillgift för sina synder, utan emedan han vill draga sig tillbaka från ett lif som för honom varit fullt af en ringaktad kärleks alla förödmjukelser, medan ,,den sköna tärnans bekännelse” är en ångerfull bikt för hvad hon för- brutit sig mot den, som troget älskat henne. Men skiljak- tigheten är af den egendomliga art, att den fastmer närmar dikterna till hvarandra. Framställes i den ena den hård- hjärtade damens ånger öfver hvad hon förbrutit så är den

71

andra liksom en målning af det, hvartill ett dylikt kärleks- löst uppförande leder. Hennes ånger är för sen: i den ena dikten upptages hon visserligen på nytt i kärlekens rike, men den andra visar hurusom tillbedjaren redan beslutit begrafva sin sorg i klosterlifvets försakelser. När han viges till munk är hon närvarande och kan icke taga sina ögon från ho- nom; till tecken på sin bedröfvelse har hon klädt sig i sorg och beklagande utropar diktaren:

Helas! elle eust beaucoup mielx fait Se, durant la prosperité,

Elle eust de quelque bien parfait Le povre homme reconforté,

Car lors avoit perdu santé

Et le veu de PFordre entrepris.

Rien n'y valloit la voulenté;

Le conseil en etoit ja prins.

Sålunda ingripa de båda dikterna i och förefalla som pendant'er till hvarandra. — Likheter emellan dem kunna påvisas i några detaljer. Den, som faller mest i ögonen, är att de båda biktfäderna ifrigt och utförligt varna för Dangiers ränker. Vidare: enligt priorn botas man för kär- lekssjukdom genom en ballad (str. 27) och ,,la belle fille"” talar om att hon bort ,,dire balades" o. s. v. för att gifva tröst åt älskaren —' hon blir också förpliktad att sjunga fyra sånger, i 53 strofen beklagar sig älskaren öfver att han aldrig fått se henne när han gått förbi hennes fönster och priorn menar att hon kanske sofvit; ,,la belle fille'" bekän- ner för sin biktfader att hon varit lat och icke gått till fön- stret då han hållit serenad, utan legat i sängen fjfr III Ar- ret d'amour), Cordelieren förtäljer för priorn om de fy- siska kval han lidit (strof 27, 29) och damen bekänner sig icke hafva hugsvalat honom i hans ,,aspre et dure pestillence.''

De egenskaper som betinga L'amant rendu cordelier's ansenliga literaturvärde återfinnas icke i fullt lika hög grad i La confession de la belle fille. Stilen är icke lika indivi- duel, icke lika rik, icke lika energisk eller lika realistisk. De

12

frapperande ursprungliga bilderna återfinnas icke, ej häller den inspiration som exempelvis dikterar priorns skildring af kvinnornas ögon, Och samma differenser framträda vid jäm- förelse mellan stilegendomligheterna i ifrågavarande anonyma dikt och Martials stora prosaarbete Les arréts d amour. Men, såsom sagdt, La confession de la belle fille ställer sig dock märkbart utom den homogena massan af anonym ly- risk poesi, angående hvars ursprung man icke ens brytt sig om att göra suppositioner. Där finnas ansatser både till en mera utprägfad stil och en varmare känsla: den unga flic- kans orädda skildring af sina tel liksom uttrycken af hennes bittra ånger och det behag hvarmed biktfadern varligt och ömt gifver henne råd om huru hon skall uppföra sig för att återfå medborgarinnerätt i kärlekens stat!) — alt detta är flytande och elegant gjordt och ingalunda ovärdigt Martial d”Auvergnes penna. — Härtill kommer ännu, att den tendens som utgör kärnan 1 den lilla dikten, nämligen det orätta i att icke besvara en uthållig och trogen kärlek, också bildar den stomme, omkring hvilken flertalet af skildringarna i Les arréts d amour gruppera sig.

Tidigare har visats, att Martial i sitt första större ar- bete rönt en viss påvärkan af Alain Chartier. Som bekant

1) Emploiez trestous vos cinq sens A le mettre en joieuseté, Soient vos yeulx bien diligens De 1e visiter cest esté,

Vostre oyr vers luy apresté

A escouter ce quw'il dira,

Ou Amours, qui vous a presté Tant de beaulté, vous maudira.

De vostre bouche doulcement

Le baisiez, ainsi aqwil afiert;

De vos mains gracieusement TL”acolez, sil vous en requiert;

Et, puisque vous savez quwil quiert, Emploiez vos piés åa courir

Es lieux ou vous pensez qwil iert, Pour humblement le secourir.

& 13

har denne skrifvit en dikt, La belle dame sans mercy, hvilken var ytterst känd i XV:de seklet och framkallade en hel li- teratur af liknande art. !) Direkt eller medelbart har den utan tvifvel gifvit Martial anledning att skildra en dylik ..vacker flicka utan förbarmande' ehuru han icke framställer henne så oförbätterligt hårdhjärtad som mäster Alain det gör; hos honom drifver hon nämligen tillbedjaren i grafven. (,,La belle fille'" fruktar visserligen också, att det skall hafva gått på samma sätt med hennes). Sedermera har då Martial upptagit ämnet i L'amant rendu cordelier och utvidgat det ur egen fatabur. Ty om engång La confession härrör från honom är den, det visar beéhandlingssättet nogsamt, af tidi- gare datum än både förstnämda dikt och Les arréts damour.

Att poemet är af Martial kan, såsom af ofvanstående jämförelse framgår, icke på långt när lika evident ådagaläg- gas, som när det gäller att konstatera författarskapet vid Lamant rendu cordelier. De påpekade öfverensstämmel- serna med denna sistnämda dikts innehåll äro icke bindande, ty ämnet har, som sagdt, ofta bearbetats i femtonde århun- dradets poesi. De sammanfallande detaljerna bevisa icke häller i och för sig mycket: den olyckliga kärleken föror- sakar alltid fysiska lidanden, hvilka bäst kureras med kyssar och glada sånger; Dangier och hans kamrater Malebouche, Refus m. fl. äro traditionelt föraktade och förföljda personer i kärlekens rike; juridiska uttryck finnas inströdda här och hvar i tidens poetiska ,jugements."' Men det starka släkt- tycket mellan dessa båda dikter blir särskildt påfallande ge- nom att de i poetiskt värde stå så pass högt, att andra samtida stycken af denna genre icke uthärda någon täflan med dem, icke ens de mest bekanta. Och då det icke fin- nes någon af tidens mera betydande skalder, till hvars dikt- ning man med något sken af sannolikhet kunde hänföra La confession de la belle fille, synes antagandet att Martial d'Auvergne är författaren hafva skäl för sig. I formelt och syntaktiskt afseende lägger språket i dikterna icke häller

!) Jfr Bomanma, 1887, 412, 3,

74

något hinder i vägen för ett dylikt antagande; genom sin rikedom på bilder och på från mångahanda områden häm- tade ord blir det blott i L'amant rendu cordelier färgrikare och kraftigare än i den andra dikten.

Om Martials tvänne religiösa poem är icke stort att säga. Det mindre, Danse macabre des femmes, som varit okändt för Martials tidigare som senare biografer och blifvit bekantgjordt först genom Miot-Frochots ofvannämda dåliga upplaga, ansluter sig till de framställningar af döddansen som isynnerhet i 15:de århundradet voro talrika. Martials poem är en imitation af dessa ,,danses macabres des hom- mes" bland hvilka den bekantaste är af Gerson !) — och Martial är synbarligen den första som kommit på att också låta kvinnan figurera i dödsdansen. Hans poem har som de andra till ändamål att visa lifvets. och alla världsliga fröjders fåfänglighet; det är skrifvet utan inspiration och har ingen poetisk stämning, men det påminner dock i ett af- seende, genom i sin naivitet stundom helt älskvärda beskrif- ningar af det borgerliga lifvets seder och bruk under denna tid, om, att det har Les arréts d'amour's och CL amant rendu cordelier's författare till upphofsman.

Den andra dikten, Devotes louanges å la Vierge Marie är såtillvida i formen lik Martials stora historiska poem, att den är ofantligt vidlyftig samt skrifven i växlande versslag. Devotes louanges behandlar den heliga jungfruns historia, från hennes födelse till hennes begrafning och himmelsfärd, samt hennes underverk. Till största delen är poemet blottadt på literärt intresse. Endast några gånger framskymtar den forne Martial — naivt skämtande då han förtäljer t. ex. hur djätlarna ville fara af med en stackars karl, emedan han tjänat dem i tretio år och hur det för den heliga jungfrun icke återstod annal än att med egen kraft tynga ner vågskålen på den sidan där mannens små förtjänster lågo och balan-

1) Af 1425. Ed. bl. a. hos L. Willem, Paris, utan datum.

5 serade högt uppe i luften för vikten af de många synderna i den andra skålen, — oskuldsfullt lefnadsglad då han här och där besjunger landtlifvets fröjder. Framhållas kan ock en lång bön till den heliga jungfrun, 1 hvilken diktaren med stor pondus talar om sitt dåliga lif, om vanskligheten af jordiska förströelser och om tidens stora syndfullhet. — Så- som ofvan nämts, är denna dikt för öfrigt ett slags testa- mente, hvari Martial desavouerar sin tidigare poetiska värk- samhet; gång på gång talar han också om sin ålderdom och sin snara död och till sist ger-han en melankolisk fan- tasi öfver sitt frånfälle och sin likbegängelse, hvilken i äskåd- lighet och haturlighet påminner om de bättre skildringarna i hans tidigare dikter.

a. Kärleksdomarna.

Les cinquante et ung arreste d'amour utgöra en sam- ling af femtioen protokoll öfver lika många mål, behand- lande mer eller mindre viktiga konflikter i kärleksaffärer samt utagerade inför olika myndigheter med högst kuriösa titlar såsom le Prevost de Dewil, le Baillif de Joye, le Vigwier d Amours, le Conservateur des haultz privileges VW Amours, les Dames du conseil dAmours, le Procureur d Amours, le Marquis des fleurs et violettes d' Amours m. 1. äfvensom i egenskap af högsta instans, la court de ceamns eller la court d Amours. I en form som är kalkerad på Martials juridiska maller och som med sina stereotypa vändningar bildar en egendomlig kontrast till det lekande innehållet, upprullas här en rad af lika naiva som målande bilder af tidens ga- lanta seder. Ty om också naturligtvis själfva domstolsför- handlingarna äro fingerade här, liksom i hela den föregående diktningen af denna art, så möta dock i detaljerna en mängd antydningar om förhållanden hvilka utan tvifvel faktiskt före- kommo. Den som är intresserad af att taga reda på i hvil- ken mån de konventionela galanta bruken under femtonde århundradet afveko från senare tiders, har därför i Martials kärleksdomar en god källa. Han skall erfara att mycket

76

dörr samt. knyta två starka knutar på toppen af sin natt- mössa för att behaga henne är påtagligen föråldradt — men att det finnes medel — såsom serenader och blomsterhyll- ningar — hvilkas alt ännu så ofta anropade makt att im- ponera på svaga hjärtan redan af Martials samtida varit fullständigt insedd och exploiterad.

I betraktande af att ingen som skrifvit om Martials kärleksdomar gifvit ens en närmelsevis utförlig framställning af deras innehåll, skall jag här nedan analysera några. För att tillika bibringa läsaren ett begrepp om stilen och be- handlingssättet meddelar jag först in extenso” en af do- marna, den tjugufemte, hvilken visserligen icke hör till de mest underhållande, men å andra sidan genom det starka framhäfvandet af domarnas vanliga tendens — det brotts- liga i att icke besvara en trogen kärlek — kan betraktas såsom typisk. !)

Le XXV Aregsgt.

Ceans s'est plainet un amoureux d'une sienne dame, disant que combien qu'il Pait longuement servy: et qu'elle ait peu apercevoir sa bonne volonté, neantmoins elle ne I'a voulu aymer, ne prendre en grace: ains luy a ia respondu par plusieurs fois qwelle ne le veult aymer plus qwun autre: et qwelle ne? sera subiecte en Amours tant qu'elle vive, affin qwil se pourvoye ailleurs: et ainsi ce povre galland a des mamnlx beaucoup å souffrir. Car il a mis tout son cueur en elle, et voul- droit bien Poster et retirer, mais il ne peult.

Et pource requeroit qu'elle fust condamnée å le recevoir en sa grace comme son serviteur et amy, ou aumoins quwelle feist tant qwil ne luy souvient plus Welle, et ne lui en chalust point.

Et sur ce a ladiete dame deffenderesse deffendu au contraire disant qwau regard delle, pour obuier aux grans maulx qwelle veoit tous les jours advenir å ceulx et celles qui sont au plaisir et service dAmours, elle ne veult personne aymer ne mettre son cueur plus å Pun qu'å Pautre: car celles qui le font se trouvent deceuptes.

Et advient voluntiers qw'elles en souffrent opprobres, et en per-

1) Jag följer härvid en upplaga af det sällsynta arbetet, som jag lyckats förskafta mig, den af 1544.

(i

dent leur bonne renommée, dont aux gallandz ne chault guerés: car ils ne pensent qu'a leur singuliere volunté.

Et leur semble que ce qwils songent leur doibt advenir, dont ils en sont bien lving.

Et aussi pour faire tout uny n'avoit ladiete dame intention d'ay- mer aucun, ains vouloit demourer en sa franchise: et ledict complaig- nant avoit mis si fort son cueur en elle, qwil ne I'en pouvoit oster, dont c'estoit follie å luy, car il aymoit sans partie. Et quant est de requerir quw'il ne luy souvienne plus d'elle respondit ladicte dame, qu'elle ne le scauroit garder de penser å elle, si luy mesme ne s'en vouloit garder. Car elle m'avoit pas la clef de son cueur. Aussi telz pense- mens ne viennent que de folles vouluntéz, qui suffoquent les cueurs des gens par trop legier croire, et folle esperance, en quoy I'on ne se doibt fier: mais entant qw'il luy touche, ne luy souvient de luy que bien apoinct.

Et disoit oultre qu'elle n'empesche en rien quwil ne Poste de Famour quwil dit avoir en elle: veu qwil $'i abusoit trop longuement. Si coneluoit par ses moyens affin d”absolution, et demandoit despens.

Et apres le procureur d'Amours qui touchant ceste matiere estoict adioinet avec lediet povre amant demandeur, si disoit, qu'une femme de quelque estat qu'elle soit, s'elle n'est une fois en sa vie amoureuse, et au service d”Amours, elle ne sera jamais bien venue au monde, ains doibt estre reputeé tout son temps comme une beste morte qui n'a point d'entendement, car tous biens viennent d”aymer.

Et quw'il soit vray, on le peult veoir par experience de celles qui ayment: car d'Amours vient ioye, plaisance, et desplaisance, aise, et mesaise, et tous les biens du monde. Tamais femme n'homme qui soit amoureux n'aura disette de biens, car on en a tousiours assez.

Et vaut mielx un soubris, ou un petit genou, ou quelque petit signe qu'on iecte V'un å Pautre, que d'avoir cent muidz de blé au gre- nier: car aumoins telz biens d"Amours ne se peuvent diminnuer, et si ne les fault point vanner pour les chardons. Et aussi on voit commune- ment qu'une femme qui est amoureuse est toujours ioyeuse, et chascun tasche å luy faire plaisir, et s'avance encore pour estre des premiers å la servir: elle sera toujours coincte et iolye, et bien cueillye, et n'y a ordure qui s'osast prendre å sa robbe.

Mais au contraire celles qui renoncent au service d'Amours sont malheureuses et chetives: et ne veult on avoir affaire å elles, sinon en passant, pour dire Dieu gard, å Dieu dame. Et tous les plus grandz biens quwilz peuvent avoir, c'est quand elles se trouvent es festes ou I'on danse, ou en autre lieu lå ou un fait bonne chere, quwelles sont assises en banc pour parler du temps passé, regarder les personnages, et vieulz habitz qui sont pourtraietz en ces tapisseries de nopces, et deviser illec en un coing, que du temps iadis n'avoient garde d'eulx habiller en telz habitz qui courent maintenant. Et une belle

78

commenga ä dire, Tout est changé, et quw'elle ne congnoit plus rien au monde. Et VPFautre dira, que ce n'est que follye d'y mettre son cueur, veu quw'il fault mourir. Et en ce prennent leur deduict, et ne leur dure gueres le temps: car quelque chose qwelles en disent, elles vouldroient en leurs cueurs estre aussi iolyes que les autres: et avec ce, elles n'ont point de bien, car alors on n'en tient pas grand compte: par quoy n'ont point de ioye ne lyesse, ains languissent sur pied. Et pource disoit ledict proceurer d”Amours, qwil y avoit chois de P'un å Pautre, et quil ne povoit croire que ceste dame de si vaillant courage refusast son ser- vice. Et affin qwil en sceut la vérité, requeroit, quw'elle iurast s'elle vouloit å tousiours renoncer aux biens et service d”Amours.

Surquoy elle interroguée dict et afferma que ouy, et qu'elle n'avoit cure daymer quelque galland que ce fust, pour aucunes choses que å ce la mouvoient.

Ouyes lesdiectes responses et affirmations, lediet procureur d”Amours print ses conclusions alencontre delle, tendant qwelle fust bannye et privée å tousiours du royaume d”Amours, et des biens qui y sont: et qwil n'y eust personne qui se jouast ne parlast å elle en quelque maniere que ce fust, sur peine de confiscation de corps et de biens: et que tous ceulx qui luy verroient desormes tenir bouquetz les luy allassent arracher des mains devant tout le monde, comme indigne de les porter. Et avec ce nonobstant la revocation par elle faicte, et sans preiudice d”icelle, fust condemnée å le saluer, et luy rire de Poeil et de bouche tant seulement, et d'aymer le galland tant qw'il fust revenu en santé de la maladie qwil avoit å cause d'elle. Et oultre requeroit que å greigneur seureté, qwil fust baillé å elle en garde, pour le penser durant sa maladie, en telle maniere que sg'il r'eschet iamais en Pestat, on s'en pourra prendre å elle. Et aussi qw'elle fust tenue de respondre, ou que telles autres conclusions fussent adiugées audict pro- cureur d”Amours que la court adviseroit.

Surquoy la dame dessudicte disoit, que veue la revocation par elle faicte, de m'aymer, ne davoir aucuns biens d”Amours, on ne luy povoit rien demander: car elle estoit exempte de la court et non tenue de proceder, mais debuoit estre mise hors de proces. Et quant est des conclusions prinses contre elle par les gens d”Amours, disoit quw'elles nm'estoient recevables car Amours vient de volunté et de plaisir. Et aussi donc, puis qu'une fois elle avoit declaré que son plaisir n'estoit point d'aymer, on ne la debuoit, de raison, contraindre par force ä ay- mer, et ne s'en debuoit la court plus mesler. Et au regard de luy bail- ler le malade en garde, elle respondit qw'elle men prendroit jamais la charge, pource qu'elle avoit assez å faire de se garder elle mesme. Et quant est de porter fleurs ou bouquetz, bien s'en passeroit.

Mais le povre amant par ses repliques disoit qu'il estoit content quwelle demourast en sa liberté, et qw'elle feit tout ce qu'elle vouldroit,

79

pourveu qu'il ne lui souvint plus delle, combien qw'il ne lui estoit pas possible que iamais la sceut oblier et s'en estoit bien efforcé tant par voyages, et pelerinages qu'il en avoit faict, mais tout n'y a rien valu: car de tant plus en estoit loing, c'estoit alors qu'il avoit plus grand desir de g'en approcher. Parquoy son cas estoit pitoyable, et moult favo- rable: attendu mesmement qwil m'estoit possible de recevoir guarison, sinon de la grace de sadicte dame, pour occasion de laquelle sa ma- ladie luy estoit venue, et å ce quwil fust guary. Et estoit content de mourir entre ses mains en offrant de la quitter de sa mort. Et aussi de deffendre å ses heritiers de luy en iamais rien demander.

Mais ladiecte dame perseveroit tousiours en ces reffus disant, que celles qui y sont bien s'y doibuent tenir, et que de soy obliger en une chose, ou elle n'est point tenue, iamais ne le serait pour rien. Oultre elle disoit, quil ne luy souvient de luy. Parquoy ne luy doibt point souvenir delle, et est bien grand”simplesse d'y mettre son cueur si avant qu'on ne le puisse oster.

A quoy le povre homme respondit qu'on n'est pas maistre qui veult, et que gil s$'en povoit une fois deffaire, iamais elle mautre mn'aymeroit si parfaictement au moins quwil ne seust bien comment.

Ouyes lesquelles parties en tout ce qu'elles ont voulu dire, et alle- guer, elles ont esté appoinctées å mettre par devers la court et au con- seil. Si a la court finablement veu ledict proces avec ce quwil fallait veoir et visiter en ceste matiere: et tout veu, et consideré la court dit, que veu la revocation faicte par ladicte dame deffenderesse de ne servir iamais Amours, elle ne tiendra court, ne congnoissance de ceste ma- tiere, mais elle ordonne qu'il sera deffendu å tous galländz subiectz et serviteurs d”Amours, qwil ne soient si osez, ne si hardis de la mener danser, en quelconque feste quelle soit ou voyse. Aincoys qu'on la laisse toute comme une femme habandonnée, et bannye de toute ioye. Et pa- reillement sera deffendu å tous cousturiers qu'ilz ne luy facent aucunes robbes ou vestemens å la nouvelle facon, mais qu'ilz mettent tousiours en celles qui luy feront un gros ply entre deux menus, que devant ou derriere elle soyent mal arondies, que le get passe d'un costé affin que chascun congnoisse qu'avant ses iours elle deviendra chartreuse. Et que par ce moyen elle soit eslongnée et privée de toute ioyeuse compagnie. Et au regard de la provission requise par lediect povre amant malade, la court dit quw'elle n'y peult toucher. Mais de grace combien quwil ne soit accoustumé de faire luy conseille de se pourvoir ailleurs de dame, ou se vestir de dueil, affin que 1e cueur d'elle puisse un peu amollir.

Anklagelsen för att den ena eller andra parten icke med tillräcklig styrka besvarar en allvarlig kärlek eller är nog frikostig i sina ynnestbevis återkommer ofta; domen är

380

sedan beroende af domarens åsigt om tillräckligheten af de gifna kärlekstecknen.

Sålunda har tillbedjaren engång!) instämt sin sköna inför ,le juge de la garde des sceaux" med förklaring att hon otillbörligt slår mynt af det mellan dem för längesedan upprättade ,, kontrakt." Han har nämligen, tillföljd af sin stora kärlek till henne, icke allenast på alla festdagar af året, mel- lan midnatt och morgongryningen hämtat spelemän utanför hennes dörr för att ljufligt uppväcka henne, utan också gifvit henne till hvarje nyår en vacker ,,chapperon de mygraine", en hatt med liljekonvaljer, och hvarje första Maj en ny kläd- ning af den färg som hon önskat. Och dessutom är han nödgad att hvarje månad skaffa sig en ny dräkt ,,med hen- nes devis.'" På alt detta har han depenserat en stor summa penningar och till belöning icke erhållit annat än en enda kyss — då han engång fick träffa henne afsides — och denna var också så beskaffad, att hon blott sträkte mot ho- nom sin mun och sin kind utan att fatta honom med han- den kring halsen — ,,en quoy elle gaignoit plus de la moi- tié'" — hvilket var tydligt missbruk; och borde således kontraktet upphäfvas äfvensom han erhålla sina kostnader betäkta.

Härtill genmäler den anklagade damen, att hon icke bedt sin motpart göra alla dessa uppoffringar, hon hade t. o. m. hällre sett, att han icke gjort dem. Hon hade önskat spelemännen långt från sin dörr, ty att höra dem när man ej har gladt hjärta är blott att öka sorgen. Hvad klädnin- garna beträffar så hade hon gjort honom tillräckligt stor ära genom att bära dem såsom tecken på kärlek till honom. Och för resten äro alla klädningar och alt guld i världen ingenting ens mot en half kyss. Ty om man kunde jämföra båda med samma mått så skulle man finna, att hälften af en enda kyss af en dam, beviljad med godt hiärta, gäller vida mer än alla håfvor man kan uppleta. Kyssen, tillägger hon, är i kärlek ansedd för en alldeles särskild belöning och

Re X Arest:

81

när den är gifven i glädje och åtföljd af omfamning, kan man icke köpa eller sälja den för dyrt. !) Också säga de lärde, ,,les maistres”, att man ej får slösa med kyssar, utan den som skall anses värdig att få en sådan måste vara bien experimenté" och hafva tjänat troget.

Detta försvar finner domaren öfvertygande: den sköna frikännes och klaganden dömmes att betala rättegångskost- naderna. Han vädjar, men domen stadfästes.

I nära sammanhang med denna står en annan af do- marna, den temtonde. Också här anklagar tillbedjaren sin dam för det hon blott gör narr af honom oaktadt han skänkt henne för kärlekens uppehållande och på det hon måtte minnas honom, flere ringar och smycken, äfvensom sex alnar damast, två små kvistar af guld, fyra alnar skarlakan, en turkos, en ,,agnus dei" af guld, och många andra saker — hvilket alt han nu återfordrar. — Damen svarar i ampra ordalag: för det första är det skändligt att begära tillbaka hvad man gifvit af kärlek; för öfrigt är denna herre ung och inbilsk, han anser, att man för hans vackra ögons skull måste bevilja honom alt hvad han begär utan att man fått tillfälle att pröfva honom eller vet hvad han bär i skölden. Han hade bl. a. åtskilliga gånger anklagat henne för det hon icke varit vänlig nog när hon mött honom på gatan — han ville kantänka att hon skulle gapskratta mot honom och stanna för att underhålla sig med honom, hvilket ju icke är höfviskt skick. Hvad kärleken beträffar, så kan hon ej lofva något innan hon känner honom. Den köpes icke, så mycket vet hon, och hon har aldrig begärt hans skänker, utan tvungits att mottaga dem; hon vill för öfrigt gärna återge dem (hon har dock varit dum nog att låta göra en klädning af tyget) men med vilkor att de skola brännas i hennes närvaro. — Efter åtskilliga repliker, under hvilka klaganden bl. a. lofvar ge hundra gånger mer om han får

1) Disoit aussi qu'un baiser est reputé en amour pour chose singuliere et spirituelle, et qu'on ne le scauroit trop vendre ne achepter principallement quand il est procedant de ioye & qwil y a embrassement.

6

82

kärlek i gengäld men damen icke vill lofva att älska ho- nom, dömes han att betala en ansenlig plikt emedan han köpslagit om kärlek och hon att återge skänkerna, utom tyget. Båda vädja; öfverrätten fastställer domen i afseende å honom, men förordnar, att hon får behålla alt som hon fått.

Den här framhållna tanken att den som tror kärleken fal är en brottsling som måste bestraffas, återkommer fler- städes. Så beklågar sig i tretiotredje domen en gammal man öfver en ung dam för det hon icke besvarar hans kär- lek, oaktadt han underhåller den med rika gåfvor. Då hon har begär efter dylika är hon nog kärlåten och kysser och omfamnar honom men när hon fått dem säger hon blott »nescio vos' och gör narr af honom. Hon svarar, att det är emot en ung kvinnas natur att älska en gammal man: det är två motsatta saker, som hvitt och svart, eller som värme och köld. Det är löjligt af gubben att tro, att hon skulle lämna alt blott för att begynna sysselsätta sig med att ,,gnida honom på hufvudet tills han insomnar.'' Det skulle icke falla henne in att älska honom och hon brydde sig ej om hans skänker. Gubben bönfaller, att hon åtminstone för hans pengar ville taga honom. Men härigenom gör han domaren vred och saken afgöres till hans nackdel.

Ännu värre går det en ung dam som på tillbedjarens förebråelser fräkt svarar, att hon icke mer behöfver älska honom då hans pengar äro slut. ,,Les gens d'amours" döm- ma henne, som älskar blott för pengar och suger ut sima tillbedjare och derför icke är värd att nämnas inför heder- ligt folk, att återgifva alt hvad hon fått af honom och att för alltid förvisas ur kärlekens rike. Tillbedjaren tycker det är synd och ber att hon åtminstone må få behålla presen- terna. Men domstolen går längre och lägger till det före- gående konfiskation af hennes ägodelar och fängsling af hennes person.

Men äfven annorlunda förvärkar man sin rätt att vistas i Amors rike och komma i åtnjutande af hans beskydd. Bär man sig ohöfviskt åt blir man utån skonsamhet utstött.

83

I den första domen afhandlas en dylik affär. En dam tilltalar en herre för det han skrämt henne med att låtsa vilja döda sig. Då hon ej mottagit hans skänker af fruktan att begå ,,simonie en amours' hade han först velat röfva en kyss men fått ett slag af henne, hvarefter han gråtande och med ansigte och ögon ingnidna med ,,eaue de comin", för att se ynkligare ut, kommit och skildrat sin kärleks- smärta. Hon har då blifvit rörd af medlidande och gifvit honom två eller tre kyssar, men då han ej varit nöjd, stött honom tillbaka. Därpå infann han sig en vacker dag, ut- styrd med en lång värja vid bältet och höll först ett tal til henne samt låtsade sedan ränna värjan i kroppen på sig. Full af skräck rusade hon till och rykte bort vapnet samt visade sig mycket kärlåten mot honom, hvaröfver han efteråt offentligen skrutit, sägande sig ha ernått det genom list. Detta lömska tillvägagående fordrar, menar hon, det allra högsta straff. Oaktadt mannen förklarar, att han. värkligen ämnat döda sig emedan han lidit förfärligt för hennes skull, icke kunnat äta, icke sofva, utan städse känt det som om han ,,haft kring sin hals en ring af hundra stickande nålar", får han ett förfärligt straff. Först skall han göra afbön ,,på knä, utan gördel och hatt, med en brinnande fackla i han- den,'" därefter betala tusen livres och sist för evigt bannlysas från kärlekens rike. Han appellerar till ,la court d'/Amours'' men får sin dom ytterligare skärpt: han skall barfota före- taga en pilgrimsfärd till St. Valentin och hvarje gång han spisar skall brödet läggas upp- och nedvändt framför honom till evigt minne af hans förbrytelse.

I den sista (den femtioförsta) domen afhandlas ett ännu större brott, hvilket också får ett det skymfligaste straff. Det ar en skön ung dam som anklagar en ,,assez gentil compaignon"'. förut hennes tillbedjare, för att engång då de lekte på en grön plan och hon på skämt stoppade en hand- full gräs mellan hans skjorta och rygg, han blef så vred att han genast gaf henne två starka örfilar, ,,deux grands sou- fletz"', och icke nöjd därmed, kastade henne till marken och hårdrog henne. Han hade sålunda begått offentligt våld och

34

brutit kärlekens fräjd, hvarför han borde kroppsligen be- straffas. — Han svarar, att man kan tåla ett och annat af den man älskar, men ej att få nässlor, myror och ogräs i ryggen; det förorsakade honom så grymma smärtor att han väl kunde blifva något häftig, hvilket han för öfrigt nu ångrar. — ,Les gens d'amours" anse fallet vara ytterst betänkligt: det är ett brott mot la ,,souveraineté d'/Amours'" och ,,crime de lese maiesté" att slå sin dam och borde egentligen be- straffas med död och sönderslitande af alla lemmar. De låta honom dock behålla lifvet men döma honom till att beröfvas alla sina kläder och i detta tillstånd af bödeln öf- verlämnas åt fyra gamla käringar, hvilka skola rulla in ho- nom i ett gammalt täcke, fullt af maskar och annan ohyra samt sedan kasta honom på ett nässel- och tistelbevuxet fält. Hans egendom konfiskeras och han förvisas ur kär- lekens rike. !)

Ibland är förbrytelsen mindre och kan repareras. Så t. ex. när ?) tillbedjaren anklagar sin dam för det hon kyst honom så hårdt att hans näsa börjat blöda och att en nål som hon haft i sin hatt skrapat honom ett sår på kinden. Hon dömes att, enär ,, le médecin d'amours' förklarat såret vara farligt, bota det genom att ,, mouiller de sa salive tous les mois la playe pour faire en aller le venin."'

Att röfva en kyss betraktas icke som något synnerli- gen farligt. En gång blir damen som beklagar sig öfver att hennes tillbedjare tagit en som räkt , tout un moment", blott dömd att ge en ny ,,de bon coeur'" och en annan gång, då kyssen tagits under en lek, (älskaren påstår att det icke

1) Et condemne la court ledict amant deffendeur pour repara- tion dudict cas å estre despouillé tout nu, et ordonne que luy sera en cest estat baillé et deliuré par le bourreau å quatres vieilles chambe- rieres destuues, pour le tresbien venner dedans une vieille coutre, prinse des prisonniers, ou d'autre vieille couverture plaine de poux et de vermine. Et cela faict, le condemne å estre iecté tout nu en un champ plein d'orthies et de chardons. Et au surplus le bannist å tous- iours du royaulme d'Amours et du service des dames, en declarant tous et chascuns ses biens confisquez.

2): Le IvA rest:

85

varit en värklig kyss, utan blott en ,,glissement") förordnar domaren endast att de icke mer få leka denna lek om icke Dangier eller Chagrin — alla älskandes busar — sitta emel- lan dem — ,,et pour cause", tillägger han förnumstigt.

De sistnämda personerna spela annars en stor roll, isynnerhet Dangier; han är i de flesta fall den tillbeddas man och de älskande, liksom också domaren, anse, att han på alt sätt bör dragas vid näsan. En gammal ,,chambriere", som förrådt hustruns kärlekshemligheter åt mannen, blir sålunda dömd att stå vid skampålen (19:de domen).

En gång har Dangier vållat stor förskräckelse och ännu mera. Han har vaknat af en serenad för sin hustru och älskaren, gömd i rummet bredvid, har nödgats taga sin till- flykt till en hönsbur, där han farit så illa att han frusit ihjäl. Arfvingarna fordra all möjlig skadeersättning af den sköna, bl. a. att hon skall låta uppresa ett kors på den dö- des graf med en hånfull indikation om orsaken till hans död: >» » - qui receut delle si bonnes estreines, qwil en est pi- teusement mort quinze jours aprés."' Denna dom, den tjugu- andra, är för öfrigt kanske den mest underhållande och den 1 literärt afseende bästa af alla. !)

k st +

1) Ur anklagelsen må meddelas följande:

» — — Et comme ledict galland fut couché en attendant ses estreines, les dictz menestriers alors commencerent å iouer de lå basse dance, le Languir et de VArdant desir. Et sur ce point Dangier le mary s'esveille, lequel ne pensoit pas å danser: et commenca inconti- nent å dire, qwil avoit ouy les larrons en la maison. Et aussi pareil- lement, qu'il avoit ouy ou songé la nuyct, qu'on les debvoit desrober: parquoy se vouloit lever, et alors ladicte dame faignant d”aller allumer de la chandelle, g'en vint courant dedans la chambre ou le galland estoit couché, et lui dit qwil estoit perdu. — — — Et alors tout å coup, et soudainement il iecta la couverture du lict, ou il estoit couché, a terre, et se leva tout nud comme s'il venoit du ventre de sa mére, ce qui estoit besoing quwil feist sans songer; car on le poursuyvoit de bien prés. — — Si advint si bien qu'en descendant les degrez il ren- contra une vieille chambrieére qui såavoit tous les destroictz de Y'hostel de leans, laquelle ayant pitié et compassion de son cas, luy dit, qwil n'y avoit remede de son faict, sinon qwil se mist dedans un vieil ge-

386

Såsom tidigare nämts, hafva åtskilliga författare egnat dessa Martials kärleksdomar en vanligen mycket smick- rande uppmärksamhet. Afsikten med dem har dock blifvit olika uppfattad: visserligen förmenar flertalet kritiker dem

linier de la maison, lequel estoit tout plain de poulles et chappons, ou iamais on ne Vl'eust este querir ne chercher. Et aprés que ledict gal- land fut entré dedans ledict gelinier, ladicte vieille ferma tresbien le guichet, en mettant des barres au devant, affin qu'on n'y peust entrer. Et ce faict s'en partit ladicte chambriere bien legerement, sans soy arrester, pour musser et oster ses robbes et habillemens, affin que I'on n'apper- ceust riens. En quoy feist diligence extreme. Et brief elle les entor- tilla tous en un monceau et les iecta tous sus le ciel de son lict: mais encore ne peust on si bien cacher, ne musser, que lediet Dangier ne trouvast un des patins dudict galland, qui estoit par cas de fortune de- mouré en la ruelle du lict. Et dieu scait la tempeste qw'il en feit. Et combien que ladicte vieille chambriere en faisant son debvoir iurast et affermast, par grandz sermens, et sur son baptesme, que c'estoit un des patins des menestreirs dessusdictz qu'ilz lui avoient rué å la teste pource quw'elle leur avoit iecté de F'eaue, affin que ledict Dangier n'y eust point de regret, n'aucune suspicion, toutes fois pourtant iceluy Dan- gier ne s'en voulut onc taire, aincois dit et iura qwil n'y auroit lict ne banc qui ne fut renversé et mis ce dessus dessoubz et cerchoit depuis la iusques au grenier, pour trouver ledict galland lequel estoit caché et mussé leans, et en congnoistroit et scauroit la pure verité. Si furent allumez falotz et lanternes de tous costez et m'y eust guichet, ne cor- net, depuis le hault jusques au bas, ou I'on ne cerchast, et ne falloit point repliquer, ne dire, il n'y eust pas, car fureur de Dangier couroit alors pour tout confondre.

Or sus ce point fault noter qu'il geloit å pierre fendant et goute sur autre: le povre amant ainsi estant tout nu dedans ledict gelinier, demourant lå en cest estat, et tremblant comme la fueille faict en P'arbre FP'espace de bien environ deux grosses heures. Et qui plus est avec le mal qwil souffroit, encore souffroit il innumerable douleur des coqs et chappons, qui le venoient mordre et becqueter comme si fust esté pous- sins; et tellement quw'il luy falloit tousiours avoir les mains devant les yeulx affin qwilz ne les crevassent. Et disait on, pour vray, que quand il sortit dudict gelinier, il avoit plus de six cens trous et morsures, dont il feignoit de tous costez: qui estoit une angoisse importable. Et si ne $S'osoit plaindre, crier, ne tirer son haleine, affin qu'on ne le veist ou apperceust. Et aduint bien que quand lediet Dangier demanda qu' auoient lesdictz poussins, qui ainsi voloient, et faisoient si grand gay et caquet que merueilles, que ladicte vieille chanbriere print la parolle, sans soy effrayer, en disant audict Dängier, que s'estoit pour F'amour

87

icke hafva haft någon motsvarighet i värkligheten,!) men medan Sallengre,?) Lenglet du Fresnoy,?) o. a. däruti se

de la lueur et lumiere des fallotz et chandelles, dont lesdictz chappons et poulletz avoient paour. Et s$'en alla coucher. Si fut le poure homme tiré hors de leans aussi roide comme une barre de viel fer, et ne con- gnoissoit desia plus personne. Et quand on le voulait faire approcher du feu, quon feit en la cuysine pour l'echauffer, il commenca å s'esua- nouir. Et brief, qui ne T'eust bien tost secouru, il estoit mort tout plat. Or s'en falloit il partir acoup, car le tarder estoit trop perilleux. Mais ledicet poure amant ne peut avoir lesdictes robbes et vestemens, qui ainsi avoient esté iectez sur le ciel du liet sans faire grand” noise, qui estoit encore pour tout gaster. Parquoy fut ledict compaignon con- trainct de vestir F'une des robbes de ladicte vieille chambriere, qui estoit bien estroiecte sur les espaules dudict amant. Et de chauffer les sou- liers de ladicte chambriere, et en ce point s'en vint en sa maison tres- bien malade et en moult piteux termes. Si se feit alors bien penser et I'endemain visiter par les medecins. Mais il estoit si tresesmeu, et avoit si forte fieure du grand travail qwil avoit souffert qw'on n'y eust sceu bouter remede, sinon quwil traina bien quinze jours sans scavoir boire ne menger. Et devint aussi sec que bois, si que finablement il alla de vie å trespås, qui estoit grand dommage, veu qwil estoit sur le point de son bien (!)

1) Deras inflytande på uppfattningen af kärleksdomars värkliga existens skall senare omtalas.

?) a. a. I, s. 104 ff. Han kallar arbetet ,,un ovrage purement bädin'', men anser dess innehåll imiteradt efter tensonerna.

3?) a. a. inl. Här må följande citeras såsom innehållande ett utförligt och jämförelsevis sundt omdöme.

C'est un Livre original en ce genre: Et il m'a plå assez, aussi bien qu'å beaucoup d'autres, pour me determiner å le faire de nou- veau reparoitre sur le Théatre de notre littérature francaise. C'est un jeu d'esprit, mais si agréable et si diversifié, qu'on n'y retrouve pas seu- lement la conduite qu'on peut tenir dans un amour également sage et animé: on y fait connaitre encore toutes les supercheries. dont cette pas- sion est susceptible, aussi bien que toutes les qualitez louables, que peut renfermer cette vertu. p

Ce petit ouvrage conrtient donc tout Pagrement qu'on peut dé- sirer en matiere Amoureuse, sans rien laisser apercevoir qui puisse faire ciller les yeux, ou detourner V'oreille. On y remarque des penseés deéli- cates & des tours ingenieux peu communs dans ces anciens temps, ou la Barbarie Francaise commencoit å peine å se debrouiller. TL'auteur fait bien voir que s'il n'avoit point parcouru lui-méme tout le domaine de F'amour, il avoit du moins, comme personne publique, été chargé des

88

endast en ,jeu d'esprit'', som möjligen hade till uteslutande ändamål att skildra tidens galanta bruk, håller Fournel”") före, att Martial i sitt värk velat ge ett slags juridisk hand- bok och endast betjänat sig af de roande kärlekshistorierna för att göra den undervisande delen mera lättsmält. — Raynouard ?) och Ebert?) beröra i förbigående kärleksdo- marna utän att betona annat än att de äro fantasifoster;

affaires de gens experts, qui en connaissoient jusqu'aux moindres sen- tiers. Ce cont des saillies toujours nouvelles et d'autant plus singulie- res, qu'elles paroissent ici sous un habitz qui ne leur est pas ordinaire. Les Procez qui s'€lévent sur les intéréts du Coeur, ne se portent pas communément devant les Tribunaux. On men vient lå que quand or n'aime plus. Ce sont presque toujours des affaires de petits commis- saires; ou I'on est en måéme temps Juge & parties; les Audiences n'y sont pas publiques, & les Jugemens s'y rendent å huys clos. — — —

Quoique les armes n'ayent pas changé en Amour; cependant la manieére de le faire n'a pas moins varié, que la maniere de faire la guerre. Martial de Paris en a donc parlé selon P'usage de son temps. C'étoit par exemple de s'aller promener, méme pendant les nuits les plus froides de Yyver, devant la porte de sa maitresse; d'en baiser tendrement & affectueusement le Loquet, ne pouvant mieux faire; de regarder å travers les fentes, ou meéme par le trou de la serrure, pour jouir du savoureux plaisir de la voir seulement passer; d'y chanter quelque chansonnette amoureuse; de baiser le bas de sa robe; de sauter gaillardement les murailles; de franchir légerement le toit des maisons; de descendre avec prudence & tranquillité par la cheminée pour Paller voir; de se frotter le visage de cumin on de souci, pour paraitre plus piteux; de souhaiter méme, ouy de souhaiter de mourir pour elle; & cent autres singeries, qui ne sont plus dusage, car aujourd'hui nous allons droit å la réalité.

2 a a. ILS: 24 i faut savor que ce on etroti gurun! cadre imaginé pour consigner les formes de la procédure et les princi- pes du droit, et pour les mettre å la portée des gens du monde en les appliquant å des especes fictives et galantes." — Jfr d Argenson (i Mé- langes etc. p. 336) som anser att en ny upplaga af Les arréts d'amours med moderniseradt språk skulle tjäna till att upplysa unga tjänstemän och advokater om rättegångsbruken på Martials tid äfvensom gifva ,,les dames et les gens du monde des renseignemens sur les moeurs civiles et galantes du quinzieme-siecle.''

2) I Des cours d'amour (Choix des poésies originales des trou- badours II, s. 122).

3y I en uppsats i Hermes 1821. St. IV, s. 67.

89

Diez!) betraktar dem som en satir mot tidens sedvänjor i kärlekshandel, en uppfattning som redan mer än hundra år tidigare framstälts af historieskrifvaren Varillas.?) — Den danska literaturhistorikern Trojel?), som i sin nyligen ut- komna afhandling om ,,cours d'amour' egnar Martial ett kapitel, delar icke tidigare författares goda mening om kär- leksdomarna utan betonar skilnaden mellan idealiteten i me- deltidens kärleksdomar och den vulgära tonen i dessa, fram- hållande därjämte, att hos Martial alt synes vara draget ner till en lägre sfer ,,ojensynlig for at frembringe et latterligt Indtryk". Gaston Paris har i en vidlyftig recension af Tro- jels arbete gifvit denne rätt i hvad som angår Martial; ”) förut har han dock uttalat sig mera fördelaktigt om kärleks- domarnas författare. ?) x Xx

Bekant är, hurusom en dialektisk-juridisk behandling af galanta affärer är vanlig i Frankrikes äldre literatur. För att finna grodden till denna rättskipande kärlekspoesi, hvil- ken ända in i femtonde århundradet företer en rik blom- string och hvaraf Martial d'Auvergnes Arréts kunna betrak- tas såsom ett af de sista sidoskotten, bör man, som kändt, gå tillbaka till medeltidslyriken. De personer som uppträda tvistande i lenson” erna och jeux partis hänskjuta vanligtvis — ännu oftare i de senare än i de förra — stridsfrågan till en eller flera för tillfället valda domares afgörande.'”) I en-

1) Öber die Minnehöfe 1825.

2?) Histoire de Charles VIII, 1691, Préeface, jfr Trojel s. 49 not. 1.

3) Middelalderens Elskovshoffer, Literaturhistorisk undersögelse. Kjöbenhavn 1888 8:0 s. 47. — Detta arbete är en särdeles uttömmande och grundlig undersökning öfver ämnet. För kritik af enskildheterna jfr recensionerna af Gaston Paris i Journal des Savants November och December 1888 samt Nyrop i Nordisk Tidskrift 1888, 7, s. 545 ft.

ESA DEC TI

5) La poésie francaise au XV siele, s. 11 f, 30.

£) Med dessa sammanhänger den senare så utvecklade débat-lite- raturen, ehuru ämnet, ifrån att i de nämda diktarterna nästan uteslu- tande hafva omfattat kärleksaffärer, där utbreder sig äfven öfver andra områden,

90

skilda, namngifna poeters dikter förekomma samtidigt och senare analoga fall: det förtäljes hurusom antingen diktaren själf och hans dam råkat i delo och underställa sin sak en aktad persons dom eller att detta inträffar med några utan- för stående, endast omtalade parter. Såsom. författare till sådana domar citeras tidigast (12:te årh.) trubaduren Guil- hem de Berguedan”"), hvars dikt behandlar en tvist mellan diktaren och hans dam angående ett löfte som hon afgifvit att kyssa honom hvar gång. de träffas och hvilket hon nu vill bryta; en Guilhems vän utses till domare; vidare truba- duren Baimon Vidal (13 årh.)?) som framställer tvänne da- mers strid angående företrädesrätten till en kavaljer. Lik- nande angelägenheter behandlas något senare (på franskt språk) af Guillaume de Machaut (medlet af 14:de årh.). 3) I sin bekanta dikt Jugement du roi de. Behaigne (i vissa manu- skript kallad blott Jugement d amours) berättar han huru- som han råkat i tvist med en dam angående hvilkenderas sorg som är större, hans, som ej får svar på sin kärlek till henne, eller hennes, som mist den hon älskat genom döden; till domare föreslås en ,,chevalier, qui de largesse passe Alixandre et Hector de prouesse' och man vänder sig till »J;e roy de Behaigne, le fils Henry le bon roy d'Allemaigne"', som, efter att ha rådfrågat sina riddare, dömer, att hans sorg är större emedan han alltid har damen inför sina ögon. Damen vill icke gärna foga sig i domen, men gör det dock till sist, hvarefter domaren tillställer ett stort gästabud. ') — I Jugement du roi de Navarre ?) återkommer samma sak under diskussion. Damen, som förlorat i det förra målet,

SLnojel ja. sanst 189 ff.

SnsLr0)el a. väv 8192

3) Jfr Tarbé, Les oeuvres de Guillaume de Machault, 1849, där en biografi öfver denne produktive diktare meddelas och några af hans poesier publiceras. — För Machauts biografi se också A. Thomas i Ro- mania, X, 325 ft.

2) Ms. Bibl. Nat. f: fr. 1587, f:o 58—74.

5) Oöfversigtliga fragment af denna dikt finnas publicerade hos Tarbé. — Jag har excerperat den efter Ms. B. N. f. fr. 9221 f:o 45—56.

91

förebrår här Guillaume för det han skrifvit böcker i hvilka det står att hans sorg är större än hennes. De besluta att underkasta sig ett nytt domslut i frågan och damen väljer till domare ,,celui qui roys est appellé des navarrois'. Kun- gen mottager dem, omgifven af sin drottning och tolf ,,de- moiselles"' 1) och dömer, sedan han hört damens klagan och det förra utslaget, att ,,mannen måste vara stark som ett lejon, men kvinnan, som ser sin älskare dö, har ingen tröst som skulle kunna bota henne". Guillaume söker att vid- lyftigt försvara sig, men de tolf damerna uppträda och ge kungen rätt. Raison framställer i skarpa ordalag för Guil- laume hans oerhörda fräckhet att väcka klagan mot denna dam och läser upp en lång litania på hans öfriga synder samt ber kungen fastställa straffet. Detta lyder på att Guil- laume skall författa ,,un lav", ,,une chancon de trois vers et un reffrain' och ,,une ballade'"'.

Till detta sammanhang höra också tvänne dikter af Christine de Pisan. Den ena, Le dit des trois jugements är fragmentariskt publicerad?) utan angifvande af domarnas hufvudinnehåll, hvilket därför ej Trojel?) synes hafva känt. Det är följande:?) i den första domen suckar en kavaljer efter en dam hvars like ej finnes i Frankrike eller i ,,I'em- pire'; hon ger slutligen med sig, men då han efter någon tid blir henne otrogen, tröstar hon sig och tar en annan med hvilken hon lefver gladeligen tillsammans; den första älskaren får höra det och ställer henne till ansvar för det hennes kärlek varit altför ,légere'"; hon försvarar sig med att hon ej vidare hade några skyldigheter gentemot honom; — i den andra blir en älskare otrogen ,,när sommaren kom- mer", glömmer sin dam för en annan och sänder henne ej

1) Dessa äro allegoriska figurer och heta: Mesure, Souffisance, Doubtance, Largesse, Franchisse, Charité, Foy, Paix, Attrempence, Example, Cognoissance och Raison.

2) A. Dinauzx, Trouverés, jongleurs et ménestrels du nord de la France et du midi de la Belgique, t. IV, s. 707 ff.

f) rara. SÖT:

2) Ms. B. N. f. fr. 604 f:o 60—70.

92

mer bud och bret; när de träffas gör hon honom förebråel- ser men nan påstår sig ej ha handlat illa; — i den tredje tycker kavaljeren att hans tillbedda är af för lågt stånd och vänder sig till en ,,puissante dame" hos hvilken han värk- ligen lyckas vinna gehör; den förskjutna uppträder åter som anklagare. — Den andra dikten är i handskrifterna nämd Le débat des deux amants ?) och behandlar följande kvistiga fall: en dam har två beundrare, af hvilka den ena på en bal icke dansar ett steg utan sitter med hufvudet sänkt på en bänk och bleknar hvar gång en dam kommer nära, hvaremot den andra är uppsluppen och glad; frågan gäller då hvilkendera sinnesstämningen som är indiciet på en större kärlek och afgörandet öfverlämnas åt hertigen af Orléans, hvilken också hela dikten är tillegnad.

Några andra dikter som skulle innehålla domar af en- skilda synas icke vara kända. Talrikare och af större vikt i literaturhistoriskt afseende äro de dokument, i hvilka dom-- stolar, behandlande kärleksaffärer, nämnas. Här är icke platsen att vidlyftigare orda om den äldre literaturen i äm- net, isynnerhet då densamma, under den på senaste tider genom ”Trojel's bok nyväkta diskussionen om kärleksdo- marna, blifvit fullständigt belyst, ?) och nämnandet af alla hithörande arbeten blott skulle vara ett upprepande af hvad där med största möjliga fullständighet framlagts. Jag vill endast påminna om, att de omtalade domstolarna äro af två väsentligen olika slag, nämligen å ena sidan presiderade af gud Amor själf, som med biträde af sina baroner fäller utslagen, samt å andra sidan sammansatta af (i de allra flesta fall uteslutande) damer, vanligen under ordförandeskap af någon förnämare; det är naturligtvis dessa senare som gifvit upphof åt den af så stark poetisk glans kringgjutna föreställningen om cours d'amour's värkliga existens. Den viktigaste rollen hafva, som kändt, härvidlag spelat Andreas

T)OCE) ex. 1 Mså BON. of fr: 604,f:0:1395—-51,:f. fr. 1 7403etc:

?) Jfr Trojel a. a. passim och särskildt i denna fråga kapp. 2 0. 3 samt s. 50.

93

Capellanus” (början af 13:de årh.) bekanta, på latinsk prosa affattade tjugu kärleksdomar i hans arbete De arte honeste amandi, där galanta frågor af olika art komma till ompröf- ning af ett tribunal af damer under presidium växelvis af Alienor af Poitou, Marie de France, grefvinna af Champagne och Ermenjard, vicomtessa af Narbonne. M — Af dikter, som omnämna det första slaget af domstolar, kan i detta sam- manhang påpekas Le court dAmours al en viss Mahiu le Poriier, där domstolens förman är le grand Baillt, som assisteras af tolf pärer med allegoriska namn: Åvisé, Percevant, Ami, Dedwiant, maistre Connaissant o. s. v.?)

1) Sedan det till följd af Diez och Gaston Paris undersöknin- gar blifvit en allmänt antagen åsigt, att dessa cours d'amour icke varit annat än sällskapslekar, har Trojel uppträdt till försvar för Raynou- ards mening, att kärleksdomstolar med en viss juridisk befogenhet värk- ligen funnits till. Dock synes hans bevisföring icke hafva lyckats öf- vertyga någon; förhållandet torde väl varit sådant G. Paris formulerat det i sin recension af Trojels arbete (Journal des Savants, Décembre 1888, s. 733 f.): ,, C'est donc bien å des jeux d'esprit, å des amusements de societé — — que s'est bornée la juridiction des dames dont André le Chapelain nous a transmis les décisions. Que ces décisions, étant donné le singulier état d'esprit que nous fait connaitre la littérature courtoise du XII:e siecle, aient pu exercer parfois une influence sur les idées, sur les sentiments, partant sur les actions de tel ou tel chevalier, de telle ou telle dame, c'est ce que je me garderais bien de contester; mais elles en ont exercé comme la philosophie å la mode, les romans et les poésies du jour, le ton changeant des conversations mondaines, en exercent dans tous les temps. Il n'y a jamais eu de jugements d'amour au sens ou Pentendait Raynouard, ni méme au sens plus res- treint ou l'entend M. Trojel: il y a eu sans doute au XIII:e siécle des jugements d'amour rendus en prose par des dames, soit seules, soit en nombre, comme il y a eu des tencons d'amour, des jeux partis d'amour, des plaids d'amour et des jugements d'amour rédigés en vers. Quant aux ,,cours d'amour', le mot — — — est inconnu au moyen åge; ia chose si I'on entend par lå des tribunaux plus ou moins réguliers con- voqués pour juger des questions d'amour, m'a pas existé davantage. Les réunions ou Pon parait s'étre livré å cet amusement étaient fortuites et n'avaient pas été provoquées dans cette vue; il n'y en a d”ailleurs que deux ou trois de mentionnées — — —; le nom de cour, curia, qui est donné å Pune delles indique simplement une assemblée tenue dans quel- que chåteau princier et n'a nullement un sens judicaire.''

2?) Dikten är refererad i Romania X, s. 519 ft.

94

Under den tid som närmast föregår Martials inlägg i den galanta juridiska literaturen, framträda åtskilliga dikter, uteslutande egnade åt domslut i kärleksangelägenheter (i de flesta af de föregående hafva domstolarna blott omtalats episodiskt). Den förut nämda dikten af Alain Chartier, La belle dame sans mercy framkallade en poetisk dom öfver den hårdhjärtade flickan Le Jugement de la belle dame sans mercy, i hvilken hon dömes till icke mindre än döden; denna åter en opposition i Les erreurs du jugement de la belle dame sans mercy"), i hvilken hennes arfvingar försvara henne och påvisa misstag i tio eller elfva punkter af den förra domstolens bevisföring. Den förra af dessa dikter kän- ner jag ej; af det fragmentariska skick hvari den senare är publicerad kan icke ses huru domstolen varit sammansatt: författaren säger blott i slutstrofen att han begaf sig att äta middag ,,car FI'en ferma le parlement', hvaraf framgår, att ett konsortium af dömande äfven här varit tänkt. — I dik- ten Le jugement du povre amant banny?) synas förhand- lingarna försiggå i le palais d'amouwrs samt, att döma af de meddelade rubrikerna, les gens d'amours spela någonslags målsegare-roll; den juridiska procedyrens mönster är i all- mänhet noggrannare följdt än i de föregående dikterna: bl. a. biträdas de tvistande af advokater, älskaren af Pitié, samt Malebouche och Danger, hvilka tyckas vara motparterna, at Chagrin. — Äfven det häri gifna utslaget, som utfallit till älskarens nackdel, har väkt opposition: i dikten Les erreurs du jugement du povre amant banny”?) omtalas hurusom la court, församlad i le parlement d'amours, beröfvar en ,,con- seiller nommé Discord'" hans tjänst för det han i förut- nämda sak afgifvit en falsk rapport. >?)

1) Keller, Romvart, s. 192 (icke 412, såsom 1 Romania, XVI, 412 citeras).

2) Keller, a. a. s. 186 ff.

2)T Keller, a.s.a., 5. 189

2) De publicerade stroferna innehålla en rätt vacker och poetisk beskrifning på det undersköna land, ,,ung droit paradis terrestre, ung

95

Ett alt strängare underordnande af de imaginerade ga- lanta tvistefrågorna under judiciella former försiggår när den normandiske diktaren Blosseville i sitt poem Le débat de la damoiselle et de la bourgoise låter en förnäm dam och en ur borgarklassen strida om hvilkendera som bör ha företrädet i kärlek inför en domstol som han efter institutionerna i sin hemtrakt kallar LC échiquier d'amour.”!)

Vi ha härmed kronologiskt kommit fram till Martial d'Auvergnes kärleksdomar. Frågan gäller nu, hvilken filia- tion som mellan dem och de ofvan berörda literaturalstren af samma art möjligen kan påvisas.

Det står utom alt tvifvel, att man med Trojel?) må- ste aflägsna hvarje tanke på något inflytande från den äldre medeltidslyriken — man känner ju för väl, huru in- skränkt kunskapen om detta tidehvarfs poesi var i Martials århundrade och det finnes i hans arbete ingenting som hän- förde sig direkt till densamma. Fastmer ligger det i öppen dag, att Martial fått idén åtminstone till formen för sin kom- position från de talrika poetiska ,jugements' hvilka, som vi sett, författats under tiden närmast före honom och osan- nolikt är det icke, att Gaston Paris har rätt då han antager Blossevilles ofvannämda dikt närmast hafva ledt Martial på tan-

des plus beaux lieux du monde", där parlamentet afhölls. Inskriften i domstolssalarna

Venus grant dieu d”amours et juge

Vendra au jour du jugement

Juger faulx amans par deluge" ger vidhänden, att dikten bör räknas till dem, i hvilka kärleksguden eller hans mor framställas som dömande.

1) Dikten är under den nämda rubriken publicerad af de Mon- taiglon, Recueil de poésies francoises des XV:e et XVI:e siecles, V, s. 5 —33. — De fem första stroferna tidigare meddelade af Abbé de la Rue, Jongleurs et Trouvéres, III, s. 333 ff. under titeln L'echiqwier d'amour. — Jfr om Blosseville de Montaiglon, Recueil, IX, s. 216 ff., om de nor- mandiska domstolarna Houard, Dictionnaire de droit normand under Echiquier.

2) Trojely av va. 83 50.

96

ken att låta de behandlade kärleksaffärerna försiggå enligt de vid parlamentet i Paris öfliga formaliteterna. +) Emellertid ta- lar Martial i den versifierade prologen till sitt arbete om huru han befann sig i la grande chumbre du noble parlement d'amours och där åhörde domarna, hvilket är den i de före- gående dikterna vanliga formen, samt beskrifver prakten i domstolspersonalens dräkter ungefär i samma stil som för- fattaren till ett ofvan anfördt stycke skildrar grannlåten i salarna; ?) detta alt tyder på att L'échiquier d'amour icke varit hans enda källa i afseende å formen. För öfrigt är Martials parlament sammansatt af les seigneurs lais och les conseillers d Eglise samt damer, les déesses. Det tyckes her- ska någon inkonsekvens uti att sedermera de flesta domarna afkunnas af vissa enstaka personer, men måhända är det i prologen nämda parlamentet den högre instansen ehuru denna efteråt bär ett annat namn: 1 alla fall har Martial under de herskande processformernas egid förenat de två olika slagen af kärleksrättegångar, sådana de framträda i den föregående literaturen, de som utageras inför enskilda och de i hvilka en domstol fäller utslaget.

Hvad innehållet beträffar, så återfinnas naturligtvis hos Martial många allmänna tendenser, hvilka gå igenom den tidigare literaturen af samma eller närsläktad beskaffenhet. Så är förhållandet med den allsvåldiga makt, kärleken anses ega och hvilken hos Martial framställes som så stor, att till och med döden måste böja sig för den: den har intet att be- falla öfver älskande som befinna sig under gud Amors skydd. ?)

') Journal des Savants, Décembre 1888, s. 735.

2?) Vår författares fallenhet för realistiska bilder visar sig re- dan här, då han berättar om de närvarande damernas klädsel:

Leurs habitz sentoient le cypres Et le muscz si abondamment, Que I'on n'eust sceu estre au plus pres Sans esternuer largement. 3) Arest XXXVI: ,,La mort n'a que congnoistre sur amans qui sont en la sauvegarde d'amours. . .. Et quwil soit vray que la mort n'avoit point de congnoissance sur eulx, il en apparoissoit assez par

IT

Denna omständighet är liksom a priorisk vid alla kärleks- domstolars förhandlingar. Så är vidare fallet med den ab- solut ringaktande uppfattningen af äktenskapet, hvilken hos Martial yttrar sig därigenom, att en mängd af hans kvinliga figurer äro gifta och likväl stå till andra män i ett kärleks- förhållande, i hvilket de på det kraftigaste understödas af domstolen gentemot den äkta mannen. Detta suveräna be- traktande af äktenskapet såsom en olidlig tvångsinstitution, hvilket återkommer i många arbeten af med